Bokrecension – Ödesmark

Författare: Stina Jackson
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 346

Handling
Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

Efter sitt stora genombrott med debutboken ”Silvervägen” återkommer nu Stina Jackson med en lika tät som berörande berättelse om människors bundenhet till en plats och till varandra, om hur våldsamt starka banden kan vara – och om hur svårt det är att bryta mönster.

Kommentar
Herregud nu tycker jag mig se huvudpersoner som heter Liv överallt, men är det min dotters namn så lägger man förmodligen märke till varje spår av det…

Återigen är Jackson nominerad till årets bok. Jag var inte jätteförtjust i Silvervägen, men den här tycker jag mer om. Även fast jag hellre röstar på Där kräftorna sjunger (varje dag) 🙂

Hursomhelst. Eftersom jag lyssnade på den första boken av Jackson var det trevligt att få läsa och se orden den här gången. Så jag verkligen kunde förstå vilket fantastiskt språk det är. Hur oerhört välskrivet texten är, hur varje ord och mening berättar så mycket och vilket tryck och vilken känsla det skapar. Otroligt vackert skrivet i sin lågmälda grymhet. För här är det tryckande känslor som ligger under locket och pyr. Den spänningen och viljan att få veta mer hur det kommer sig att de tre, morfadern, dottern och hennes son fortfarande bor ihop, är ständigt närvarande och hungrande.

Även fast jag, som ni säkert kan känna igen vid det här laget, inte direkt dras till spänning och deckare är skönt med omväxling, så delarna som drog mer åt det hållet, utan att nämna vad, föll inte riktigt mig i smaken. Men jag gillar hur Jackson berättar en sådan historia på sitt egna sätt.

Däremot tycker jag att det, en bit efter hälften ungefär, falnar lite. Alltsammans känns som att det går fortare, efter allt som byggts upp, och upptrappningen blir jag pyttelite snopen av, just för att jag ”inte hängde med” – med tanke på hur jag upplevde historien och berättandet innan det. En aning besviken kanske. Men det här var ändå en otroligt välkomponerad och intressant historia.

Betyg: 4- av 5

Bokrecension – Kärlekens magiska regler

Författare: Alice Hoffman
Förlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 364

Handling
För familjen Owens är kärlek en förbannelse så har det varit ända sedan 1620 då Maria Owens anklagades för häxeri efter att ha blivit kär i fel man. Flera hundra år senare, i 1960-talets New York, kan Susanna Owens se att det är något speciellt med hennes tre barn Franny, Jet och Vincent och hon sätter upp stränga regler som de måste följa. Inga nattliga promenader, inga svarta kläder, inga katter eller kråkor, inga böcker om magi. Och viktigast av allt: de får aldrig bli förälskade.

Men när barnen besöker sin moster Isabelle börjar familjens mörka hemligheter bubbla upp till ytan och för första gången snuddar de vid sanningen om vilka de egentligen är. Nu gäller det bara att undvika att drabbas av förbannelsen.

Kommentar
Jag har läst några av Hoffmans tidigare böcker och jag gillar hennes sagolika och vackra språk, alltid med magiska inslag. Språket kan vara ljuvligt. Den här dök dessutom upp lite överallt i flödet ett tag, till skillnad från de jag läste, så jag blev nyfiken på den här ”moderna” historien. Förväntningarna var ganska hoppfulla.

Den här tycker jag skiljer sig lite i hur den är berättat, och lite i språket, plus att det är allmänt mer text. Men för den sakens skull var det bra, här var den å andra sidan fullproppat med magi vilket var så härligt. Det byggs upp ett sug för vad som ska hända med alla dessa intentioner och föraningar och någonstans där, när alltsammans spinner på i samma röriga härlighet om dessa tre ungdomar och deras outforskade öde, så tappar den mig. Mot hälften, jag tycker inte att det som sker är något som motsvarar allt som byggdes upp och jag tröttnar lite. Det var kul så länge det varade, typ. Hoffman har ändå en fantastisk förmåga att berätta dessa magiska historier och jag gillar hennes stil.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Honeymoon, hejdå & bergens som väntar

Författare: Emma Svensson & Per Magnusson
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 213

Handling
Sex veckor efter deras storslagna bröllop gör Emma Svenssons man slut. De går till en parterapeut och Emma försöker göra sig så lätt att älska som möjligt men förstår snart att det inte finns någon chans. Det är över, och hon vet inte hur hon ens ska existera utan allt det där som skulle vara livet ut.

Men snart bestämmer hon sig för att den här händelsen inte ska få definiera henne. ”Jag tänkte inte vara hjärtekrossad resten av livet. Jag skulle göra allt jag drömt om, men av olika orsaker inte kunnat göra under vår tid tillsammans, saker jag inte ens visste att jag längtade efter. Jag skulle börja leva i stället för att bara existera. Med lite distans skulle skilsmässan bli det bästa som hänt mig.”

Den här boken handlar om alpin klättring, men också om livets andra toppar och dalar. Om överlevnad på in- och utsidan och naturens läkande kraft. Om att pressa sig till sitt yttersta och se vad som verkligen spelar roll. Om att söka kärlek och klätterpartners på rockstjärnedejtingappar. Men det är också en bok om att välja bort, om att oroa sig för att kunna betala räkningarna, om att ha en van i Alperna som enda fasta punkt, om att vara 35 år och kanske missa barntåget.

Men framför är det en svindlande knuff i ryggen på alla som någonsin tvivlat på en dröm.

Kommentar
Den här historien som Emma varit med om och berättar är fantastisk. Det var en bok som jag bara ville mysläsa, som jag alltid ville återkomma till. Jag gillade att den var så personlig, och sedan är jag extra glad för upplägget, någorlunda korta kapitel och högst medvetenhet om alltings placering. Den var så välskriven. På så många plan. Och det är en konst i sig, att berätta om sina äventyr så konkret och koncist och ändå så filosoferande och djupt. Och mellan topparnas bestigningar berör den. Att följa hennes resa, hennes driv och besatthet, var så upplyftande. Som boken beskrivit, det här är en bok som får en att själv vilja söka allt aktivare efter sina egna drömmar, och att genast sticka ut efter dem.

Helt klart en bok som skiner girlpower, som jag varmt kan rekommendera och gärna återkommer till.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Ett litet steg i taget

Författare: Katherine Center
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 342

Handling
Margaret Jacobson har en ljus framtid, med en framgångsrik pojkvän och en lovande karriär. Till den dagen då en olycka under vad som borde vara den lyckligaste dagen i hennes liv sätter käppar i hjulet för allt. Margaret vaknar upp på sjukhus och får veta att hon kanske aldrig kommer att kunna gå igen. Från sin sjukhussäng försöker Margaret återvända till livet, samtidigt som hon måste lappa ihop sin splittrade familj, komma över sitt ex och hantera sina känslor för sin tystlåtne, men charmige, skotske läkare. Ett litet steg i taget är en gripande och förvånansvärt rolig berättelse om att hitta tillbaka till sig själv när allt har förändrats.

Kommentar
Det här var en på samma gång feelgood historia, med glimten i ögat, härlig och upplyftande samtidigt som huvudpersonen tragglar sig fram. Å andra sidan är det som sker oerhört tragiskt och hemskt, och visst känns det av, men hur historien är berättat är inte utifrån det, utan från det mer optimistiska hållet. Samtidigt har jag smått i åtanke om det hon råkar ut för, som är nära det som hände en släkting till mig, så jag tycker det är lite lättsinnigt, men ändå, det här är en bok och jag tyckte den var väldigt bra. En ”jättehärlig” historia som var mysig att lyssna på, gott om hjärta och smärta, och välformulerat många gånger. Charmig också på sina håll.

Betyg: 4 av 5

Vi, de drunknade – Readalong (del 1)

Under juni läser jag tillsammans med Littermentärt Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Här har jag skrivit ihop datum och sidanvisningar för när uppdateringar sker som denna med tankar.

Den första delen är från start fram till sidan 144, beroende på bokformat.

Den här boken är ju ganska maffig, just därför lämplig för en aktivitet som denna. Det är nog också tack vare det som jag också ger boken en ärlig chans, för ibland, nu på sistone, kan jag vara rätt hård med att ge upp böcker som inte fångar mig.

Jag hade lite svårt att komma in i den i början, kanske är jag tankspridd nuförtiden. Men, till slut fick jag grepp om dem, karaktärerna, och kunde även få känna in hur stämningen var och vad det var för typ av historia. Men jag tror och tycker den är lite trögstartad (tur att det just innan dagens stopp blev lite mer spännande). Språket tycker jag är rätt fint ibland och av den anledningen kan jag finna det läsvärt. Inslagen av den småskaliga magin gör det snäppet mer intressant för mig. Det bådar också gott tror jag för de problem som havet grymhet målat upp och för hur det kan drabba familjerna. Jag hoppas det tar bättre fart snart.

Bokens handling: Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara  överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.”Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer.  Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt ”vi”. Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska  krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken.    Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä – ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Bokrecension – Tistelhonung

Författare: Sara Paborn
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 320

Handling
Sommaren 1955 invaderas pensionat Miramar nära Båstad av bin. Sjuttonåriga Veronika har sitt livs första romans med konststudenten Bo, som tagit in på ett rum på pensionatet.
Sommaren 2019 befinner sig relationscoachen Ebba på fallrepet efter en offentlig skandal och försörjer sig numera mest på att konstruera korsord. Hon åker till Bjärehalvön för att skriva en artikel om livslång kärlek — men den 80-åriga kvinna hon intervjuar visar sig istället ha en annan historia att berätta, den om en ungdomskärlek som försvann.
Två kvinnors öden flätas ihop, och långsamt tar en vänskap över generationsgränserna form.

Tistelhonung är en träffsäker roman om kärlek som trotsar tiden och minnenas hypnos, skriven med drastisk humor och ett skarpt öga för relationer.

Kommentar
En av de nominerade böckerna för årets bok. Omslaget såg häftigt ut, och handlingen verkade lovande – sådär mysig och inlevelsefull historia som kanske kunde ha många lager, eller att där fanns något djupt.

På ett sätt var den här historien och hur den är skriven väldigt enkel och följsam. Men då och då dyker detaljer upp som är personliga och gör det intressant och givande att läsa och lära känna karaktärerna. Just att det är välskrivet gör att den fastnar och med tiden växer frågorna och viljan att veta hur det gick och ska gå.

Jag skulle inte säga att Tistelhonung var helt fantastisk, men den var absolut läsvärd och trots sin, i vad jag tycker lite tråkiga form, så var den givande när det fanns mer än det som beskrevs direkt. Framförallt var den mysig att läsa.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Löparglädje

Författare: Rune Larsson
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 235

Handling
Funderar du på att börja springa, men har svårt att komma igång? Eller har du redan sprungit ett tag och vill ta din löpning till en ny nivå? Är du trött på intervaller och vill få idéer till nya löppass? Kanske är du nyfiken på vad som krävs för att ställa upp i ett tävlingslopp eller ett ultradistanslopp?

Rune Larsson, en av Sveriges mest kända ultradistanslöpare, delar här med sig av sin kunskap och sina erfarenheter från ett helt liv med löpning. Han reder ut vilken utrustning du behöver, vilka olika sorters löpträning som finns och diskuterar träningsupplägg för såväl nybörjare som elitlöpare. Han berättar också om mental träning och ger konkreta råd om hur du kan lägga upp strategin inför olika lopp.
Runes filosofi är att löpträning ska vara så enkel och livsbejakande som möjligt oavsett om du siktar mot eliten och vill springa dig till meriter på ultradistans eller precis har börjat löpträna, är det viktigt att du hittar löparglädjen!

Rune Larsson har vunnit det 246 kilometer långa Spartathlon tre gånger, rott över Atlanten och sprungit tvärs över Amerika utan support. Idag är han en flitigt anlitad föreläsare.

Kommentar
Rune Larsson är en av mina förebilder för löpning och långdistans, även om jag aldrig sprungit längre än en halvmara. Men hans lediga och skojiga inställning till att springa kan man bära med sig ändå. Vad som är och vad som gör att det blir så bra för sig med att springa. För en själv kan ju fem kilometer kännas långt ibland, men framförallt under långpassen. Han har varit till stor hjälp för att föra med mindre press och mer glädje springandet, framförallt hans pass om äventyrslöpning. I den här boken finns det allra mesta som jag hört och läst om honom och mycket mer därtill, det var verkligen inspirerande och mängder med tips och tankesätt för löpning och långdistans.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Min mammas hemlighet

Författare: Nikola Scott
Förlag: Historiska Media
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 416

Handling
Sommaren 1958 lämnar Elizabeth föräldrahemmet i London för att tillbringa lovet i lantliga Sussex. Det blir en sommar hon aldrig kommer att glömma. Drygt 40 år senare dyker en främmande kvinna upp hos Elizabeths dotter och hävdar att de två är systrar. Dottern Addie tror henne inte, men inser att det är något som inte stämmer och snart vänds hela hennes liv upp och ned.

Nu inleds ett sökande som för de båda kvinnorna ut på en känslosam resa bakåt i tiden, till 1958 och sommaren i Sussex. Det visar sig att Elizabeth höll flera hemligheter inom sig. Den internationella bästsäljaren Min mammas hemlighet är en trollbindande historia om familjehemligheter, himlastormande förälskelse och om en ung kvinnas väg till ett självständigt liv.

Kommentar
Jag gillade den här boken, det var lite oväntat och allt smög sig liksom på. Den växte för mig, jag blev mer och mer indragen och fastnade för karaktärernas historia och den blandning allt tycktes bestå av. Feelgood, historia, detektivarbete. Det var härligt och sorgligt, fint och fängslande. En alldeles underbar bok att koppla av till.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – När bergen kallar

Författare: Renata Chlumska
Förlag: Max Ström
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 204

Handling
Renata Chlumska är en av Sveriges främsta och mest kända äventyrare. Hennes dröm om att en dag stå på toppen av Mount Everest föddes 1996 och samtidigt väcktes idén om att någon gång genomföra den legendariska utmaningen ”Seven Summits” – att bestiga de högsta bergen på jordens sju kontintenter. Tre år senare började äventyret och hon blev den första svenska kvinna att bestiga Mount Everest. Äventyret Seven Summits, som totalt tog 15 år, avslutades 2014 med Mount Vinson i Antarktis.

Hennes berättelse är både spännande och dramatisk. Hon berättar om minutiösa och tidskrävande förberedelser, om ibland fruktlös väntan i baslägren på perfekt väder, om risker, motgångar och misslyckanden och förstås om den euforiska känslan av att till sist nå toppen. Boken är rikt illustrerad med hennes egna bilder.

Renata Chlumska är en av Sveriges mest eftertraktade föredragshållare. Hon har också blivit utsedd till en av världens främsta äventyrskvinnor.

Kommentar
Jag kände inte till den här boken, eller författaren/äventyrare heller för den delen. Men är glad att jag fick upp ögonen genom ett tips från biblioteket och en härlig inspirerande stund när jag läste den.

Extra plus för alla bilder som fanns i den här boken. Och den stora inblicken i vilket våghalsigt äventyr bergsbestigning är, och de små marginaler som ibland kan finnas för att det ens ska vara möjligt genomförbart. Det var spännande att få ta del av den världen, liksom smått det som hör till livet med titeln äventyrare.

Jag har däremot en negativ kommentar och det är att texten var rörig och stundom missade att jag som inte var insatt i hennes liv och strapatser händelseförloppen. Det var hoppigt och oförberedande. Ett litet exempel var att certifikatet för att hon besteg världens högsta berg fanns två sidor innan det stod klart i berättelsen. Själva bestigningen var ibland inte heller så lätt att förstå och hänga med på, hur steget/tankarna ens gick få när hon tog beslutet, eller när tillfället gavs där i väntan vid baslägret. Rörigt och svårt att hänga med, det drog faktiskt ner intrycket. Jag fick också en smula dålig känsla av att det nämns att hon i och med bestigningarna kan få inkomst ett bra tag till framöver och att bergen inte längre kallar på henne, det tycket jag känns mindre roligt att höra den inställningen. Samtidigt är det förstås oväsentligt med det hon faktiskt genomfört och hur fantastiskt stark hon är.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Sova ute

Författare: Markus Torgeby
Förlag: Offside press
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 186

Handling
För tjugo år sedan flyttade Markus Torgeby till en kåta i den jämtländska vildmarken. Där levde han i fyra år i samklang med naturen. I dag bor han, hustrun Frida och deras tre barn bor i ett hus han byggt själv i närheten av platsen där han en gång överlevde på havregryn, bäckvatten och skogens skafferi. Naturen är deras vardagsrum och bakom knuten står den gamla kåtan där man sover när andan faller på.
I den vackra fyrfärgsboken Sova ute berättar Markus om sitt och familjens utomhusliv och hur det hjälpt dem till ett liv i balans. Boken är också pepprad med handfasta råd: Varför är renskinn bättre än liggunderlag? Hur torkar man snabbast ett par blöta sockar? Vilken grässort är skonsammast mot stjärten när man skitit i det gröna?
Sova ute är en vardagsfilosofisk inspirationskälla för såväl erfarna äventyrare som den som gör sig redo för sin första skogsutflykt.

Kommentar
Jag har tidigare läst Löparens hjärta av författaren, men missade att det var han som skrivit även denna. Jag var nyfiken på ämnet. Nu i efterhand känner jag också, eftersom det var så länge sedan, att jag vill läsa om den första boken av honom. Jag minns att jag blev väldigt inspirerad, vilket jag också blev av denna.

I boken Sova ute känns steget från att frilufsa betydligt mindre. Den var fylld med fin inspiration liksom många tips som jag bara måste skriva ner, innan jag lämnar tillbaka boken på biblioteket. Det är en väldigt enkel, självklar, rofylld och meningsfull filosofi som väcks utifrån dessa böcker. Också en lekfullhet. Enda jag har att peta på är väl att jag tyckte det kunde ha funnit än mer, allt var ju så bra.

Betyg: 4 av 5