Bokrecension – Giftmakerskan

Författare: Sarah Penner
Förlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 289

Handling
En glömd historia. Ett hemligt kvinnligt nätverk. Ett arv av gift och hämnd.

Nella driver ett undanskymt och lite annorlunda apotek i 1790-talets London – i största hemlighet hjälper hon kvinnor att giftmörda de män som behandlar dem illa. Nella har bara två regler som måste följas: Giftet får inte användas mot andra kvinnor och allt måste registreras i apotekets böcker.

I nutid hittar historikern Caroline Parcewell av en slump en ledtråd till den över tvåhundra år gamla historien vid Themsens strand. Hon börjar gräva i det förflutna och sakta kommer sanningen kring de mystiska apoteksmorden fram.

Kommentar
Den här historien, formen och temat tyckte jag var så ofantligt spännande. Jag blev inte heller besviken, tyckte väldigt mycket om att lyssna på den för det fascinerande ämnet.

Men sedan tyckte jag också att den berättades väl, med klockrena kommentarer och uppbyggande av det som skedde. Som att jag bara satt och log att följa utvecklingen och höra karaktärerna.

Visst fanns en liten förväntan som infriades men det gjorde inte så mycket. Inte heller tyckte jag att det mot slutet blev så som jag ”hoppades” på, men tanke på hur starkt jag tyckte att det var. Men på nått viss gick det bra, jag tycket ändå att det var en fantastisk, givande och spännande historia. Jag gillade verkligen den unga flickan i dåtidens London, men också Nella, och Caroline… jag gillade kvinnorna i denna kvinnohistoria helt enkelt. Så fascinerande och intressant.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Lisa och Lilly

Författare: Mian Lodalen
Förlag: Romanus Selling
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 351

Handling
Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.

I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.

Kommentar
Den här boken var en liten chansning men jag skymtade den en hel del i flödet, hörde gott om den och kände en liten lockelse – tänkte att det kunde vara intressant. Och det var det.

Det är både en tragisk och viktig historia, just för att den är någorlunda sann. Jag tyckte den berättades både enkelt och sakligt men också mitt i prick, vardagligt men också otroligt starkt många gånger. Kärleken och motstridigheterna kändes, men också självsäkerheten och den obönhörliga personliga friheten som unga kvinnor bestämt tänker besitta, oavsett.

Vacker, gripande och viktig.

Betyg: 4- av 5

Bokrecension – Alla tvättar händerna

Författare: Emma Frans
Förlag: Volante
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 413

Handling
Att vara svenska folkets berättare i den här krisen, det är vad jag vill vara. Det kanske är hybris, men om jag kan ta en roll så är det den.

Vad hände egentligen? Och fortsätter att hända? Vem har rätt och hur vet vi?  

Från de första rapporterna om att ett nytt coronavirus börjat sprida sig i den kinesiska miljonstaden Wuhan, till mormors brev ett år senare om en tid då man inte kunnat ses.  

I ett dagboksliknande upplägg får vi följa forskaren och författaren Emma Frans tankar och analyser, om det ständigt förändrade forskningsläget och om hur det är att oväntat hamna i centrum för en allt hätskare debatt. Vi träffar på alla från upprörda forskare och coronapro ler till en kompis som på något sätt lyckats skaffa sig klamydia, trots förmaningarna om social distans.  

Alla tvättar händerna är en kombination av folkbildning, dokumentation och personlig berättelse en inifrånskildring av året då alla skyllde på varandra.  

Boken är både underhållande, allvarlig och lagom skvallrig och ger ett smått tragikomiskt perspektiv på hur svårt det är att förklara ett osäkert forskningsläge för allt mer upprörda människor, politiker och ledarskribenter som kräver starka och effektiva åtgärder mot någonting när ingen riktigt vet hur det ska bekämpas och vad som ens hjälper. Den visar också hur vetenskap fungerar utifrån exempel som vi alla upplevt och kunnat följa i realtid.  

Emma Frans är doktor i medicinsk epidemiologi och forskare vid Karolinska Institutet. Hon arbetar med vetenskapskommunikation och har fått såväl Stora journalistpriset som utmärkelsen Årets folkbildare.  

Ur boken: Syftet med mina dagboksanteckningar var att få ordning på kaoset i mitt huvud, men jag insåg snart att min berättelse belyste problematiken med en kris som sker i dagens enorma informations öde. Händelserna illustrerar tydligt riskerna med larmrapporter, falska nyheter och uppskruvat debattklimat.

Kommentar
Ibland kan jag tänka att jag inte alls vill läsa om den situation som vi ännu befinner oss för det är dränerande. Jag har inte läst runt mycket alls för jag blir trött på det. Men på nått vis ville jag ändå läsa den här. Kanske främst för den intressanta mixen av personliga reflektioner och utomordentlig facklig kunskap och insikt.

Men jag tyckte om att lyssna på den här och följa/gå igenom året då pandemin kom till oss. Att läsa en vanlig människas tankar och reaktioner inför alla de steg som följde. Som att hon inledningsvis kände sig illa till mods att bli nekad handskakning, men att det blev självklart bara ett kort tid framåt. Samt förstås ta del av hur det är att vara den som ska berätta om händelseutvecklingen med den svåra balansgången att få folk att inse allvar men inte skrämma. Något som också var uppskattat var den personliga prägel med humor som författaren gärna vill blanda in i dessa allvarliga frågor, med hur det kan lätta upp men ibland slå fel.

Det var också bra att det då och då fanns inklistrade kommentarer från en tid senare som svar på de anteckningar som fördes tidigare.

Så jag tyckte den här var intressant och välgjord på många plan som gjorde det givande att få smälta det som vi befinner oss bland nu.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Den sista migrationen

Författare: Charlotte McConaghy
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 346

Handling
Den hyllade australiska bästsäljaren! Franny Stone har tillbringat hela livet vid havet, driven av kärleken till fåglarna som svävar ovanför. Men när klimatförändringarna medför att alla vilda djur börjar dö ut i fruktansvärd hastighet börjar även hennes älskade fåglar att försvinna.

På Grönland hittar hon den sista flocken silvertärnor, som migrerar längre än något annat djur, och hon bestämmer sig för att följa dem till deras slutmål på Antarktis. Hon lyckas komma ombord på Saghani, en av världens sista fiskebåtar, och tillsammans ger de sig ut på en farofylld färd över havet.

Men Franny bär på ett mörkt förflutet. Ett förflutet kantat av förluster fram till den fruktansvärda incident som tvingade henne till denna sista migration. Medan Saghani följer silvertärnorna i skyn avslöjas Frannys hemligheter bit för bit och hon inser att det hon har försökt fly ifrån under hela sitt liv slutligen har hunnit ikapp henne.

Den sista migrationen är en hjärtskärande vacker kärleksförklaring till djuren och naturen. Men det är också en spännande och tidlös historia om vad vi är beredda att göra för de vi älskar. En bok för alla som gillade Där kräftorna sjunger, Binas historia och Blå.  

Kommentar
Jag fastnade väldigt fort för den här boken, först och främst för huvudkaraktären som jag tyckte verkade så fascinerande, liksom hennes drivkraft och hur världen var sammanlänkad. Men sedan var alltsammans väldigt lockande på så många plan, och genom historiens gång höll den mig fast och jag ville spänt veta hur allt skulle sammanföras. Men också bara att få ta del av den. För den var så himla fint skriven, med reflektioner och tolkningar, uppmålande och med allt som sker. Jag grämer mig faktiskt lite att jag inte läste boken i stället, så eftersom den var så pass intressant och tankeväckande, för att inte tala om otroligt vacker, överväger jag starkt att läsa den fysiskt framöver, för att kunna se orden. En väldigt givande, intressant och tankeväckande historia minst sagt.

Betyg: 4+ av 5

Långläsning ”The name of the wind” (2)

Dags för den andra uppdateringen i min långläsning av The name of the wind av Patrick Rothfuss. Planen är att det ska ta 9 veckor och varje onsdag göra en avstämning. Inför denna onsdag skulle jag ha läst till kapitel 23.

Varning för spoilers.

Nu har jag fått reda på lite mer om karaktärerna liksom introducerats för lite mer magi, och det uppskattade jag. Jag tycker mig hänga med lite mer i språket, så det här är bra träning… Jag ser gärna att det blir än mer av det magiska/mystiska och/eller att något ”stort” sker så att det får lite fart. Det är okej nu, men jag önskar kanske lite mer dramatik även om jag gillar huvudpersonens fascination för att vilja lära sig hantera vinden så att säga…

Bokrecension – Lanthandeln

Författare: Karina Johansson
Förlag: Ordberoende förlag
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 318

Handling
Livet vid Krokbackens lanthandel rullar på som det alltid har gjort. Men när lanthandlarens son hittas död på butiksgolvet förändras allt. Märkliga sammanträffanden, skumma affärer, konststölder och inbrott i drickaboden trasar sönder idyllen.

Emanuel är beredd att göra allt för att hitta sin brors mördare. När han börjar få hotfulla sms och förföljs av en grön pickup inser han att han måste vara någonting på spåren.

Samtidigt anländer karriärkvinnan Louise till bygden för en andningspaus i livspusslet. Istället för avkoppling finner hon sig mitt bland intriger och hemligheter. Hennes ankomst rör upp gamla känslor och snart slits hon mellan kraven från Stockholm och barndomsminnena i Sunne.

Kommentar
Det här var en alldeles nog så tillfredsställande bok att lyssna på mellan varven. Men den tillhör varken någon favoritgenre eller gav mig några vidare påverkan – utan mest sådär mellanmjölk. Men det behöver förstås inte vara dåligt. Som sagt uppskattade jag den ändå, för sin enkel- och följsamhet. Det var främst miljön som lockade mig. Dessvärre tyckte jag inte att just lanthandeln fick sådant stort utrymme som jag kanske hade förväntat mig. Men den var ”mysig”, det blev lite spännande och jag kunde allt känna mig in i karaktärerna. Alltså helt ok!

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Stöld

Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus Selling
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 440

Handling
Som nioåring blir renskötardottern Elsa vittne till hur en man dödar en av hennes renar. Hon hotas till tystnad och blir smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat.

”Stöld” är en vild och vacker jojk till renskötarlivet, men också en spännande roman om en sällan skildrad verklighet i norr. Där renar tjuvjagas och dödas brutalt och polisen inte utreder brotten. Där spänningarna mellan samer och andra bybor förgiftar generationer.

Hotet mot Elsa förändrar henne för alltid och genom åren bär hon med sig ett lent renöra som en ständig påminnelse. Familjen och släkten kämpar för rättvisa men i det tysta växer en desperation.

Augustprisbelönade Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna bygger på verkliga händelser. ”Stöld” är en varm men samtidigt svidande skildring av en bortglömd del av Sverige där människor ställs mot varandra.

Kommentar
Det fanns främst två saker som jag uppskattade med den här historien. Det ena var den ökade insikten och kännedomen om samerna och renskötarnas tillvaro, och den andra om att de också är högst medvetna om klimatförändringarna som sker. Då de i sitt yrke drabbas hårt av detta (även fast detta påverkar oss överallt). Sedan de andra fördomarna och starka krafter som finns människor emellan om renskötarlivet. Alltsammans är väldigt obekant för mig, så därför var det väldigt intressant att få kliva in i den här världen med ”sådana” människor.

Det är också fint berättat att få följa de spår som en händelse kring detta sätter i en ung flicka (jag gillade att följa Elsa), för att också visa på hur starkt alltsammans är. Även fast det bara är påhittat, bygger det också på allt som redan förekommer och förekommit, och efter att ha lyssnat till denna så blir jag ganska upprörd över hur situationen ser ut.

Så det här var inte bara en fint berättande och givande historia att ta del av, den berättar också något viktigt om dagens Sverige.

Betyg: 4 av 5

Långläsning ”The name of the wind” (1)

Dags för den första lilla uppdateringen för min långläsning för den här boken. Planen är att läsa den under 9 veckor och att varje onsdag göra en kort avstämning. Denna del 1 gäller fram till kapitel 9.

Varning för spoiler.

Jag läser i stort sett aldrig på engelska, så detta är en utmaning för mig men jag är villig att ta den. Så läsningen går långsamt men det gör inget. Det går ganska bra, men hoppas jag kommer bättre in i det framöver, liksom i handlingen.

Det finns en del spännande mystik kring huvudkaraktären som jag spänt väntar på att det drar till sig mer. Jag gillar inslagen med honom och det magiska han söker, och även det här med att det är mycket fokus på sagoberättande. Det skapade en fin stämning.

Bokrecension – Ärlighetsprojektet

Författare: Clare Pooley
Förlag: Printz
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 367

Handling
Julian Jessop är trött på att dölja den djupa ensamhet han känner. Så han påbörjar Ärlighetsprojektet – en liten grön anteckningsbok som innehåller sanningen om hans liv. 

Julian lämnar anteckningsboken på ett bord i sitt favoritkafé, men han trodde aldrig att kaféägaren Monica skulle söka upp honom efter att ha hittat den. Inte heller att hon skulle bli inspirerad att skriva ner sin egen historia efter hans.

Ingen av dem anar att dessa små handlingar av ärlighet kommer att påverka alla som hittar anteckningsboken och förändra deras liv totalt. 

Ärlighetsprojektet är Pooleys debutroman och den är inspirerad av hennes egna erfarenheter av att visa upp vad som finns bakom fasaden i ett utåt sett perfekt liv. Boken har sålts till över tjugonio länder.

Kommentar
Jag lyssnade på den här boken och emellanåt, men främst inledningsvis, var det lite klurigt att hålla reda på de olika personerna, just av den anledningen. Men det gick med sig. Men jag förstår inte varför jag ska börja tramsa så här – för den här boken och historien var helt underbar!

Jag tror också att uppläsaren bidrog till att det blev så lustfylld för mig. Jag har hört toppenböcker av henne förut. Och jag vet inte om det är hennes förtjänst eller om det bara var så, för jag tyckte det många gånger var väldigt skojigt också. På ett bra sätt, glädjefyllt och humor mellan raderna.

Sedan var det inlevelsefullt, med starka beskrivningarna av karaktärerna som gjorde att jag verkligen kände med dem. Och historien kring boken, i boken alltså, var en så härlig ingrediens. Det satte fart på mycket som gjorde det intressant att följa. Det var en väldigt givande historia och jag ville verkligen följa och ta reda på hur alltsammans skulle urarta sig.

Betyg: 4+ av 5

Det vita arket (Skrivsöndag 8)

Vart var jag någonstans, med skrivandet sist jag gjorde en uppdatering? Jo jag hade inte ens börjat skriva ännu. Snarare stannat upp och slutat att trampa, för det kändes lite hopplöst och jag var alltför stressad och ivrig att få till något så att någon form av känsla försvann – den som krävs för att hitta sitt eget. Men nu har jag minsann kommit igång, och jag skriver med block och penna.

Processen går därmed långsammare, men det är det värt. För det blir en annan känsla både för mig när jag skriver men också för hur resultatet på texten blir sedan. Då när jag skriver är jag mer närvarande och inkännande, lite mer fri och kreativ och skrivflödet går jämnare än om jag skulle skriva på datorn då det ofta blir ryckigt och tar tvärstopp emellanåt. När jag sedan skriver in det på datorn (tänk det extra arbetet) så kan en mer analytisk del av mig ta över och föra in kommentarer och sådant. Jag tycker det blivit en fin kombination och sätt att arbeta fram berättelsen på. Som att jag ser texten annorlunda, och även att jag inte stirrar mig blind på ordantal utan låter det få ta den tid det tar. Men alltsammans får en ärligare chans på detta sätt, känns det som.

Annars är jag ganska snäll mot mig själv och hetsar inte med att få till skrivandet till varje pris. En liten tanke om att ta det lugnt nu de sista veckorna innan förlossningen och dyket in i bebistillvaron sedan, med två barn att ta hand om. Med tanke på det så är det heller inte konstigt att det går trögt för mig. För jag behöver motionera och träna fysiskt för att ha ork och inspiration till det kreativa arbetet. De går hand i hand. Och nu är jag rätt så otymplig minsann… men försöker ändå få till lite rörlighet varje dag, styrka ibland (pyttelite) och så mycket promenerande som jag kan. Jag märker stor skillnad på det lilla jag får till, så det är motiverande. Det som dessutom gjort mig trög är tiden det är på året, vintern/senvintern är smått outhärdlig tycker jag (också för att promenadlivet bli än mer begränsat för all snö som varit (plus för graviditetten)), längtar ofantligt efter sommaren.

Så det blev lite av en räddning för mig att ta en månad med ljudböcker nu. Jag var lagom less på att strosa samma grusväg ett par gånger varje dag, och tålmodigt stå och vänta på dottern med det hon pysslar med (visst är det lite synd för henne också att mamma inte kan gå i mer skog och mark nuförtiden). Med det så kom även inspiration.

Men det är segt nu, dessa sista 27 dagar som det är kvar. Det här inlägget har jag börjat och framförallt tänkt skriva i över en månad nu. Men när en helg och söndag infallit har det på något sätt inte blivit lika lätt att få ihop. Framförallt inte på kvällarna… men nu så, fick det bli som det blev.

Så jag har skrivit på en del, men också stannat av en del. Det får vara så, processen, just när tillvaron är som den är just nu. Jag försöker, både trycka på skrivandet och även vara snäll med hållbarhetstänk. Jag ser med andra ord otroligt mycket fram emot att det nu våras ute, till sol och värme och att förhoppningsvis hitta tillbaka till mig själv mer, främst genom att då få upp fysiken, som jag vet hör så väl ihop med det mentala och de båda behövs ju i detta kreativa arbete.