Bokrecensioner, Författare, Katherine Center

Bokrecension – Ett litet steg i taget

Författare: Katherine Center
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 342

Handling
Margaret Jacobson har en ljus framtid, med en framgångsrik pojkvän och en lovande karriär. Till den dagen då en olycka under vad som borde vara den lyckligaste dagen i hennes liv sätter käppar i hjulet för allt. Margaret vaknar upp på sjukhus och får veta att hon kanske aldrig kommer att kunna gå igen. Från sin sjukhussäng försöker Margaret återvända till livet, samtidigt som hon måste lappa ihop sin splittrade familj, komma över sitt ex och hantera sina känslor för sin tystlåtne, men charmige, skotske läkare. Ett litet steg i taget är en gripande och förvånansvärt rolig berättelse om att hitta tillbaka till sig själv när allt har förändrats.

Kommentar
Det här var en på samma gång feelgood historia, med glimten i ögat, härlig och upplyftande samtidigt som huvudpersonen tragglar sig fram. Å andra sidan är det som sker oerhört tragiskt och hemskt, och visst känns det av, men hur historien är berättat är inte utifrån det, utan från det mer optimistiska hållet. Samtidigt har jag smått i åtanke om det hon råkar ut för, som är nära det som hände en släkting till mig, så jag tycker det är lite lättsinnigt, men ändå, det här är en bok och jag tyckte den var väldigt bra. En ”jättehärlig” historia som var mysig att lyssna på, gott om hjärta och smärta, och välformulerat många gånger. Charmig också på sina håll.

Betyg: 4 av 5

Aktiviteter, Bokprat

Vi, de drunknade – Readalong (del 1)

Under juni läser jag tillsammans med Littermentärt Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Här har jag skrivit ihop datum och sidanvisningar för när uppdateringar sker som denna med tankar.

Den första delen är från start fram till sidan 144, beroende på bokformat.

Den här boken är ju ganska maffig, just därför lämplig för en aktivitet som denna. Det är nog också tack vare det som jag också ger boken en ärlig chans, för ibland, nu på sistone, kan jag vara rätt hård med att ge upp böcker som inte fångar mig.

Jag hade lite svårt att komma in i den i början, kanske är jag tankspridd nuförtiden. Men, till slut fick jag grepp om dem, karaktärerna, och kunde även få känna in hur stämningen var och vad det var för typ av historia. Men jag tror och tycker den är lite trögstartad (tur att det just innan dagens stopp blev lite mer spännande). Språket tycker jag är rätt fint ibland och av den anledningen kan jag finna det läsvärt. Inslagen av den småskaliga magin gör det snäppet mer intressant för mig. Det bådar också gott tror jag för de problem som havet grymhet målat upp och för hur det kan drabba familjerna. Jag hoppas det tar bättre fart snart.

Bokens handling: Artonhundranittiotalet var Marstals blomstringsperiod. Vår flotta växte ända tills den bara  överträffades av Köpenhamns. Trehundrafyrtiosex skepp! Det var högkonjunktur och investeringsfeber. Alla skulle ha en del i ett skepp, till och med skeppspojken och tjänsteflickan.”Om havets lockelse och om befolkningen i den lilla danska staden med den stora flottan har journalisten och författaren Carsten Jensen skrivit en makalös krönika, som sträcker sig över hundra år och tre, fyra generationer.  Det är en verklig kollektivroman, berättad av stadens befolkning, ett allvetande och kraftfullt ”vi”. Ungar i träskor springer på kullerstensgatorna och när de gått ut skolan går de till sjöss fast de vet att det som väntar dem är prygel och drunkningsdöd. Laurids, som överlever när hans fartyg sprängs i luften under dansk-tyska  krigets första sjöslag 1848, försvinner ut och kommer aldrig hem igen. Hans son Albert, romanens centralgestalt, går i land efter att ha stått öga mot öga med döden, ondskan och en far som förnekar honom. En påse pärlor har han gjort sig av med, men ett skrumphuvud har han med sig hem. Han ser alla som dör på havet under första världskriget, är nära att gå under av tungsinne, men på ålderns höst möter han kärleken.    Knud Erik som fostrats av Albert går till sjöss mot sin mors vilja och ställs under andra världskriget inför omöjliga val. Och mellan havet och staden ligger piren som en vilande kraft, i stånd att stilla storm och ge skeppen lä – ett bevis för enigheten som gjorde den möjlig.

Bokrecensioner, Författare, Sara Paborn

Bokrecension – Tistelhonung

Författare: Sara Paborn
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 320

Handling
Sommaren 1955 invaderas pensionat Miramar nära Båstad av bin. Sjuttonåriga Veronika har sitt livs första romans med konststudenten Bo, som tagit in på ett rum på pensionatet.
Sommaren 2019 befinner sig relationscoachen Ebba på fallrepet efter en offentlig skandal och försörjer sig numera mest på att konstruera korsord. Hon åker till Bjärehalvön för att skriva en artikel om livslång kärlek — men den 80-åriga kvinna hon intervjuar visar sig istället ha en annan historia att berätta, den om en ungdomskärlek som försvann.
Två kvinnors öden flätas ihop, och långsamt tar en vänskap över generationsgränserna form.

Tistelhonung är en träffsäker roman om kärlek som trotsar tiden och minnenas hypnos, skriven med drastisk humor och ett skarpt öga för relationer.

Kommentar
En av de nominerade böckerna för årets bok. Omslaget såg häftigt ut, och handlingen verkade lovande – sådär mysig och inlevelsefull historia som kanske kunde ha många lager, eller att där fanns något djupt.

På ett sätt var den här historien och hur den är skriven väldigt enkel och följsam. Men då och då dyker detaljer upp som är personliga och gör det intressant och givande att läsa och lära känna karaktärerna. Just att det är välskrivet gör att den fastnar och med tiden växer frågorna och viljan att veta hur det gick och ska gå.

Jag skulle inte säga att Tistelhonung var helt fantastisk, men den var absolut läsvärd och trots sin, i vad jag tycker lite tråkiga form, så var den givande när det fanns mer än det som beskrevs direkt. Framförallt var den mysig att läsa.

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner, Författare, Rune Larsson

Bokrecension – Löparglädje

Författare: Rune Larsson
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 235

Handling
Funderar du på att börja springa, men har svårt att komma igång? Eller har du redan sprungit ett tag och vill ta din löpning till en ny nivå? Är du trött på intervaller och vill få idéer till nya löppass? Kanske är du nyfiken på vad som krävs för att ställa upp i ett tävlingslopp eller ett ultradistanslopp?

Rune Larsson, en av Sveriges mest kända ultradistanslöpare, delar här med sig av sin kunskap och sina erfarenheter från ett helt liv med löpning. Han reder ut vilken utrustning du behöver, vilka olika sorters löpträning som finns och diskuterar träningsupplägg för såväl nybörjare som elitlöpare. Han berättar också om mental träning och ger konkreta råd om hur du kan lägga upp strategin inför olika lopp.
Runes filosofi är att löpträning ska vara så enkel och livsbejakande som möjligt oavsett om du siktar mot eliten och vill springa dig till meriter på ultradistans eller precis har börjat löpträna, är det viktigt att du hittar löparglädjen!

Rune Larsson har vunnit det 246 kilometer långa Spartathlon tre gånger, rott över Atlanten och sprungit tvärs över Amerika utan support. Idag är han en flitigt anlitad föreläsare.

Kommentar
Rune Larsson är en av mina förebilder för löpning och långdistans, även om jag aldrig sprungit längre än en halvmara. Men hans lediga och skojiga inställning till att springa kan man bära med sig ändå. Vad som är och vad som gör att det blir så bra för sig med att springa. För en själv kan ju fem kilometer kännas långt ibland, men framförallt under långpassen. Han har varit till stor hjälp för att föra med mindre press och mer glädje springandet, framförallt hans pass om äventyrslöpning. I den här boken finns det allra mesta som jag hört och läst om honom och mycket mer därtill, det var verkligen inspirerande och mängder med tips och tankesätt för löpning och långdistans.

Betyg: 5 av 5