Hittar tillbaka

Hej! Jag och min lilla liga med hunden och barnen, har till slut efter 10 veckor på norrlands hawaii återvänt hem till de djupa skogarna. Även om det var och är smått kaos här på grund av renovering, så är det väldigt skönt att vara hemma igen – för en som älskar lugn och ro och sina egna rutiner.

Vi åkte ner efter att vi döpt lillebror. Jag hade även turen att kunna fira min 30 årsdag samma dag med alla nära och kära hemma, det var smått magiskt, och med fint väder dessutom. Det är inte varje födelsedag som det sjungs för en i kyrkan. Men det jag minns som varmast från den dagen var när min lillebror, 12 år yngre och blivande gudfar, läste en dikt till sitt gudbarn. Inte ett öga torrt på någon av oss! Vad heter han nu då? Vidar August Gottfrid, med tilltalsnamn August. Världens gulleplutt såklart, glad som få!

Som det går att se på en av bilderna har vi så gott som sprängt bort vår gamla utbyggnation på vårt lilla hus, där toa och dusch och hall fanns, om än minimaliskt litet. Nu har en betongplatta stått och torkat över sommaren, även om det tar ytterligare månader innan den är helt torr. Nu har i varje fall de som ska bygga upp allt igen påbörjat projektet. Vi kommer att få några extra kvadratmetrar till utrymme och dessutom gör det nog mycket att badrummet blir ett rum, till skillnad från förut då det var så många dörrar hit och dit.. Sedan kommer vi även att få en altan under tak, vilket känns otroligt mysigt.

Vårt annars ganska lilla hus är nu alltså än mindre. Jag har vant mig vid att det tar slut vid köket, men nu när tak och väggar kommit upp på nybyggnationen anar jag en oändlighet, plus att vi sedan får tillgång till trappen och därmed övervåningen – så då känns det otroligt lyxigt. Annat som också känns lyxigt är att vi efter alla år har skaffat diskmaskin. Annars har vi inget varmvatten, eller toa och dusch i huset förstås. Jag duschar i ett sådant där flyttbart litet hus utanför och det är svinkallt…. så inte blir det några långduschar direkt. När detta blir klart får vi dessutom ett badkar. Alltsammans känns smått overkligt att föreställa sig idag 😉

Så medan de bygger försöker vi håll oss borta. Går på dagsutflykter och plockar bär. Så mycket som jag fyllt vår frys med nu…

Förra veckan återkom vi än mer till rutinerna när storasyster påbörjade förskolan efter sommarlovet. Så då efter 12 veckor utan och jag äntligen fick några timmar ”för mig själv”. kunde jag känna att jag kunde börja höra mina egna tankar typ. Det krävs lite mer sammanhängande tid och någorlunda ro för att få till skrivande. Sedan kan det förstås gå ändå, om man är inne i det. Men nu behöver jag hitta tillbaka så detta blir toppen. Återigen har jag guldläge innan lillebror börjar krypa omkring också… Jag har mitt första utkast Rota att ta mig an. Men just nu har min skriviver väckts kring ett annat projekt som är mer av fackbokskaraktär. Det jag främst känner att jag behöver tänka på är att göra det som krävs för att ta mig framåt. Inte ägna sig åt research och planering i all oändlighet, utan att faktiskt skriva. Det får gärna bli fel, svårt att undkomma liksom, men bara jag skriver. Kanske ska jag införa någon form av habit tracker för det i min bujo? För att inte bryta kedjan…

Jag avslutar med ett par inspirerande citat. Sedan sätter jag mig ner och skriver, inte sant?

A lot of what is most beautiful about the world arises from stuggle.

– Malcolm Gladwell

Write like it matters, and it will.

– Libba Bray

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.