Bokrecension – The joy of missing out

av Christina Crook (2015)

Om boken
There’s no doubt that technology has overrun our lives. Over the past few decades, the world has embraced ”progress” and we’re living with the resultant clicking, beeping, anxiety-inducing frenzy. But a creative backlash is gathering steam, helping us cope with the avalanche of data that threatens to overwhelm us daily through our computers, tablets, and smartphones. The Joy of Missing Out considers the technologically focused life, with its impacts on our children, relationships, communities, health, work, and more, and suggests opportunities for those of us longing to cultivate a richer on- and off-line existence. By examining the connected world through the lens of her own internet fast, Christina Crook creates a convincing case for increasing intentionality in our day-to-day lives. Using historical data, typewritten letters, chapter challenges, and personal accounts, she invites us to explore a new way of living, beyond our steady state of distracted connectedness. Most of us can’t throw away our smartphone or cut ourselves off from the internet. But we can all rethink our relationship with the digital world, discovering new ways of introducing balance and discipline to the role of technology in our lives. This book is a must-read for anyone wishing to rediscover quietness of mind and seeking a sense of peace amidst the cacophony of the modern world. Christina Crook is a wordsmith and communications professional and instigator of the project Letters from a Luddite, which chronicled her thirty-one day internet fast and fueled her passion for exploring the intersection of technology, relationships, and joy.

Min kommentar
Den här boken fick mig verkligen att tänka till. Jag tycker det är sorgligt att det vi ofta börjar dagen med är att scrolla i flödet, i stället för att finna någon slags kontakt med oss själva och något större. Inte nödvändigtvis något religiöst, men ändå, jag tror det är något vi inte vet att vi saknar och det ständigt surrande informationsflödet och allt att ta del av får oss att domna av och tappa en egentligen väsentlig del av vårt välmående. Väldigt tänkvärd om så mycket kring det här med internet och sociala medier. Om än lite tråkig utformad ibland, men annars så viktig läsning.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Barn och mat

av Sara Ask (2018)

Om boken
Barndietisten Sara Ask samlar här allt du behöver veta: från den första smakportionen till fullfjädrad matglädje.

Hon reder ut myter och missuppfattningar och blandar de senaste forskningsrönen med egna erfarenheter från två decennier som dietist.

Denna handbok rymmer allt om näringslära, BLW-metoden, köpt vs hemlagad barnmat, gluten och allergier, matkrångel, lyhörd matning, smakutveckling och mycket, mycket annat.

Här bjuds också på massor av praktiska tips och smakrika recept: smakportioner, bra mellanmål och gemensamma middagar för dig och ditt barn.

Sara Ask är barndietist och kokboksförfattare, bl.a. till succéboken Mera vego.

Min kommentar
I samband med att min son blev 6 månader i september och en portion gröt ska introduceras lånade jag den här boken. Nu när också smakportioner skulle bli mer och mer vanligt. Även fast jag redan gjort denna resa med första barnet hade jag stor behållning av att läsa den här. Det var skönt att få påminnas, framförallt om de är psykologiska aspekterna som är mer diffusa. Som att känna in och låta det ske på barnens villkor. Som jag haft hjälp av nu när storasyrran vid snart tre år börjat få lite trots, då tänker jag på att inte göra så stor grej av det och vara ett gott exempel. Det hjälper verkligen. Att exponera med det man vill att de framöver ska äta, även om de aldrig rör det. Och att det förstås inte är så enkelt att lära sig att äta när de små bebisarna knappt kan sitta upp, det krävs en viss fysisk utveckling först…

Det och mycket annat fick jag med mig från den här boken, tyckte verkligen om den. Plus att jag fotat av en del receptförslag, annars har jag fyllt frysen med mixade maträtter. Lillebror var väldigt glupsk på dem i början men sedan försvann den aptiten så nu har jag pausat det och tänker att det ju inte är bråttom precis. Den här boken har lugnat mig. Och gröten som var trög i början har nu börjat gå bättre, vid 6 och 1/2 månad cirkus. Han gillar att ha i en klick nötsmör, liksom aprikos plus banan, då kör jag på det. Men vi är bara uppe i en halv portion, däremot med 2 tsk paltbröd i som det ska vara. Hur som, det är så mycket spännande som väntar.

Betyg: 5 av 5

Börjat på andra utkastet

Igår började jag skriva på andra utkastet för mitt manus med arbetstiteln Rota.

Nu är manuset på 42,000 ord och jag har som mål att det når 60,000 ord den här gången. Men i slutändan tror jag det kan bli än mer. Jag satte också en deadline till sista januari. Det blir 70 dagar. Tempot kommer vara påtaglig, men inte extrem. Huvudsaken är att jag tar mig stadigt fram vilket ett slutdatum kan hjälpa till med.

Det tog ett par dagar att läsa igenom och jag är förvånad över vilken känsla och närvaro jag fick till. Speciellt när det var en så turbulent tid, å andra sidan drev jag antagligen på för hårt. Men i manuset nu så är det så många detaljer som förstärker temat. Framförallt finns det mycket att bygga vidare på, när jag rört vid många komponenter som behövs. Grunden finns för något riktigt bra. Den här gången behöver jag lägga till fler scener. Dels för att kedjan ska passa bättre, men också för många subplots.

Däremot känns det väldigt överväldigande för allt jag vill få till. Kanske är det för att jag kommit av mig och att det ger med sig. Nu provar jag att skriva allt från början till slut och tar det ett kapitel i taget. Jag har markerat de meningar och situationer jag gillar extra från det första utkastet och så prioriterar jag dem, sedan tar jag med det andra lite lätt eller formar om plus att jag förstås berättar historien logiskt löpande. Det blir ganska ny text, där guldklimparna får en bättre spelplan. Men väldigt utmanande är det. Jag hoppas dock att jag är manad nog att arbeta på detta sätt. Tålamodet får sin prövning. Jag tror dock att det som växer fram, som är en så mycket snyggare historia, peppar mig att fortsätta. Det är en process. Ett hantverk.

Bokrecension – Paus

av Patrik Hadenius (2019)

Om boken
Pauser behövs för att du ska kunna återhämta dig, reflektera och planera. Pauserna är fyllda med ostyriga tankar som påverkar det som händer efteråt och förändrar synen på det som hände innan. Trots att vi inte klarar oss utan paus, är den hotad. Pliktsamhället manar oss att göra i stället för att vara.

Tekniken och tidsandan gör det ännu lättare att undvika pausen. Telefoner och datorer gör att vi kan jobba jämt och överallt. 24-timmarssamhället stannar aldrig. Vi fyller våra kalendrar, gör långa att-göra-listor och stressar vidare, som om pauser var något dumt och dåligt. Men det är tvärtom. En paus hjälper oss att få det där gjort som vi pausar ifrån.

Med hjälp av aktuell forskning och igenkännbara situationer visar Patrik Hadenius varför vi bör ta kommandot över vår tid och stanna upp. Rätt valda är pauser en förutsättning för att få något gjort, för att utvecklas och må bra.

Min kommentar
En intressant och tänkvärd bok i detta ämne som jag dock ibland kunde tycka blev lite väl urvriden, som att författaren försökte krama ut allt som fanns att säga om pauser av alla de slag. Men absolut givande för sitt särskilda tema.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Mördarens apa

av Jakob Wegelius (2015)

Om boken
Jakob Wegelius Augustprisvinnande bok är en fantastisk och vindlande historia om ett mystiskt mordfall. Nu i mjukbandsutgåva!

Berättelsen om Mördarens apa rör sig från Lissabons nattliga hamnkvarter, över de stora oceanerna, till mysterierna vid en indisk maharadjas hov. Det är en historia om mörka hemligheter och svåra brott, men även om oväntad vänskap, hopp och förlåtelse. Mördarens apa är en fristående fortsättning på den Augustprisade Legenden om Sally Jones från 2008.

Historiens berättare är gorillan Sally Jones, maskinist på lastskutan Hudson Queen. Hon och hennes vän, sjömannen som kallas för Chiefen, är strandsatta i Lissabon. Där blir de inlurade i en smugglingsaffär som slutar illa. Hudson Queen går under och Chiefen blir oskyldigt dömd för mordet på den skugglike Alphonse Morro. Denna sällsamma berättelse är rikligt illustrerad med fantastiska och fantasieggande bilder i svartvitt, alla gjorda med utsökt precision in i minsta detalj.

Min kommentar
En annorlunda men givande äventyrsberättelse. Underhållande och lustfylld. Spännande och rikt gestaltat.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Allt som väntar dig

av Lorriane Fouchet (2021)

Om boken
Femtonårige Domnin växer upp i Paris men har hjärtat kvar på Groix, den lilla ön i Bretagne som hans familj kommer ifrån. När hans pappa dör står han plötsligt ensam. Vem var kvinnan som smet ut ur lägenheten mitt i natten efter att ha ringt ambulansen? Domnin kan inte släppa tanken på vad som egentligen hände.

Snart kommer nästa kalldusch: ett brev från en främling som säger sig ha träffat Domnins föräldrar i Argentina precis innan deras dotters födelse. Det är bara det att Domnin, så vitt han vet, är enda barnet. För att ta reda på sanningen ger han sig ut på en resa som tar honom från Paris, via hans älskade Groix, och hela vägen till Kap Horn. 

Allt som väntar dig är en varm, kärleksfull och charmig roman om familjehemligheter och att hitta sin plats i världen.

Min kommentar
Jag visste inte alls vad den här handlade om när jag plockade upp den. Konstigt nog tänkte jag att det var någon slags memoar, men det var ju fiktion haha… men det blev ju helt klart en trevlig överraskning. Den kändes varm och innerlig, fin och medryckande. Lite annorlunda, som gjorde mig nyfiken. Kanske tyckte jag inte den blev lika stark mot slutet, men det var absolut en mysig historia.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Trion

av Johanna Hedman (2021)

Om boken
Thora, Hugo och August – tre vänner i tjugoårsåldern som tillbringar all tid tillsammans: hänger på caféer, cyklar till Djurgården om sommarnätterna, möter våren i Paris. Men under ytan rör sig starka känslor och funderingar om identitet, klass och kärlek.

Thora kommer från gamla pengar och är uppvuxen i en tjusig våning i exklusiva Lärkstaden. Hon och konstnären August har länge varit nära, ibland älskare. Hugo har en helt annan bakgrund, och möter Thora och August när han blir inneboende hos hennes föräldrar. Han både fascineras och förfasas över deras privilegierade värld.

Den sköra balansen mellan dem riskerar hela tiden att förstöras.

Trion är en mogen och löftesrik debut som på pricken fångar den bitterljuva känslan av att vara ung, när man har hela livet framför sig, och precis allt är på största allvar.

Min kommentar
Den här berättelsen har utan tvekan ett fantastiskt språk som gav så mycket liv och inlevelse. Jag ville gärna läsa bara för att få höra de vackra meningarna. Men på ett sätt hade jag lite svårt att få grepp om personerna, främst undrar jag vad själva poängen är, varför jag ska bry mig om dem. Jag saknar något som drar mig med. Sluttampen blev än mer blek kring det här. Å andra sidan tyckte jag mycket om att läsa den ändå för sitt fina uppbyggande av de små detaljerna som spelar roll.

Betyg: 4 av 5

Som en porlande bäck (16)

Det är nu mitt i november och nanowrimo, en månad då skrivandet prioriteras lite extra. Jag klev in i månaden med ett påbörjat manus och skriver vidare på det med hjälp av det här skriveventet.

Jag var dock kluven hur jag skulle göra, för jag ville inte pressa på skrivandet till priset av att jag öser ur orden så att manuset blir ”förstört”. Men jag bestämde mig ändå för att hänga på och låta det inspirera mig, men jag skulle inte kika på nano-statistisken för hur mycket man egentligen skulle skriva utan fortsätta att ta det i manusets egna takt.

Det har gått över förväntan. Idag har jag passerat 20,000 ord för månaden och allt som allt är manuset i skrivandets stund uppe i 27,526 ord. På något sätt rullar orden på likt en porlande bäck. Det är det som är så bra med nanowrimo, det sätter verkligen igång skrivlusten. Inspirationen kommer när jag börjar och ser hur orden växer.

Varje dag tänker jag att nu kommer tempot saktas ner. Men likväl rullar det på. Nu skriver jag i och för sig mest alltid på det roliga. Inte för att det spelar någon roll, för allt ska ju skrivas förr eller senare. Poängen är att börja någonstans.

Det är i vilket fall väldigt roligt att skapa den här boken, och se den växa fram!

Tvåårsjubileum med författarjakten

I samband med nanowrimo är det nu två år sedan jag tog tag i min skrivdröm. Då 2019 när min dotter hade blivit 1 år bestämde jag mig – nu får jag allt ta och bli författare!

Sedan dess har jag skrivit:
Långt ifrån, råmanus på 45,591 ord
Värdinnan, råmanus på 41,257 ord
Värdinnan, lätt genomarbetad och skickad till testläsare
Rota, råmanus på 42,005 ord

Samt otaliga försök med påbörjade projekt, inte minst förra årets nanowrimo när jag skrev ofantligt många ord, dock en bit in på december, men på en massa olika varianter av historien – som ”inte räknas”?

Jag har å andra sidan samtidigt bollat vardagen med en växande ettåring, nu treåring, samt varit gravid och fött mitt andra barn och allra främst – lärt mig hantera vardagslivet som tvåbarnsmamma. Vilket har varit en större omställning än jag trott (å andra sidan har barnen piskat på mitt driv). Nu när lillebror snart är 8 månader och nanowrimo återigen har börjat känner jag mig redo att återigen ta tag i skrivdrömmen.

Årets nanowrimo är pågående och just nu ligger mitt memoar-manus på 21,095 ord.

Under dessa två år med ett aktivt skrivmål har jag dessutom läst över 200 böcker.

VIKTIGT
Med risk för att analysera vad som är produktivt och duktigt så spelar det ingen roll hur många ord eller projekt jag skrivit på och antalet kompletta manus (när jag listar detta känns det futtigt för hur extremt närvarande skrivlivet varit för mig, mycket sker i huvudet och med planering). Det viktigaste är att jag har tränat och det som jag nu upplever – en utveckling och mognad i mitt författarskap. Jag har öst ur mig orden och nu är jag väldigt sugen på att ”få till det” (vilket jag alltid tänkt men ändå). Vid varje försök blir mina texter och helhetshistorien allt bättre och skrivrutinen rullar på allt mer. Bara att ha tålamod så finns tids nog en bok i min hand.

Men ett jubileum? Är det något att fira att jag fortfarande aspirerar? Kanske inte. Jag hade hellre firat ett etablerade författarskap med en färdig produkt 😉

Bokrecension – Gröna fingrar sökes

Författare: Annika Estassy
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 310

Handling
Det är sommar i Måneby, Agnes favoritårstid. Men i år är inget sig likt. Sjukdomen har slagit klorna i Agnes så hon orkar inte sköta sin älskade koloniträdgård längre. Dessutom har hon i ett svagt ögonblick lovat sin granne att ta hand om hans kakadua medan han reser jorden runt. Vad ska hon göra?

Många mil söderut, utanför Stockholm bor Leyla med sin man Johan och deras sexårige son Hugo. Efter att Johan gått över gränsen i ett av sina raseriutbrott bestämmer sig Leyla för att fly bort någonstans med Hugo. Hon svarar på en annons för en kolonistuga som uthyres mot omvårdnad och skötsel och hamnar i Måneby. De efterföljande veckorna blir den återhämtning som Leyla längtat efter, trots att hon vet att hon inte kan hålla sig undan för evigt. Går hennes äktenskap att rädda? Vill hon ens det?

Även Agnes har livsavgörande beslut att fatta, men av ett helt annat slag. Gröna fingrar sökes är en berättelse om utsatthet men också om kvinnors vänskap levnadsvisdom och en trädgårds läkande kraft

Kommentar
Det här ser helt klart ut att vara oemotståndligt, titeln och omslaget är underbar, och jag har kikat på den flera gånger. Äntligen blev det dags. Däremot var den inte riktigt vad jag förväntade mig och jag blev lite besviken. Den bestod lite mer av något annat, som jag ”inte önskade”. Inte för att det inte var bra, det var verkligen träffande och berörande och väldigt fint berättat och allt det där, bara inte vad jag förväntade mig, som sagt.

Betyg: 3 av 5