Bokrecension – En sång för alla dom

Författare: Mike Gayle
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 414

Handling
Varje vecka pratar änkemannen Hubert Bird med sin dotter som är bosatt i Australien. Han berättar detaljerat om sin händelserika pension, med dagarna fyllda av goda vänner och upplyftande aktiviteter.

Men Hubert Bird ljuger.

Sanningen är att dagarna går utan att han träffar en enda själ. Det är enklare så. Men när dottern oväntat bestämmer sig för att komma hem till London på besök ställs hans tillvaro på ända. Nu står Hubert inför en till synes omöjlig uppgift: att få sitt verkliga liv att likna sitt uppdiktade liv innan sanningen kommer fram.

Längs vägen snubblar Hubert över en andra chans till kärlek, återupptar en sedan länge förlorad vänskap och anmäler sig till ett hektiskt aktivitetschema i PRO-föreningen, något som borde sätta en punkt för ensamheten en gång för alla.

En sång för alla dom är en stundtals rolig, ibland allvarlig men alltid varm och rörande skildring av kärlek, utanförskap, ålderdom och vänskap som inte bara kommer att charma dig, utan också påminna dig om att en vänlig handling från en främling kan förändra liv.

Kommentar
Jag minns så väl när jag läste En halv värld bort av författaren, det var en otroligt positiv överraskning. Jag tror jag minns det som att jag fick tårar av läsningen, i vilket fall var den otroligt berörande. Så gissa om jag blev förväntansfull inför den här.

På ett sätt påminner boken om En man som heter Ove, men egentligen bara på det planet att det handlar om en smått vresig och ensam gubbe. På sitt egna sätt var också den här boken av Gayle helt otroligt givande och färgsprakande. Allt beskrivs så väl och inlevelsefullt. Karaktärerna får verkligen liv och jag känner så otroligt väl med Hubert. Jag får ett på ett sätt sött intryck av honom, trots hans situation, samtidigt som det någonstans där bak också tränger sig på en pytteliten sorglighet. Något som jag ser fram emot att följa längs med historien.

Det är sällan jag har så roligt åt att följa karaktärer på det här sättet. Jag tyckte verkligen att boken var helt underbar. Författaren lyckas också mitt bland allt belysa ett samhällsproblem, den om ensamhet. Alltsammans blir lite mer mänskligt efter att ha tagit del av den här historien.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Klimatsmart och fullkomligt förvirrad

Författare: Jennifer Berglund
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: 2021
Längd: 5 h 29 m

Handling
Frida Sandberg ska bli klimatsmart på riktigt – och hon tänker börja med en hemester! Men vart åker man egentligen då? Efter en stunds googlande dyker plötsligt ett riktigt lovande resmål upp. I den lilla byn Vendel bor en äldre dam med ett ledigt gästrum, och hon vill gärna ha en kvinnlig hyresgäst som gillar att laga mat. Kan det bli mer perfekt?

Samtidigt som Fridas nya miljötänk försätter henne i dråpliga situationer blir hon snabbt god vän med sin huskamrat Margareta. Däremot har hon inte samma tur med Margaretas stilige son Jack, som till en början verkar allt annat än imponerad av sin mors sommargäst. Snart börjar hon ändå känna sig riktigt hemma bland invånarna i Vendel, men allt som oftast gör sig en mörk hemlighet påmind. Och när heta känslor uppstår mellan henne och Jack, ja, då glömmer hon nästan bort att hon faktiskt redan har en pojkvän…

Kommentar
Vilken liten pärla det här var. Jag tyckte den var fantastisk rolig och träffsäker i det här med att försöka bli lite mer klimatsmart. Frida som person var det också lätt att tycka om med allt hon trasslar in sig i, eller kanske snarare kring hennes mentala brottningsmatch. Samtidigt var den varm och ödmjuk med de mänskliga integrationerna. Jag gillade verkligen att följa Fridas resa. Det enda jag har att invända mot är att jag tyckte den kunde återkomma och ta upp lite mer om just klimattemat mot slutet.

Men annars var det här en på samma gång söt som klyftig historia med mycket charm. Jag längtar verkligen efter nästa del i serien.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Rovhjärta

Författare: Ulrika Rolfsdotter
Förlag: Bazar
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 413

Handling
Rovhjärta är den första delen i en tät och suggestiv spänningsserie som utspelar sig i Ångermanland – en drabbande kriminalroman inspirerad av folktro, historiska mordfall och 1600-talets häxprocesser.

Annie Ljung har byggt upp ett nytt liv som socionom i Stockholm, långt från hembyn Lockne. När hennes dementa mamma rymmer från äldreboendet tvingas Annie återvända till den plats hon både älskar och hatar. Samtidigt försvinner hennes släkting Saga spårlöst och Annie övertalas att stanna. Vad har egentligen 17-åriga Saga för hemligheter? Har hon rymt, varit med om en olycka eller mördats? Annie blir alltmer indragen i sökandet och tvingas återigen möta demonerna från sitt förflutna.

Kommentar
Den här typen av böcker är lite mellanmjölk för mig och det är inte alltid så att mitt intresse behålls för att jag ska ta del av hela historien. Men något med den här lockade lite extra, och även om den egentligen inte skilde sig så mycket från andra liknande (vilket det kanske inte bör göra ändå) så ligger svaret ändå i att jag faktiskt lyssnade på hela. För mig är det ett gott betyg.

På ett sätt var den enkel men i det finns en behaglighet. Jag kunde dock tycka att det skulle ha funnits med mer av det där övernaturliga som jag fick intrycket av att den skulle bestå av. Men jag fastnade å andra sidan för karaktärerna, det gjorde jag verkligen. Det kändes naturligt och jag drogs med i vad som egentligen föregick i den lilla byn på landsbygden. Absolut en härlig omväxling till bok.

Betyg: 3+ av 5

Bokrecension – Utloggad

Författare: Lilly Emme
Förlag: Historiska media
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 272

Handling
Att logga ut från världen

Så länge trettioåriga Katie O Farrell kan minnas har hon drömt om att bli författare. Katie och hennes tre väninnor bildade kvartetten Skrivsystrar när de möttes på universitetet i Hull. De avgav då ett löfte: ingen av dem får ge upp skrivandet förrän alla fyra är utgivna författare. Katie samlar refuseringar på hög medan vännernas karriärer pekar spikrakt uppåt. Självförtroendet sviktar samtidigt som väninnornas hets på sociala medier blir allt mer intensiv.

När Katie plötsligt råkar skicka ett mail till fel person, tar det hus i helsike. Katie bestämmer sig för att logga ut från världen den digitala liksom världen utanför dörren. Först när mobilen tystnar får hon äntligen tid att fundera på om det är värt att göra vad som helst för att nå sina drömmar. Hon lovar sig själv att aldrig mer skriva ett ord. Men vad ska hon göra med den där hemliga berättelsen som pockat på att bli berättad ända sedan hon var liten?

Utloggad är en fartfylld och humoristisk bok om drömmen om att bli författare, men bjuder samtidigt på djupare frågor som om vi alltid behöver vara uppkopplade och inloggade överallt? Och vad gör man när stressen över sociala medier blir för stor? Får man lov att logga ut?

Utloggad handlar också om vad man gör när en vän mår dåligt och om man kan förlåta vad som helst.

Kommentar
Det här var en helt okej feelgood. Jag säger okej för att den trots allt höll mig kvar för jag tyckte det fanns tilltalande ämnen som det var mysigt att höra en historia kring. Det var charmigt och följsamt. Men ibland tyckte jag det ändå blev lite löjligt, kanske för att jag vid några tillfällen inte riktigt kände det fullt så trovärdigt. Eller för smalt på något sätt. Å andra sidan är det inget som talar direkt emot eftersom det är en karaktärsresa för just denna och jag tyckte ju att den gav mig en mysig stund att ta del av, just för att det var igenkännande.

Betyg 3 av 5

Bokrecension – Bokbussen kommer vid midnatt

Författare: Sofie Axelzon
Förlag: Lind co
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 380

Handling
Den lilla biblioteksfilialen, inhyst i gamla prästgården i byn Sidhäll, hotas av nedläggning om inte de tre anställda lyckas höja utlåningen till helt omöjliga nivåer. Det är nästan som om de lokala makthavarna hittat på allt bara för att kunna få stänga biblioteket för gott och lägga pengarna på annat. Det krävs uppfinningsrikedom, engagemang utöver det vanliga och uppbackning av hela bygden för att Lisa, Eva och Kåge på biblioteket ska lyckas. Men just när allt ändå ser ut att gå vägen kommer dråpslaget – och byn går in i ett helt nytt tidevarv. Där en gammal dansbandsbuss, några motvilliga ungdomar och en hemlig, bokälskande undergroundrörelse får människor att förändras och en sömnig by att vakna upp. För när bokbussen kommer vid midnatt finns det ingen gräns för hur mycket böcker kan betyda i människors liv.  

Bokbussen kommer vid midnatt är en inspirerande feelgoodroman med jävlar anamma! Det är första delen i en serie om biblioteket och byborna i Sidhäll.

SOFIE AXELZON är lektör, redaktör, kommunikatör och utbildad journalist. Hon bor i Strängnäs, med man, barn, hundar och katter. Bokbussen kommer vid midnatt är hennes debutroman, löst inspirerad av en verklig händelse i Ramsberg i Bergslagen, där personal och bybor räddade sitt bibliotek på ett mycket annorlunda sätt.

Kommentar
Men alltså vilken underbar historia! Att den dessutom bara nästan är sann gör det hela än härligare. För det är också den känslan som den ger, att det mycket väl skulle kunna hända. Det blir en stor hyllning och kamp för förmånen att kunna låna böcker. Jag gillar verkligen den stora bokkärleken som genomsyras, och all dramatik på samhällsnivå blir både spännande och trovärdig. Att det både känns busigt och med fullt allvar. Det var helt enkelt en underbar gräsrotsrörelse att följa med på.

Betyg: 4 av 5

För mycket obalans – om tankarnas iver & kroppens kamp

För någon månad sedan, då när jag var mitt uppe i att skriva på mitt första utkast till manusidén som jag länge kämpat för, upptäckte jag några prickar på benet.

Snart såg jag också att de fanns i stort sett överallt på kroppen. Det såg helt galet ut och det kliade också extremt mycket. Någon typ av utslag, sa mamma att det var. Att min kropps immunförsvar var helt upp och ner, sa min sambo som visade den här bilden för skolsköterskan. När de sedan nämnde saker som matallergi blev jag än mer skeptisk och skyllde på jojobaoljan som jag smörjt in mig med. Men efter den andra natten, där det kändes som att jag ville slita av mig huden, gav jag upp. Jag fick ta allergitabletter. Något som jag aldrig ens kunnat föreställa mig att jag skulle behöva göra. Några dagar senare försvann utslagen, men det har fortfarande kliats flera veckor efteråt.

Nu när det gått någon månad är det mycket bättre. Det är nog för att jag luskade ut vad det berodde på. Jag har lärt mig en del om histamin och att det förmodligen var min kropps förmåga att bryta ner det ämnet som var svaret på reaktionen. Andra saker som också påverkat är bristen på sömn och hur mycket stress jag utsatts för. Eller snarare utsatt mig själv för.

Som nybliven tvåbarnsmamma blev det helt enkelt för mycket för min stackars kropp att hålla den här balansen. Det kan verka löjligt att jag för histaminintoleransen just nu inte alls bör äta matrester, ost, korv, fisk, skaldjur, jästa och inlagda saker och många andra födoämnen där histaminet är speciellt närvarande. Helst ska allt ätas färskt och direkt. I början kändes det som att histamin finns i precis allt som är gott och nyttig. Men jag har sett till att undvika de värsta bomberna en tid och dessutom tagit min allergitablett samt en tablett med DAO-enzymer inför en måltid med extra mycket histamin.

Jag har lärt mig mycket – vikten av sömn och att inte stressa upp mig. Inte helt lätt, men jag gör så gott jag kan. Allt fick extra mycket press när jag i slutet på maj reste hem till min familj och det blev en ny, ibland pressad, situation samt att jag just innan allt slogs ut stoppade i mig just histaminbomber. Men jag tror ändå att det var sömn och stress som blev det avgörande.

Det är dock så väldigt svårt när jag vill så himla mycket med mitt skrivande. Jag vill få till något. Snart för guds skull. Samtidigt är det ju smått tragiskt och sorgligt att jag ska behöva pressa min kropp till den här gränsen. Å andra sidan är jag glad för lärdomen, för tänk om något än värre hade kommit ur detta för att jag obehindrat körde på så som jag gjorde. Det är en balans, minst sagt, mellan allt som spelar in i detta, histamin, enzymer, sömn och stress, liksom ens egna och samhället förväntningar.

Jag känner att det finns så mycket mer att säga om det här, för jag är smått chockad att min kropp reagerat på det här sättet. Kolla bara in den andra bilden hur påtagligt det var, liksom den första där det går att se hur bucklig huden var. Mina kinder var dessutom som sandpapper. Det som inte syns på bilderna är förstås hur fullkomligt maximalt det kliade. Men allt som finns kvar för att binda ihop kedjan för historien får jag helt enkelt spara till min memoar… 😉

Bokrecension – Otämjbar

Författare: Glennon Doyle
Förlag: YourLife Books
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 300

Handling
Otämjbar är en sinnlig, upprorisk och kärleksfull bok. Både en självutlämnande memoar och en obeveklig väckarklocka. Det är berättelsen om hur en kvinna kom till insikt om att en ansvarsfull mamma inte är någon som långsamt går mot döden för sina barn, utan en som visar dem hur man lever sitt liv fullt ut. Det är historien om att navigera sig fram efter en skilsmässa, bilda en ny familj och insikten om att en familjs väl och ve inte beror på dess struktur utan på varje familjemedlems förmåga att vara sig själv inför de andra. Det är också en beskrivning om hur vi alla kan börja lita på oss själva tillräckligt mycket för att våga sätta gränser och acceptera våra kroppar, vara stolta över vår ilska och omfamna våra krossade hjärtan och förlösa våra sannaste, vildaste instinkter så att vi blir de kvinnor som äntligen kan se oss själva i spegeln och säga: Där är Hon.  

Otämjbar lär oss att vara modiga. Som Glennon Doyle själv envist brukar säga: Ju modigare vi är, desto lyckligare blir vi.

Kommentar
Det här var en magnifik bok. Så otroligt vacker och graciös, starkt och rakryggad, sårbar och ärlig och fascinerande. Den överraskade mig. Fastän den var lite rörig i sitt personliga framförande så höll den mig klistrad. Och fastän jag egentligen oftast kan tycka att feministiska redogörelser är tröttsamma, förstå mig rätt, så förenade den mig i den här boken. Jag hänger på. Författaren framförde sina tankar så väldigt laddat och jag kunde liksom inte annat än att hänfört höra på det som hon kommer fram till genom sina erfarenheter.

En väldigt intressant historia i det sätt det berättas, som helt klart går rakt in i vår samtid. Jag känner mig stärkt efter den, liksom mer ödmjuk.

Betyg: 5- av 5

Bokrecension – 1 % metoden

Författare: James Clear
Förlag: Akademius
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 308

Handling
Nu finns äntligen #1 New York Times bästsäljaren Atomic Habits på svenska. Över 4 miljoner sålda exemplar!

Minimala förändringar, maximala resultat: ett revolutionerande system för att bli en procent bättre varje dag.

Med svenskt förord av Olof Röhlander. 

Oavsett dina mål erbjuder 1 %-metoden ett beprövat ramverk för förbättring. James Clear, en av världens ledande experter på vanebildning, avslöjar praktiska strategier som lär dig exakt hur man bildar goda vanor, bryter dåliga och behärskar de små beteenden som leder till anmärkningsvärda resultat.

Om du har problem med att ändra dina vanor är problemet inte du. Problemet är systemet du använder. Dåliga vanor upprepar sig om och om igen, inte för att du inte vill ändra dem, utan för att du har fel system för förändring. Här får du ett beprövat system som kan ta dig till nya höjder.

Clear är känd för sin förmåga att bryta ner komplexa ämnen till enkla beteenden som lätt kan användas i vardagen och arbetet. Här bygger han på de mest beprövade idéerna från biologi, psykologi och neurovetenskap för att skapa en lättförståelig guide som gör goda vanor oundvikliga och dåliga vanor omöjliga.

Under vägen kommer läsarna att inspireras och underhållas med sanna berättelser om olympiska guldmedaljörer, prisbelönta artister, företagsledare, livräddande läkare och stjärnkomiker som har använt vetenskapen om mikrovanor för att briljera inom sina respektive fält.

Kommentar
På engelska kanaler i sociala medier har jag ofta hört rekommendationer om den här boken. Så jag blev glad när jag nu såg att den fanns på svenska. Jag tycker dock inte att titeln är lika tjusig som originalet, men innehållet är förstås densamma.

Till en början kunde jag tycka att det här konceptet verkar löjligt enkelt. Men det är ju precis så det är. Poängen är att inte underskatta det, för bara med 1 procents förbättring eller förändring kommer man med tiden långt. Det har jag insett nu när jag själv skriver ”långsammare” men ändå färdigställer utkast just för att jag håller igång vanan.

Inte minst finns den största behållningen av boken och metoden att den berättas på ett fantastiskt sätt. Det framförs otroligt inspirerande och självklart, i hur författaren lägger upp det och med alla exempel. Det byggs upp en enorm övertygelse om att alla dessa små medel är det som i längden räknas. Jag kände också att jag fick beröm för att de små goda saker jag idag gör och har gjort också kommer att spela en avgörande roll framöver. Att det är värt det.

Med den här boken kände jag också att jag fick med mig resurser för att bli lite av en mästare på att skapa goda vanor.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Nordiska myter

Författare: Neil Gaiman
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 251

Handling
”De nordiska myterna har varit min följeslagare genom nästan allting jag har skrivit. De flöt som en ven av silver genom Sandman och de var vaggan till Amerikanska gudar.” Neil Gaiman

Nordiska myter– från Yggdrasil till Ragnarök; gamla berättelser för nya läsare! När Neil Gaiman återvänder till de nordiska asasagorna axlar han de forntida bardernas mästerliga berättarkonst. Med utgång från gamla tiders skrifter som Snorrre Sturlassons Eddan återberättar han de mäktiga myterna och poemen; alla dessas äventyr, kärleksförbindelser, intriger och ond bråd död. Gaiman spänner en båge som börjar med Yggdrasil och födelsen av de nio världarna och slutar med Ragnarök – gudarnas skymning och födelse av en ny tid och nya människor.

I Nordiska myter– från Yggdrasil till Ragnarök möter vi Oden – den mäktigaste av de mäktige, vis, modig och beräknande; Tor – Odens son, otroligt stark, men inte den smartaste; och Loke – son till en jätte, blodsbroder till Oden och en trickster och manipulatör. Vi får veta hur Lokes tre barn; Midgårdsormen, Fenrisulven och Hel stals från jättarnas rike, hur Oden offrade sitt öga i Mimers brunn, hur Iduns äpplen återfördes till Asgård och fler sagor från vikingatidens trossystem. De uråldriga nordiska myterna ligger som grund i vår väv till nya berättelser – från Tolkien till Game of Thrones och Marvels serieuniversum.

Kommentar
Det här var en intressant ingång i ett spännande ämne. På ett sätt förstod jag ingenting, på ett annat var det givande att få lära känna dessa karaktärer och historier i den här tappningen. Det kändes som att det blev mer tillgängligt med den personliga präglen som Gaiman gör. Kanske har jag fått med mig något, om inte annat var det en stämningsfull stund att ta del av dessa mytomspunna karaktärer.

Betyg: 3+ av 5

Varma dagar med små äventyr

Jag och barnen befinner oss uppe i Sundsvall under sommaren medan vårt hus får en ordentlig makeover. Där nere har hela badrumssektionen rivits för att snart helt byggas upp på nytt, samt att köket ska få nya vattenledningar och därmed också bytas ut med golv, bänkar och annat som hör till. Det är härligt att få vara ”hemma” en längre tid, men också lite påfrestande att leva inpå varandra mer än vanligt. Bl.a detta ledde till att jag fick stressutslag över hela kroppen… (det kommer förmodligen ett inlägg om det framöver). I vilket fall är det ju också skönt att bo alldeles intill havet när temperaturen nu främst under juli klättrar sig allt högre upp. Jag kan tycka det blir för jobbigt med värmen när det blir 24 grader, och det är inte helt främmande nu.

Vi går på många promenader, främst på förmiddagarna. Som vanligt med andra ord. Jag tror att Liv är den av oss som mest ser fram emot det. Hon har så väldigt mycket spring i benen. Ibland får jag gå på så snabbt jag kan för att hinna med när hon joggar fram. En morgon gick vi en bit för att komma till en lekplats. Hon har verkligen saknat klassiska aktiviteter som rutschkana och gunga. Det blir också en hel del bad främst i pol och balja på altanen. Förhoppningen är att det ska hjälpa till att få henne blöjfri… men det hon alltid skriker när jag ber och frågar henne om hon vill prova pottan är neejtack. Det är lite synd för jag är övertygad om att hon förstår principen nu när hon är så pass stor.

Vad gäller skrivandet belönade jag mig själv med en månad av ljudböcker nu när jag färdigställde ett första utkast. Men jag försöker strukturera upp och börja med planeringen inför utkast två också. Även fast tempot är väldigt långsamt. Det sista jag behöver nu är att pressa på med detta. Det kommer bli smidigare när vi är hemma igen i vardagen och Liv dessutom går på förskolan lite grann.

Det som också är utmanande nu är att Liv förmodligen ska övergå till att inte sova på dagen. Men det har gjort henne förvirrad så när hon sovit 2-3 h på kvällen så vaknar hon och sedan tar det flera timmar innan hon somnar om. Det är helknasigt nu, men jag antar att det är övergående. Vad gäller lillebror växer han så otroligt snabbt. Känns som att han snart kommer att springa ifrån mig, haha… tänk att ha två som springer åt olika håll, men det får bli nästa utmaning.

Jag försöker hålla mig lugn och ha nästintill noll förväntningar, tänka på att inte stressa upp mig och prioritera sömn när tillfälle ges. Det andra kommer falla in sig framöver ändå. Skrivdrömmarna typ. Ska ju ta och njuta av sommaren nu när den är här, med tanke på hur kort den är och hur mycket man faktiskt längtar resten av året.