Bokrecension – Bära frukt

av Emilia Millares (2021)

Om boken
Ett frö kan ta fäste och börja gro när som helst bara förutsättningarna är de rätta: temperaturen, fukten, luften, jorden. Ett barn kan endast ta fäste och börja gro några få dagar i månaden. Det måste tajmas exakt: Ägget som släpper taget om äggstocken. Den motvillige mannen som släpper kontrollen.  

Alma längtar efter barn, ser bebisar och gravidmagar överallt. När hon träffar Caesar slår det gnistor direkt. Det är en fysisk känsla, en längtan efter att lägga en hand på hans arm, en kind mot hans hals, andas hans doft i sina näsborrar.  

Men Caesar vill inte ha barn.  

De fortsätter att träffas ändå, dricker drinkar, åker på roadtrips och sover tillsammans nästan jämt. Men tiden går och Alma ser varje förbrukad p-pillerkarta som ett manifest över alla bortslösade dagar, alla förbrukade ägg.  

När hon trots Caesars motstånd till sist blir gravid blir det inte som hon tänkt. Hon får ingen ultraljudsbild att lägga upp på Instagram.  

I stället får hon veta att barnet har ett halvt hjärta.  

Bära frukt är en roman om barnlängtan, kärlek och förtvivlan. Om kroppslighet, växtlighet och de svåra valen som uppstår när man längtar efter olika saker men fortsätter tillsammans ändå.

Min kommentar
Den här var så fin och ett tungt och dessvärre vanligt ämne berättades på sitt egna sätt. Det fanns både ”löjliga” igenkänningar och metaforer och liknelse, men något med berättandet gjorde ändå att jag föll pladask. Vackert. Smärtsamt. Poetiskt och tröstande.

Betyg: 4+ av 5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.