Bokrecension – Jag for ner till bror

Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 318
Serie: Del 1

Handling
I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte Johnhar ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen.

Kommentar
Det här är ju minst sagt en bok som synts överallt i flödet och en sådan bok som jag tänker att man måste testa, åtminstone. Jag tror jag började lyssna på den en gång, men fortsatte inte. Nu satte jag den på min boktolva för tänkte att jag just ville prova den. Och nu har jag gjort det, check på det…

Det här var inte riktigt en bok för mig. Men vem vet, kanske hade det gått bättre om jag inte lyssnade.

Jag tyckte inte om råheten och det möjliga sarkasmen. Nja, tonen och känslan och det som fanns mellan raderna på något sätt tilltalade inte mig. Jag försökte ändå de till det säregna med berättandet och den egna stilen som jag visserligen kunde känna en snudd på inspiration från. Jag kan väl förstå att serien är omtyckt för de som gillar stilen, men detta var inte min smak.

Betyg: 3 av 5

Långläsning ”The name of the wind” (5+6+7)

I vår läser jag den här episka romanen av Patrick Rothfuss och varje vecka gör jag en superkort uppdatering, mest för att stämma av och hålla lästempo. Jag har fortfarande legat efter sedan lillebror kom och jag har väldigt svårt att få till lästid av denna. Allt går i ett på dagarna med två pluttar och jag hinner knappt med nått annat än dem och hem… men jag gnetar på och tränar min engelska. Som inte alls är något jag är van vid och det märks vid min läsförståelse. Ändå tycker jag den är stämningsfull när jag väl läser och så, men i efterhand är det ganska blankt. Det känns i alla fall hoppfullt att jag nu kommit ikapp 😉

Tisdagstrion – Bäst hittills i år

Wow vilket maffigt tema för veckans tisdagstrio hos Ugglan & Boken. Jag har läst, eller främst lyssnat, på väldigt många bra böcker som jag absolut vill tipsa om – men att välja endast tre var en utmaning. Det fick bli dessa.

Morgondagens post till Vidhäll av Solja Krapu-Kallio
En väldigt härlig slags feelgood. Jag njöt varje sekund som jag lyssnade på den. Det var underhållande, lättsamt och skojigt med det lite mediala temat och vardagsigenkänningen när huvudkaraktären trasslar in sig i olika saker.

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy
En otroligt välskriven, skrämmande och vacker historia som jag blev djupt involverad i för den goda relationen jag fick till huvudkaraktären.

Netraya av Lovisa Wistrand
Kanske min största överraskning någonsin. Det var många år sedan jag läste Drakviskaren, som visserligen var bra men det var så många ord (och liten text), dessutom inte helt min stil på omslag, så jag har dragit mig. Men varit lockad och hört gott om denna så till slut, och vilken tur – det var en helt underbar läsupplevelse. Jag blev så involverad i vad som hände och det var väldigt inlevelsefullt, intressant och fin kärlekshistoria.

Bokrecension – Lev din dröm & Lev i din kraft

Författare: Helena-Magdalena Ivekrans-Nätt
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: 2020
Antal timmar: 4 h 15 min & 4 h 2 min

Handling Lev din dröm
Välkommen till en helt ny värld! En värld där dina drömmar blir verklighet.

Vad är attraktionslagen? Hur fungerar den? Och hur kan man använda den för att nå sina mål? I “Lev din dröm” berättar författaren Helena-Magdalena Ivekrans-Nätt allt du behöver veta om attraktionslagen, en naturlag som kan förändra ditt liv, och tankens kraft. Med en gedigen bakgrund inom såväl psykologi som personlig utveckling har hon satt samman en guide för hur du kan komma igång med ditt nya, bättre liv och uppfylla dina drömmar.

Helena-Magdalena Ivekrans-Nätt (1968-) är en svensk författare, socionom, inspiratör, framgångscoach, intuitiv terapeut och astrolog. Hon debuterade som författare med boken “Lev din dröm” 2014 och har sedan dess skrivit ytterligare en bok, “Lev din kraft” 2016. 

Handling Lev i din kraft
Vill du uppnå dina drömmar och leva ditt liv till fullo? I ”Lev din kraft” leder författaren Helena Magdalena Ivekrans-Nätt dig på rätt väg! I denna djupdykning i attraktionslagen presenteras ett antal praktiska övningar som hjälper dig att utvecklas på ett personligt plan och finna motivationen att förändra ditt liv. Låt ingenting stoppa dig när du lär dig att leva i din kraft!

”Lev i din kraft” är den efterlängtade uppföljaren till ”Lev din dröm”.

Kommentar
Dessa två har jag lyssnat på och uppskattat det väldigt mycket. Jag kände att jag behövde komma in i lite mer positiva tankespår då jag också hade det lite deppigt sista gravidveckorna och innan våren fick fart. Men kanske också överlag. Livet blir ju så mycket härligare då och sedan önskar jag även att mina drömmar och ambitioner åter får fart. Jag har varit i en smått förvirrande tid. Jag tror dessa hjälpte mig jättemycket, samt andra liknande böcker som jag också lyssnade på i samma veva.

Till en början tyckte jag (författar)uppläsningen var lite för ”lam och gullig” på nått vis men det gick ändå snabbt över för sedan uppskattade jag den väldigt mycket. Om det fungerar bra är det alltid roligt när författare läser sina egna verk, kanske också när det är en sådan här typ av bok. Det blir personligt och trovärdigt.

Det var väldigt många år sedan jag först läste om attraktionslagen, och har haft svårt att vilja läsa något annat om den för jag förknippar den så mycket med min första läsupplevelse. Men nu gick det väldigt bra, jag gillade den svenska förankringen och anpassningen.

Dessa var fullproppade med fina exempel och resonemang från olika personer och situationer. Framförallt fanns en väldigt vänlig och uppmuntrande ton som jag gillade. Positivitet och självklarhet, allt som genomsyrar attraktionslagen och det som ska föra den till vår fördel. Jag blev upplyft och påmind om detta fantastiska när jag lyssna på dessa och kände mig lättare manad att just leva min dröm och i min kraft.

Betyg: 5 av 5 & 4 av 5

Bokrecension – Vatten

Författare: Andreas Karlsson
Förlag: Historiska Media
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 304

Handling
Varifrån kommer egentligen vattnet? Varför är det så viktigt för oss? Hur mycket finns det, hur mycket behöver vi och hur tillgodoser vi världens behov?

Vatten beskriver människans komplicerade förhållande till den transparenta, smaklösa vätska som i miljoner år har dikterat villkoren för allt liv. Hela vår civilisations existens och utveckling har handlat om att kontrollera vatten, och för att klara det har människan varit tvungen att förstå det. Historiens alla civilisationer har blomstrat eller gått under beroende på hur väl de har lyckats. Vår egen är inget undantag.

Andreas Karlsson är journalist och författare och har i två decennier skrivit om internationella frågor, social utveckling och historia. Idag delar han sin tid mellan Kullabygden i Sverige och Kapstaden i Sydafrika, varifrån han rapporterar om vattenrelaterade ämnen på den afrikanska kontinenten.

I Vatten får vi följa med på en spännande och lärorik resa genom mänsklighetens vattenfyllda historia. Det är den första bok på svenska som på ett övergripande och lättillgängligt sätt berättar historien om människans relation till vatten.

Kommentar
Här har vi en bok för den som vill nörda ner sig i ett specifikt ämne. Det kan jag tycka är skoj ibland. Det här ämnet var dock väldans brett så jag var nyfiken på hur författaren tacklat det.

Det tyckte jag han gjorde bra. Jag gillade den. Men visst blev det lite spretigt tycker jag men det fungerade allt. Det är förstås intressant att fundera över varför han tog med det som han ville ta med, just för att valen är smått oändliga.

Boken var å andra sidan givande och innehållsrik för sin historiska nördighet. Det var också ”fint” att påminna sig om den enorma betydelse som vattnet utgör för oss, samt hur den har påverkat oss genom alla tider. Lite var bekant, lite var nytt men sammantaget helt okej!

Betyg: 3+ av 5

Tisdagstrion – Väderstreck i titeln

Nu var det länge sedan jag var med i tisdagstrion arrangerat av Ugglan & Boken, men tyckte detta tema var lite skojigt så jag ville ta mig en titt efter passande böcker. Fast det var väldigt svårt att ens hitta några haha, det var mest den förstnämdna som jag kom att tänka på sedan tog det lite stopp, men fann ändå ett par 😉

Norrut av Scott Jurek är en bok jag köpte på bokrean. Jag kan älska sådana äventyrsböcker (så hoppas den är bra också…) och nu längtar jag dessutom väldigt mycket till att själv kunna börja springa igen och även till sommaren.

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren var en spännande och välskriven ungdomsfantasy.

Norrsken av Frida Skybäck är en bok jag tidigare kikat på men efter hennes senaste underbara feelgoods, Bokhandeln på Riverside drive, Bokcirkeln vid världens ände samt Bokskåpets hemlighet, så kan det hända att jag blir lite nyfiken på dessa.

Bokrecension – Przewalskis häst

Författare: Maja Lunde
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 496

Handling
Przewalskis häst är historien om världens sista riktiga vildhästar. De målades i grottor i Frankrike för tusentals år sedan och levde i århundraden på de mongoliska stäpperna, men blev under 1900-talet utrotade överallt utom i europeiska djurparker och reservat.

Genom tre berättelser följer vi zoologen Michail från S:t Petersburg, som på 1880-talet reser till Mongoliet för att jaga de mytomspunna hästarna, veterinären Karin, som leder arbetet med att återföra vildhästarna till stäpperna efter Sovjetunionens fall på 1990-talet, och Eva, som år 2064 kämpar för att kunna bo kvar på sin gård i Norge tillsammans med dottern Isa, samtidigt som världen runt omkring dem håller på att falla samman.

Przewalskis häst är en roman om människor och djur, och om människodjuret. Hur har människan påverkat andra arter på jorden? Vad skiljer oss från djuren? Har vi någon möjlighet att korrigera våra misstag? Och vad krävs för att vi alla ska överleva?

Kommentar
Som jag sett fram emot den här boken. Lundes senaste bok Blå blev jag dock inte lika såld på, men det hindrade inte mina förväntningar på denna eftersom Binas historia var så bra. Vad författaren vill berätta om är sådant jag själv funderar mycket på och skulle vilja gestalta. Hennes historier är så mångfacetterade i all fakta hon har med, både kring bokens huvudtema men också de som sträcker sig ut mot miljöfrågorna om hållbarhet. Sedan gillar jag också hennes viktiga ingrediens av föräldrar och barn vilket passar ypperligt i denna generationsfråga.

Det här med de sista vildhästarna är oerhört fascinerande. Dessvärre hade jag för stor nyfikenhet för att inte googla och läste då att denna Przewalskis häst inte alls är någon vildhäst vilket förstås sänkte entusiasmen en aning. Även om det förstås inte hindrar en god historia, för det var det. Przewalskis häst läste jag förresten härstammar från tamhästar som kom fri för femtusen år sedan.

Jag gillade mest att läsa om framtidens Eva och livet på den gård de ännu stannar vid tillsammans med sin dotter. Där tyckte jag det fanns mycket att känna igen sig i och även farhågas över. Det är intressanta bilder Lunde målar upp om världen detta årtal.

Men med de andra tidsepokrarna, som också var givande, skapade det något väldigt starkt. Även fast boken tagit väldigt lång tid att lästa, främst på yttre omständigheter som kommit i vägen, ville jag läsa långsamt för att känna in varje mening och det har gett mig många underbara lässtunder. Det här var en väldigt tankeväckande, innehållsrik och inlevelsefull historia.

Betyg: 4 av 5

Att respektera tiden (Skrivsöndag 9)

Sedan sist jag skrev en sådan här uppdatering har lillebror anslutit till oss. Om ett par dagar blir han tre veckor till och med, tänk vad tiden går… just tid är något jag tänkte fundera över den här gången.

För det är väl under småbarnsåren som den många gånger är som mest knaper. Tänk då att det är just nu som jag fått fart på skrivdrömmen.

Jag ska bara nå den. Även fast jag till viss del, bara genom att skriva, fundera och satsa, redan har fångat den. För själva resan är som bekant också målet. Det är det här som jag vill göra så det är skönt att något aktivt äntligen görs. Samtidigt vill jag förstås att mödan ska resultera i något konkret också, den där boken.

Jag är kanske sist på bollen med att upptäcka podden Debutera eller dö. Den är fantastisk! Jag ansluter mig förstås i samma anda, det finns inget annat. Nu lyssnar jag både från början och slutet, på dygnets alla timmar, små snuttar eller hela avsnitt och inspireras.

I ett avsnitt hörde jag Helena Dahlgren reflektera över tiden. Att det inte är någon slump att alla hennes böcker producerats efter att hon fått barn. För vad gjorde vi innan? Då när respekten mot tiden var noll, eftersom den var oändlig.

Det kan jag känna igen mig i. Jag tog tag i skrivdrömmen när min dotter blev 1 år. Jag hade lite fullt upp med henne tills dess, men när saker och ting gick mer ”på räls”, då var det dags. Jag behövde också göra något för mig själv, som en motvikt mot att alltid vara till för någon annan. Då gick det också upp för mig hur tiden rinner iväg och att det var just hög tid att faktiskt göra något. Sedan dess har jag flugit både högt och lågt men tankarna och drivet har alltid sett till att arbetet funnits med i åtanke.

Så den som mest respekterar tiden kanske också kan skriva en bok på endast trettio minuter om dagen – eller vad tror du? Fast bok och bok är ju relativt, hur bra en önskar att den blir. Men hör och häpna – better done than perfect. Precis som det inte spelar någon roll hur du har det, bara hur du tar det. Allt handlar om vad du gör av den tid du får. Självklart är det här extremt provocerande många gånger. Jag själv springer runt och fixar med hus och hem och barnen dagarna i ända och har huvudansvaret i allt och ser till att allt blir gjort, är den som gör i stort sett allt i dessa så kallade kvinnosysslor. Det är egentligen tufft nu, när jag ammar om nätterna så huvudet blir mos och på dagarna har en ganska skrikig och trotsig två plus åring (såsom barn är, förstå mig rätt). Jag gör så gott jag kan och det går för det mesta fint. Men det blir också frustrerande när jag också ska jaga skrivtid. Och det gör jag som sagt för att inte förlora mig själv.

Men så är det för precis alla, självklart. Det är inga konstigheter. Jag är då glad att jag däremot har fullt av vilja. Min enorma vilja som driver mig till smått besatthet – jag bara måste få till en bok. Då tar jag den tiden jag får. Det här får också ta den tid det tar, men förr eller senare så finns de i min hand. Böckerna.

Nu har med andra ord min tillvaro hoppat upp ännu ett snäpp i kategorin fånga skrivtid och förmå sig att följa sina drömmar. Än mer utmanande. Samtidigt har en annan del av mig fått snäppet mer fart – hungern att fånga skrivdrömmen. Som då ger en den verkligaste effektiviteten – konkreta steg åt rätt håll.

Annars, kan det utifrån detta förstås att jag i veckan åter tog tag i skrivandet. (Som sakta börjar gå allt ”enklare” på ett sätt nu när jag inte längre är gravid och det dessutom går mot ljusare och varmare tider.) Jag fortsätter att utveckla en slags synopsis av den senaste formen som jag bestämt mig för. Jag tror starkt på den, eftersom så många komponenter sammanfaller så väl och att berättarformen är komplext och intressant. Jag ska fylla i planeringen ett tag till, men sedan har jag bestämt mig för att jag snart ska börja skriva. Testa och ta mig framåt.

Jag ska helt enkelt bli galet skicklig på att fånga skrivtiden.

Långläsning ”The name of the wind” (4)

Under våren läser jag Patrick Rothfuss bok The name of the wind och gör varje vecka en kort uppdatering, mest för att stämma av och hålla lästempot. Nu ligger jag dock lite efter men ska försöka komma ikapp. Inför denna del fyra har jag läst till kapitel 42.

Kanske än mer än förra veckan har jag inget att direkt nämna. Mer än att detta är bra engelskaträning för mig… Jag har läst till veckans del och kan bocka av den, nu ser jag fram emot att läsa vidare.

Bokrecension – Att uppfinna världen

Författare: Katrine Marcal
Förlag: Mondial
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 296

Handling
Vi lyckades skicka en människa till månen innan vi kom på idén att sätta hjul på en resväska. Hur är det möjligt? I själva verket är svaret lika enkelt som förbisett: det handlar om kön. För bara ett halvt sekel sedan var det otänkbart för en man att inte bära sin egen väska.

I Att uppfinna världen ställs samtidens dominerande idéer om ekonomi och teknik på ända. Med djupdykningar i allt från valfiske och rymddräkter till klimathot och artificiell intelligens visar Katrine Marçal hur grundmurade föreställningar om manligt och kvinnligt har präglat det moderna samhällets uppkomst. Och fortfarande gör.

Men föreställningar kan förändras, och framtiden är möjlig att uppfinna på nytt — för den som vågar tänka större.

Kommentar
Jag hade inte sett något om den här boken innan jag började lyssna på den. Men jag tycker det kan vara givande med mer faktaläsning emellanåt. Det kanske alltid kan vara lite av en chansning för visst kan det bli tradigt, men med den här var inte alls fallet. Jag tyckte den var intressant och fascinerande och det var både upplyftande och ”spännande” att höra resonemangen, inte minst hur ”skojig” vi människor fungerar. Jag var inte beredd på den feministiska touchen men den gör sig väldigt logisk och fastän jag inte brukar dras direkt till sådant fanns jag det oerhört tillfredsställande att ta del av. En väldigt intressant och läsvärd bok om vår krokiga historia och uppfinningsresa.

Betyg: 4 av 5