Bokrecension – Przewalskis häst

Författare: Maja Lunde
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 496

Handling
Przewalskis häst är historien om världens sista riktiga vildhästar. De målades i grottor i Frankrike för tusentals år sedan och levde i århundraden på de mongoliska stäpperna, men blev under 1900-talet utrotade överallt utom i europeiska djurparker och reservat.

Genom tre berättelser följer vi zoologen Michail från S:t Petersburg, som på 1880-talet reser till Mongoliet för att jaga de mytomspunna hästarna, veterinären Karin, som leder arbetet med att återföra vildhästarna till stäpperna efter Sovjetunionens fall på 1990-talet, och Eva, som år 2064 kämpar för att kunna bo kvar på sin gård i Norge tillsammans med dottern Isa, samtidigt som världen runt omkring dem håller på att falla samman.

Przewalskis häst är en roman om människor och djur, och om människodjuret. Hur har människan påverkat andra arter på jorden? Vad skiljer oss från djuren? Har vi någon möjlighet att korrigera våra misstag? Och vad krävs för att vi alla ska överleva?

Kommentar
Som jag sett fram emot den här boken. Lundes senaste bok Blå blev jag dock inte lika såld på, men det hindrade inte mina förväntningar på denna eftersom Binas historia var så bra. Vad författaren vill berätta om är sådant jag själv funderar mycket på och skulle vilja gestalta. Hennes historier är så mångfacetterade i all fakta hon har med, både kring bokens huvudtema men också de som sträcker sig ut mot miljöfrågorna om hållbarhet. Sedan gillar jag också hennes viktiga ingrediens av föräldrar och barn vilket passar ypperligt i denna generationsfråga.

Det här med de sista vildhästarna är oerhört fascinerande. Dessvärre hade jag för stor nyfikenhet för att inte googla och läste då att denna Przewalskis häst inte alls är någon vildhäst vilket förstås sänkte entusiasmen en aning. Även om det förstås inte hindrar en god historia, för det var det. Przewalskis häst läste jag förresten härstammar från tamhästar som kom fri för femtusen år sedan.

Jag gillade mest att läsa om framtidens Eva och livet på den gård de ännu stannar vid tillsammans med sin dotter. Där tyckte jag det fanns mycket att känna igen sig i och även farhågas över. Det är intressanta bilder Lunde målar upp om världen detta årtal.

Men med de andra tidsepokrarna, som också var givande, skapade det något väldigt starkt. Även fast boken tagit väldigt lång tid att lästa, främst på yttre omständigheter som kommit i vägen, ville jag läsa långsamt för att känna in varje mening och det har gett mig många underbara lässtunder. Det här var en väldigt tankeväckande, innehållsrik och inlevelsefull historia.

Betyg: 4 av 5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.