Bokrecension – Sputnikälskling

Författare: Haruki Murakami
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 286

Handling
Berättaren, Läraren K, älskar Sumire, en ung, begåvad och orolig författare. Sumire älskar affärskvinnan Myu, som hon kallar sin ”sputnikälskling” (hon har en gång råkat kalla Sumires favoritförfattare Jack Kerouac ”sputnik” i stället för ”beatnik”). Men Myu har förlorat förmågan att uppleva någon kärlek överhuvudtaget.

En natt får K ett telefonsamtal från en grekisk ö. Det är Myu som ringer. Sumire har försvunnit spårlöst och utan någon förklaring. Är hon död? Har hon fallit ned i en brunn? Eller befinner hon sig i en annan dimension?

På ett plan är Sputnikälskling ett trassligt triangeldrama av obesvarad kärlek. Men precis som i Fågeln som vrider upp världen och Kafka på stranden håller Murakami en dörr öppen in i en annan värld, en surrealistisk drömvärld, som finns där både som ett hot och en möjlighet.

Kommentar
Jag kände att det var dags för en historia av Murakami, för jag gillar hans språk. Det är så följsamt och enkelt, personligt, filosoferande och ibland dyker något knasigt upp, som magisk realism. Det känns alltid lite annorlunda och spännande, samtidigt som det är bekant på något vis. Sådär rakt upp och ner, universella känslor och sådant – men Murakami kan skriva så att man sugs in i berättelsen och det bara flyter på. Vet inte riktigt vart den här berättelsen tog mig, men den var ändå väldigt givande att lyssna på.

Betyg: 4 av 5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.