Bokrecension – När bergen kallar

Författare: Renata Chlumska
Förlag: Max Ström
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 204

Handling
Renata Chlumska är en av Sveriges främsta och mest kända äventyrare. Hennes dröm om att en dag stå på toppen av Mount Everest föddes 1996 och samtidigt väcktes idén om att någon gång genomföra den legendariska utmaningen ”Seven Summits” – att bestiga de högsta bergen på jordens sju kontintenter. Tre år senare började äventyret och hon blev den första svenska kvinna att bestiga Mount Everest. Äventyret Seven Summits, som totalt tog 15 år, avslutades 2014 med Mount Vinson i Antarktis.

Hennes berättelse är både spännande och dramatisk. Hon berättar om minutiösa och tidskrävande förberedelser, om ibland fruktlös väntan i baslägren på perfekt väder, om risker, motgångar och misslyckanden och förstås om den euforiska känslan av att till sist nå toppen. Boken är rikt illustrerad med hennes egna bilder.

Renata Chlumska är en av Sveriges mest eftertraktade föredragshållare. Hon har också blivit utsedd till en av världens främsta äventyrskvinnor.

Kommentar
Jag kände inte till den här boken, eller författaren/äventyrare heller för den delen. Men är glad att jag fick upp ögonen genom ett tips från biblioteket och en härlig inspirerande stund när jag läste den.

Extra plus för alla bilder som fanns i den här boken. Och den stora inblicken i vilket våghalsigt äventyr bergsbestigning är, och de små marginaler som ibland kan finnas för att det ens ska vara möjligt genomförbart. Det var spännande att få ta del av den världen, liksom smått det som hör till livet med titeln äventyrare.

Jag har däremot en negativ kommentar och det är att texten var rörig och stundom missade att jag som inte var insatt i hennes liv och strapatser händelseförloppen. Det var hoppigt och oförberedande. Ett litet exempel var att certifikatet för att hon besteg världens högsta berg fanns två sidor innan det stod klart i berättelsen. Själva bestigningen var ibland inte heller så lätt att förstå och hänga med på, hur steget/tankarna ens gick få när hon tog beslutet, eller när tillfället gavs där i väntan vid baslägret. Rörigt och svårt att hänga med, det drog faktiskt ner intrycket. Jag fick också en smula dålig känsla av att det nämns att hon i och med bestigningarna kan få inkomst ett bra tag till framöver och att bergen inte längre kallar på henne, det tycket jag känns mindre roligt att höra den inställningen. Samtidigt är det förstås oväsentligt med det hon faktiskt genomfört och hur fantastiskt stark hon är.

Betyg: 3 av 5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.