Bokrecensioner, Cecelia Ahern, Författare

Bokrecension – Gåvan

Författare: Cecelia Ahern
Förlag: Bazar
Utgivningsår: 2010
Antal sidor: 268

Handling
Varje dag för Lou Suffern en kamp mot klockan. Han måste alltid vara på flera ställen samtidigt och göra tusen saker samtidigt. Om nätterna drömmer han rastlösa drömmar och när han är hemma med familjen vandrar tankarna ständigt i väg. Ingenstans finner han ro. På väg till jobbet tidigt en vintermorgon träffar Lou på Gabe, en hemlös man som sitter på gatan utanför kontorsbyggnaden. Lou blir nyfiken på honom och fixar ett jobb åt honom i postrummet. Men snart börjar Lou ångra att han hjälpte Gabe. Hans blotta närvaro gör Lou illa till mods och hur är det möjligt att Gabe faktiskt lyckas med att vara på två ställen samtidigt?

Allteftersom julen närmar sig börjar Lou lära sig att värdesätta tiden. Han börjar förstå vad som verkligen är viktigt i livet och får samtidigt lära sig den tuffaste läxan av alla. Gåvan är en berättelse om personer som döljer hemligheter. Precis som julklappar gömmer de sig under en färgglad yta ända tills rätt person dyker upp, tar bort omslaget och upptäcker vad som finns inuti.

Kommentar
En bok jag tidigare läst a Ahern tillhör en av mina favoriter, Mitt liv & jag, en annan, Dagboken från i morgon, blev nästintill ett magplask. Det blev nog lite så också med denna. Jag kände inte så mycket för den, fick inget grepp om personerna eller någon vilja att följa dem. Visserligen var det underbart med smått romantiskt språk som emellanåt gjorde det så njutbart att läsa. Men överlag var det ingen historia som höll mig särskilt engagerad.

Betyg: 3 av 5

Journal, Veckoupplägg

4 funktionella veckouppslag från min bujo

Snart är min nuvarande bujo slut (påbörjad november -19) och jag har kikat igenom den för att se vilka uppslag som jag känner fungerat för mig. Jag må säga att det tar tid att hitta det som passar en, och det finns så otroligt många idéer som lockar att prova. Men här är 4 uppslag som jag känner varit funktionella för just mig, och som är fina nog att visa upp 😉

Det jag lärt mig efter alla månader är att jag gillar att kombinera med någon slags rapid logging, det vill säga snabba anteckningar som fylls på eftersom och att dagarna för det mesta inte rutas upp i förväg. Kanske att jag oftast sett till att en vecka i så fall får en sida, eller ett uppslag. Jag vet åtminstone att det inte fungerar med så mycket färdiga mallar för mig, för då törs jag typ inte använda dem, konstigt nog. Däremot går det att kombinera det här systemet en del, och jag provar mig nog fortfarande fram. I vilket fall är det också skönt att vara flexibel nog att jag ibland kan skjuta in exempelvis lite längre journalföring.

Sedan i slutet på sommaren har jag dock kommit på att jag inte riktigt kan kombinera längre texter med min bujo. Främst eftersom jag så gärna velat ägna mig åt så kallade morning pages. Jag har inte lyckats göra båda systemen i en och samma anteckningsbok. Alltsammans blev så mycket bättre när jag skaffade en separat för det. Så nu är det mest bara bullets i min bujo, så som det kanske bör vara. Och jag har vant mig vid att de får sina olika platser för sina olika ändamål. Jag kan skrapa ihop ett inlägg framöver om hur jag ägnar mig åt den andra typen, morning pages.

Ägnar du dig åt bujo (bullet journaling)? Vad har du i så fall lärt dig under tiden du ägnat dig åt det?

Bokprat, Utmaningar

Boktolvan 2021

Då var det hög tid att lista boktolvan för det här året. Det blir min enda läsutmaning. Fastän det brukar krylla av böcker på tbr-högen så känns det just nu ganska tomt, hade svårt att skrapa ihop tolv stycken bara, med tolv tidigare olästa författare.

Några är hyllvärmare, sådana som jag vill ha läst ändå men också för att säkerställa att de är tillgängliga för mig. Jag har inte så många olästa hemma, egentligen, men vill ändå ”beta av”. Sedan har jag också sett till att de andra finns som ljudbok. Jag siktar förstås på att klara utmaningen bättre den här gången 🙂

Så här är de böcker som vill jag bocka av under året, av för mig tidigare olästa författare.

Borta med vinden av Margaret Mitchell
Främlingen på Wilderfell Hall av Anne Brontë
Svindlande höjder av Emily Brontë
Möss och människor av John Steinbeck
Den osynliga bron av Julia Orringer
Glasfåglarna av Elsie Johansson
Brev från en bruten horisont av Calle Brunell
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Det sjunger i isen av Linnea Dunér
Inte för nära av Colleen Oakley
Brandvakten av Sven Olov Karlsson
Löpning En världshistoria av Thor Gotaas

Ett första litet utrop är att jag och littermentärt kommer att köra en readalong på ”Borta med vinden” redan under februari – om någon fler vill haka på? Datum och sidnummer dyker upp innan det är dags förstås.

Bokprat, Utmaningar

Boktolvan 2020 – resultat

I början på förra året valde jag en läsutmaning för mig själv och det var att läsa 12 böcker från för mig 12 tidigare olästa författare. Det kändes som en lagom men ändå spännande utmaning. Så hur gick det egentligen, läste jag de som jag valde åt mig själv?

Nja, jag må säga att det gick ganska dåligt, och det skyller jag corona för, hehe. Åtminstone ett par gånger under året när restriktionerna drogs åt och det kändes som att man inte fick lämna huset typ så blev jag väldigt återhållsam också med läsningen. Då menar jag med de böcker som jag inte har hemma, och de är egentligen de flesta av de som jag läser. Finns de på ljudboksappar är sannolikheten såklart större att de blir lästa, men det kan vara klurigt. Vissa fanns som ljudbok, men bara på engelska, och det är inte riktigt lika lockande.

Av dessa 12 böcker läste jag åtminstone 6 stycken. Knappt godkänt. Synd att jag trots allt lånade hem Vindens namn men gjorde då en spontanresa och besökte min familj i Sundsvall, så fick lämna tillbaka den. Sedan var det ett antal böcker som inte fanns som ljudbok. Och biblioteket har jag som sagt aldrig besökt så lite som i år, av sin anledning (även om jag fått ett par ryck).

Nästa år får jag se över och välja lite säkrare kort, så att säga.

De böcker från min boktolva 2020 som jag läste var:

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld
Inuti huvdet är jag kul av Lisa Bjärbo
Blynätter av Anna Jakobsson Lund
Ett hem att dö för av Lina Arvidsson
Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf
Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Överblick, Bokprat

Summering av bokåret 2020

Nu tror jag att alla recensioner finns publicerade på bloggen från de böcker som jag läste 2020, så då passar det sig väl att också sammanfatta dem alla utifrån statistik från goodreads. Framöver kommer det även att dyka upp ett inlägg (med eventuellt en video) där jag listar de absolut bästa, det ser jag fram emot.

Genomsnittligt betyg på de böcker jag läste var 3,9 av 5.
Genomsnittligt antal sidor på dem alla var 299 sidor per bok.
Den bok som rankades högst på goodreads och som jag läste var Där kräftorna sjunger med sitt genomsnittsbetyg på 4,01 från 1,057,038 betygsättningar.
Den bok som var populärast bland alla bokhyllor på goodreads var Fahrenheit 451 som finns hos 2,811,881 användare.

Och här är alla böcker som jag läste under året.
Jag ser dock nu i efterhand att bland alla dessa så finns det en bok som inte ska vara med, och jag låter er klura på vilken haha…

Bokrecensioner, Författare, Karin Erlandsson

Bokrecension – Fågeltämjaren

Författare: Karin Erlandsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 309
Serie: #2

Handling
Jakten på ögonstenen går vidare!

Miranda och Syrsa befinner sig i Lydias hus i den norra hamnstaden som förbereder sig för vintern.

Med samma skicklighet som Miranda dök efter pärlor, klättrar hon nu högt uppe i smaragdkronorna där hon träffsäkert svingar sin yxa.

Men vintern kommer tidigt och med vintern onda krafter, som snart har staden i sitt grepp. Dagskatornas beteende tycks förändrat och snart attackerar de i flock. När Iberis dyker upp har den annars så vänliga staden förändrats till oigenkännlighet.

Kommentar
Helt enkelt en underbar fortsättning i den här magiska berättelsen och äventyret med den känsla och tilldragning den ger.

Betyg: 5 av 5

Bokrecensioner, Författare, Karin Erlandsson

Bokrecension – Pärlfiskaren

Författare: Karin Erlandsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 247
Serie: #1

Handling
Det enda beviset för att ögonstenen finns är förbannelsen som vilar över den.

Miranda saknar en arm. En roshaj tog den en dag när hon var nere i djupet och dök. Trots det är hon den bästa dykaren och den bästa pärlfiskaren. Hon vet att ögonstenen, den mytomspunna och mest värdefulla pärlan, kan bli hennes.

Mot sin önskan har hon Syrsa med sig på äventyret, en flicka som pladdrar oavbrutet och inte ens simmar särskilt bra. Men Syrsa har också en sällsynt förmåga, något som kan ge Miranda ett rejält övertag på alla andra i sökandet efter ögonstenen …

Faror lurar dock överallt: roshajarna som kretsar kring dem när de dyker, förbannelsen som vilar över ögonstenen, och vad vill egentligen den gåtfulla Iberis som följer varje steg de tar?

Med ”Pärlfiskaren” vann Karin Erlandsson Schildts & Söderströms skrivtävling – Berättelsen är bäst – där man efterlyste läsromaner för barn. ”Pärlfiskaren” är den första delen av fyra i serien ”Legenden om ögonstenen”. ”Pärlfiskaren” vann Runeberg Junior-priset och Arvid Lydecken-priset 2018 och nominerades till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris samma år. Karin Erlandsson (f. 1978) bor i Mariehamn med man och barn. Hennes debutroman Minkriket (2014) nominerades till Nordiska rådets litteraturpris.

Kommentar
Det här, alltså, var en fantastisk läsupplevelse. Nog hade jag skymtat den här innan och varit lite nyfiken, men inte dragits sådär nämnvärt men det bådar också gott för att bli positivt överraskad.

Jag tyckte att den här berättelsen var helt fantastisk. Gillar framförallt kompisrelationerna, deras olikheter som måste samsas. Om det här med ögonstenen och den otroliga dragningskraften den besitter. Hur Erlandsson bygger upp känslan kring berättelsen och karaktärerna och hela äventyret och världen. Magiskt.

Då jag lyssnade på boken måste jag säga att uppläsningen som passande nog är på finlandssvenska tillförde än mer lovord för läsupplevelsen. Underbart.

Sedan läste jag även författarens skrivhandbok och blev så imponerad och inspirerad.

Kan väl säga att den ligger bra till för årets bästa böcker som snart ska koras 😉

Betyg: 5 av 5

Bokrecensioner, Författare, Hanne-Vibeke Holst

Bokrecension – Som pesten

Författare: Hanne-Vibeke Holst
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 846

Handling
Läkaren Karoline Branner flyttar med sin familj till Genève för att arbeta med pandemibekämpning för WHO. Men på kontoret möter hon oväntat motstånd i den politiska organisationen, och hemma blir hennes man allt mer rastlös. Och så kommer signaler om en ny influensapandemi.

”Som pesten” är en bladvändare med både emotionellt djup och politisk udd. Det är Hanne-Vibeke Holst när hon är som allra bäst.

Kommentar
Här har vi en tegelsten. Men också en tegelsten som förvånande nog håller en kvar från början till slut. Otroligt. Det var väldigt starkt, välskrivet och otroligt intressant. Jag hade kanske inte kunnat inleda den nuvarande pandemin med att också läsa en bok om just sådant, men efter några månader, så tyckte jag att det var givande. Något som jag också kan instämma med från det jag hört om den här boken är att den är otroligt innehållsrik med all sin research. Och att det träffar så väl, trovärdigt om inte annat trots att sådant sker just nu. Så den var väldigt spännande trots allt!

Betyg: 4 av 5

Björn Natthiko Lindeblad, Bokrecensioner, Författare

Bokrecension – Jag kan ha fel

Författare: Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler, Navid Modiri
Förlag: Bonnier Fakta
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 198

Handling
Jag kan ha fel är Björn Natthiko Lindeblads självbiografiska berättelse om hur han lämnar en löftesrik karriär som ekonom för att bli buddhistisk skogsmunk, och hur han efter sjutton år i klosterlivet återvänder till Sverige. Vilsen, utan jobb eller pengar, kraschar han rakt in i en depression. Men tack vare sina lärdomar och en generös omvärld hittar han vägen framåt och är idag en uppskattad meditationslärare och föreläsare. 2018 diagnosticerades Björn med den obotliga sjukdomen ALS. I Jag kan ha fel berättar han med värme, humor och djup om sina egna tillkortakommanden, vad livet lärt honom och om vad som framstår som allra viktigast när allt går mot sitt slut.

Vad hjälper oss att leva ett friare liv? Hur kan vi skapa tröst och tillit i vår egen tillvaro? Och hur gör vi för att livet skall kännas mer som en öppen hand, och mindre som en knuten näve?

Boken är skriven i nära samarbete med Björns två vänner och kolleger Caroline Bankler och Navid Modiri.

Kommentar
Jag lyssnade på Björn Natthikos sommarprat och blev som många andra otroligt berörd. Så självklart var jag tvungen att läsa, eller lyssna på, hans bok också. Men jag tror jag hade haft större behållning av att läsa den faktiskt.

Lite kritik jag har är att en del var upprepning från sommarpratet och även om det är förstås var bra, så var det just upprepning och jag hade önskat något fräsch. Eller åtminstone skrivit om det som åter togs upp. Något annat var att Björn inte har skrivit den här boken, utan det är till stor del hjälp av de ovan nämnda författaren. Såklart kan det vara så ibland och det är inget fel i sig. Men jag fick bara en olustig känsla när han inledningsvis poängterade det osv.

Men utöver detta, så är det här en klart läsvärd bok, en sådan som man typ måste ha läst. För att landa lite, reflektera och se över sin tillvaro. Ta del av andra tankesätt. Släppa taget. Få inblick i annat, och så vidare. En väldigt kraftfull och intressant bok och historia.

Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner, Författare, Frida Nilsson

Bokrecension – Ishavspirater

Författare: Frida Nilsson
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 393

Handling
”Vithuvud har tagit min syster! Vi måste fara efter och ta tillbaka henne!”

Men ingen rörde sig. De såg bort, tittade ner i sina glas, började mumla saker till varandra, och snart var det någon som sa: ”Siri, din syster är borta. Så är det med dem som Vithuvud tar. De finns inte mer.”

Den fruktade piraten Vithuvud rövar bort barn och tvingar dem att hacka fram diamanter i en mörk och farlig gruva. Så fruktad är Vithuvud att ingen vågar söka efter barnen och alla vet att ingen överlever länge i hans gruva. Men den dag han tar Siris lillasyster, Miki, får han en motståndare han aldrig räknat med. Siri gör det som ingen annan vågar – ger sig ut på jakt efter Vithuvuds ö, trots att hon själv är livrädd. För hon vet hur rädd lillasyster Miki måste vara i piratens våld. Ensam i gruvans mörka gångar.

En fantastisk äventyrshistoria om systerskap, vänskap, rädsla och mod, rikt illustrerad i svartvitt av Alexander Jansson.

Kommentar
Förutom att jag var lite förvånad att den här boken på ett sätt kändes lite lång, så var den också sagolik att lyssna på. Fantastisk. Ett äventyr med så väldigt fina beskrivningar och händelser som det kändes som något extra att hänga med på. Som en helt egen värld att trollbindas av. Så med tanke på det fantastiskt vackra språket så måste jag läsa mer av den här författaren framöver.

Betyg: 4 av 5