Bokrecension – En helt vanlig familj

Handling: Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur väl känner du egentligen dina barn?

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.
Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra.
I tre olika delar får vi följa fadern, modern och dottern, och bit för bit avslöjas sanningen om vad som egentligen hände.
Mattias Edvardsson har skrivit en oavlåtligt spännande roman som skildrar varje förälders mardröm. En helt vanlig familjhandlar om tre människor som tror sig känna varandra men lever i olika världar. Och den fina linjen mellan rätt och fel, lögn och sanning.

Kommentar: En nästan helt vanlig familj – det är så jag ständigt läser titeln i mitt huvud. Jag kan inte låta bli eftersom jag blandar ihop den på något sätt med den första som jag läste av författaren – En nästan sann historia.

Nu har jag läst Mattias Edvardssons senaste roman, En helt vanlig familj (2018), och även den här är skickligt skriven. Jag säger alltid att Edvardsson är en pålitlig författare, jag litar på att jag får en ypperlig läsupplevelse. De tre böckerna som jag har läst av honom har alla varit så välskrivna och passande i sitt upplägg och i sin gestaltning med detaljer som träffar helt rätt.

I den här boken får vi följa handlingen och ta reda på vad som har hänt när Stella sitter häktad och blivit anklagad för mord genom först fadern, som är präst, sedan Stellas och tillsist moderns perspektiv, som är advokat. Jag gillade det här upplägget och fastnade för dem alla när det var deras tur att berätta. Det blev som extra stark kontrast i och med föräldrarnas yrke, så intressant att läsa. Vad som egentligen har hänt tycks aldrig bli klart för sig och dessutom kompliceras situationen ytterligare vart eftersom. Framförallt relationerna dem emellan var något som grep tag i mig. Frågan om vad och hur långt vi är beredda att gå för att skydda vår familj är ständigt närvarande och jag kände att jag aldrig kunde lita på något först mot, nej, kanske aldrig. Det var väldigt spännande.

Jag tycker verkligen att En helt vanlig familj fångar alla delar för en toppen-bok. Och det var lite oväntat, jag litar ju på Edvardsson men jag var egentligen inte så sugen på att läsa (jag lyssnade i och för sig på den) på en roman om ett brott. Speciellt inte heller när det först tycktes likna Malin Persson Giolitos bok Störst av allt i upplägget. Men det vände verkligen, och det ganska snart.

Detaljerna är det som jag tycker är bland det bästa och jag önskade att jag hade haft boken framför mig så att jag kunde markera. Det var synd. Men minnet finns kvar om hur författaren har gjort för att bygga en sådan här historia för att den ska fånga mig som läsare från början till slut. En helt fantastisk bok.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Hjärnstark

Författare: Anders Hansen

Handling: Vill du bli mer stresstålig, må bättre, förbättra ditt minne och bli mer kreativ och intelligent? Se då till att röra på dig! Regelbunden träning har nämligen visat sig vara den bästa hjärngympan som finns, bättre än sudoku, korsord och alla tänkbara kosttillskott tillsammans.
Man vet i dag att hjärnan är enormt föränderlig. Det bildas ständigt nya hjärnceller och nya kopplingar skapas och försvinner. Allt du gör, till och med varje tanke du tänker, förändrar din hjärna lite grann. Och det gör i allra högsta grad även motion och träning. När du rör på dig blir du inte bara piggare och mår bättre, det påverkar också koncentrationen, minnet, måendet, sömnen, kreativiteten och stresståligheten – till och med din personlighet och intelligens. Du tänker helt enkelt snabbare och kan lägga i en extra ”mental växel”, till exempel för att kunna koncentrera dig när det är stökigt omkring dig. Och alla som rör på sig får de här fördelarna, barn, vuxna och gamla.
I Hjärnstark visar Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till boken Hälsa på recept, vilka mekanismer i din hjärna som omvandlar promenaden eller löprundan till inget mindre än en mental ”uppgradering”. Du får lära dig vad det beror på och du får konkreta tips på hur du ska röra på dig för att uppnå alla positiva effekter som forskningen har kunnat visa.

Kommentar: Jag har gjort den fina kombinationen med att lyssna på en rörelse-peppande bok samtidigt som jag har varit ute på promenader. Kan säga att motivation och inspiration flödade och jag gick mer än gärna lite mer än vanligt.

I sin populärvetenskapliga bok Hjärnstark berättar författaren Anders Hansen hur och varför motion och träning stärker vår hjärna. Första tankarna var att det har jag väl lite koll på, att det är bra och så där, men som alltid är det ännu lite bättre att få lite mer kött på benen. Och nog har jag lärt mig ett och annat och blivit än mer övertygad på ett mer konkret sätt genom forskning. Som t.ex att risken för att bli dement motverkas mer av att vi rör på oss än själva genetiken.

Som alltid blir jag också extra glad när sådana här nyttiga böcker når ut så pass väl till folk som den verkar ha gjort. Och att den hittade till mig!

Det är lite svårt att skapa sig en bild av den fysiska boken när jag lyssnade på den, men boken verkar ha varit uppbyggd på ett bra sätt med många underrubriker, slutpunkter och sina övergripande kapitel samt utifrån alla exemplen och författarens förmåga att göra det lättillgängligt och intressant för gemene man att ta del av. Att jag tyckte att själva uppläsandet var lite sämre, vill jag inte låta påverka själva boken, tyckte det stundtals var lite monotont.

Hjärnstark är en sådan bok som man verkligen vill att många tar del av, så att så många som möjligt känner lust och vilja till att göra sin grej för mer rörelse. Det behöver inte kosta en krona och självfallet är fem minuter bättre än inget och gör skillnad även om det också finns de mest ypperliga riktlinjerna för bästa resultat – 30 minuters promenader samt löpning 45 minuter tre dagar i veckan. Effekt får vi både genast och direkt efteråt men det jag också tyckte var kul att veta var att det lönar sig i det långa loppet genom livet, samt att några aktiva år i en period gör skillnad längre fram även om det inte längre utförs. Allt räknas. Alla steg.

Sedan får vi bättre fokus, minne, kreativitet, mindre stress och oro och blir lyckligare – jatack!

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter

Författare: Elizabeth Gilbert
Handling: Den unga Alma växer upp under 1800-talet och är nyfiken och lättlärd. Som vuxen blir hon botanisk vetenskapsman, likt Charles Darwin. Hon söker i naturen efter alltings ursprung och gör fantastiska upptäckter som får hela vår världsföreställning satt i gungning.

Kommentar: Jag har läst Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter (2015) av Elizabeth Gilbert och även om de tog ganska lång tid (med sina 601 sidor) så var det så himla värt det. Jag ville inte stressa mig igenom den utan tillåta att det tog tid, så att jag kunde njuta av läsningen. För boken är fantastiskt skriven.
Det märktes att Gilbert för det mesta var inne i ett så kallat flow när hon skrev, eller åtminstone stundtals hade turen att få besök av den genius som hon till vardags kallar vårt inre geni. När vi efter hårt arbete plötsligt svävar fram med det vi gör. Hennes skrivglädje lyste igenom och när jag läste kändes det som en dans. Faktiskt. Rytmen och meningarna och alla svängom mellan sarkasm och högre makter såsom själar och universum var en fröjd att läsa. Både fint och vackert i sina framställning men inte utan att det också var med mycket glimt i ögat, vilket fick det att kännas spännande. Det fanns en stor medvetenhet och närvaro för texten och berättandet av den här historien som gjorde att mitt intresse hölls ständigt uppe och det är imponerande, med tanke på bokens storlek. Egentligen tycker jag att böcker inte behöver vara så långa, men på något vis gick det bra ändå. Det är lite av en poäng för just Almas äventyr och hennes upptäckter.

Eftersom boken också sträcker sig genom vår historiska tid och kommer i kontakt med många vetenskaper är researchen imponerande. På ett sätt var det lärorikt att ta del av, det fanns så mycket och jag undrar liksom, hur håller författare koll på allt? Så att det flyter så väl med sanning, kunskap och underhållning.

Alma sedan, hon är speciell. Men det i sin tur var nog det som bidrog till hennes resa. Det gjorde också att läsningen stack ifrån något mer traditionellt. För Alma är ingen kvinnlig kvinna och hon har en speciell uppväxt och tillvaro och hon fungerar på ett lite speciellt sätt. Hon är väldigt egensinnig. Jag undrar, av ren nyfikenhet, om Gilbert har haft inspiration för någon specifik person vad gäller Alma? Finns hon på riktigt? Hur som. Det är både lite motvilligt att jag på något sätt fastnar för och vill följa med henne trots att hon, och genom framställningen, agerar och stöter på situationer på ett, återigen, lite speciellt sätt. Ja det är väl det som har med att fånga intresset att göra.

Alma är väldigt olik sin adoptivsyster, Prudence, och det är något som följs med genom boken.

Det är också genom relationerna till de andra i boken (fadern och modern, systern och väninnan, barnflickan och sin man och de andra) som jag lär känna Alma. Det blir faktiskt ganska berörande stundtals. Just för att Alma ofta inte förstår sig på andra människor, gärna är för sig själv och sitt arbete, men ändå hamnar hon i situationer där hon måste möta det och då händer det saker. Många gånger fångar Gilbert de här stora frågorna för livet som på ett sätt också är den stora poängen.

Den här boken var precis så äventyrlig som den ger sken av i sin titel. Tyckte väldigt mycket om att läsa den och om du kan sänka ner tempot, eller åtminstone behovet av att ”snabbt” vilja avsluta böcker (såsom jag kan känna ibland) så rekommenderar jag den verkligen. Två av dess guldpelare var språket och resan.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Liten tvåa med potential

Författare: Camilla Davidsson

Handling: Sofia är en storstadstjej som vet vad hon vill med det mesta i livet. I alla fall är det vad hon tror. Yta och kontroll är viktigt för henne. Hon har en snygg, framgångsrik pojkvän, ett välavlönat jobb inom investment banking och har nyligen köpt en tvåa med renoveringsbehov på en fin adress i Stockholm. Om det inte vore för att lägenheten behöver renoveras, alla sena jobbkvällar, hennes omöjlige chef och skilsmässan mellan föräldrarna, skulle allt varit perfekt.

Efter noggrann research anlitar Sofia en byggfirma som ska sköta renoveringen, men när hantverkaren som ska göra jobbet dyker upp, mer än en halvtimme försenad, verkar han allt annat än pålitlig och Arvid har till Sofias irritation bestämda åsikter om både det ena och det andra. Dessutom känns det på något märkligt vis som om han ser henne på ett sätt som ingen annan i hennes liv gör, inte ens pojkvännen Oliver.

När Arvid börjar ifrågasätta Sofias livsval uppstår sprickor i den polerade fasad hon visar upp mot omvärlden och när Sofia i ett överilat ögonblick lovar att göra honom en tjänst får det oanade konsekvenser. 
Liten tvåa med potential är en feelgoodroman som rör sig mellan Stureplan och snötyngda dalastugor, mellan hopp och förtvivlan. 
Kommentar: Jag har tidigare läst Camilla Davidssons serie om Emma och gillat den lättsamma läsningen i feelgood-anda kombinerat med ett djup och allvar. Det blir en resa och det är tankeväckande. Så jag var nyfiken inför ännu en, nu fristående, bok av författaren. Liten tvåa med potential -titeln till den här boken tyckte jag dessutom var så charmig och söt. Det blev också väldigt lägligt att jag lyssnade på den här boken samtidigt som jag själv fixade med min egna, låt säga, litet torp med visioner. Eller något.

Nåja. Det första som jag funderade över var att Sofia verkade ganska lik Emma i den meningen att hon drabbas av utmattningssyndrom och handskas med snarlika utmaningar och funderingar. Det här är å andra sidan ett viktigt ämne som tas upp, det är bara det att jag gärna hade känt av lite mer spänning i och med lite mer variation. Jag hade lite delade meningar till huvudkaraktären Sofia. Men på ett sätt bidrar det gott, för resans kontraster blir större och intressantare och jag som läsare får hänga med på det omvälvande som händer längs vägen.

Det är en smula frustrerande, men också sorgligt, att Sofia inte ser den vänlighet och sundhet som hennes hantverkare Arvid kommer med till henne, rakt fram till hennes dörr. Hon vill inte se, och jag vill bara ruska om henne. Få henne att sluta pressa sig så oerhört hårt. Det är hemskt hur det kan vara så här, samtidigt är det så fint och skönt att det finns människor som bryr sig och som har tålamod och värme nog att vilja fånga in den som gått vilse. I slutändan blev det här en ganska berörande bok och det gillade jag den verkligen för.

Till detta tillkommer förstås den här romantiska charmen som jag också uppskattar, det blir en bra mix av alltsammans. Likväl som det smått kokar i mig så bubblar det också fram lite fnitter. Det är underbart att följa Sofia och Arvid. Ett plus är också för uppläsaren som jag tyckte gjorde det mycket bra.

Liten två med potential är ännu en härlig feelgood av författaren som jag gillade att läsa eftersom den också berör med sitt djup.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Allt det vackra är inte förstört

Författare: Danielle Younge-Ullman

Handling: Som barn reste Ingrid över hela Europa tillsammans med sin mamma, operasångerskan Margot-Sophia. Men när den talangfulla sångerskan förstör sina stämband får karriären ett abrupt slut. I ett försök att gå vidare flyttar Ingrid och hennes mamma hem till Kanada igen, och skapar sig ett vanligt, normalt liv. Men minnet av det som gått förlorat är smärtsamt närvarande och Ingrid saknar musiken så att hon går sönder. Hon lovar sin mamma att hon ska delta i ett överlevnadsläger ute i Kanadas vildmark, för att bevisa att hon är mogen nog att på egen hand flytta till London för att plugga musik. Men allt är inte som det verkar och Ingrid måste räkna ut varför hon egentligen är på lägret, och den egentliga orsaken till att musiken försvann ur deras liv.
En outsägligt vacker unga vuxna-roman om relationen mellan en mor och en dotter, om psykisk ohälsa, försoning och att hitta sig själv.
Kommentar: Boken dök upp i instagram-flödet väldigt mycket i höstas, så när jag stötte på den på biblioteket för ett tag sedan fick den följa med hem, utan att jag visste särskilt mycket om vad den handlade om. Däremot skumläste jag lite här och var för att inte hamna helt fel, men det verkade okej.
Sedan blev det mer än okej, jag märkte ganska snart att på det sätt som den är berättad så känns historien unik och närvarande. Det är i jag-form utifrån dottern Ingrid och hon berättar inte bara eftersom allt sker, utan även i brevform till sin mamma. Det tyckte jag kändes spännande. En härlig attityd fångas och jag får även lära känna mor och dotters relation till varandra, som är en stor poäng genom boken. För det blir sällan klart varför Ingrid har hamnat där hon har gjort – på ett läger mitt ute i vildmarken, och vad syftet med det egentligen är. För hon verkar då inte uppskatta sin plats i tillvaron. Jag gillade verkligen att det var så, för då ville jag bara läsa vidare för att också bara se hur det egentligen skulle gå för Ingrid.

Men även för att ta del av tillbakablickarna som också förekommer. Tillsammans växer det fram många frågor och blir till en ganska så berörande historia. Jag tyckte verkligen om den här boken. Jag var liksom med på varenda sida. Jag kände med Ingrid när hon motvilligt men kanske också av ren kärlek dras med när hennes mamma tappar allt, sin karriär och sig själv. Och jag ville så gärna att allt ska sluta väl för dem, om de kunde förstå att allt det vackra inte var förstört.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Min fantastiska väninna

Författare: Elena Ferrante

Handling: I ett myllrande vimmel kantat av bittra familjefejder, kittlande kärlek och framtidsängslan växer Lila och Elena upp sida vid sida i 50-talets Neapel. De är bästa vänner och konkurrenter i allt, men snart sätter livet deras vänskap på prov.I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.

Lila gifts i stället bort vid 16 års ålder med Stefano Carracci, son till den mördade maffiabossen, Stefano som driver familjen Carraccis livsmedelsbutik med framgång i kvarteret. Elena, däremot, fortsätter sin utbildning, och drömmer om att skriva. Båda flickorna känner sig i hemlighet dragna till Nino Sarratore utan att de avslöjar något för varandra och blir därmed varandras rivaler. Nino växer också upp i hyreskasernen och är son till järnvägsarbetaren och poeten Donato Sarratore som en gång förfört änkan Melina Cappuccio men övergett henne varpå hon försökt ta sitt liv. Nino är studiebegåvad, men utan mål i livet eftersom han hatar sin far. Nino kommer så småningom att spela en avgörande roll i båda flickornas liv.

Kommentar: Jag har känt att jag velat prova att se vad jag tycker om den, dessvärre har jag inte känt att jag velat dra på mig ännu fler böcker att läsa utifrån serier. Men i slutändan kan jag ändå inte låta bli. Så det var i samband med min prövotid hos storytel som jag tog tillfället i akt och lyssnade på ett gäng eftertraktade böcker, därav den här. Jag har dock lite svårt att avgöra om det skulle vara en annorlunda upplevelse i och med bedömningen av en bok om man har lyssnat på den jämfört med om man har sett texten framför sig. För jag kommer ofta på mig själv med att, när jag hör bra meningar och upplägg, försöka se hur jag skulle ha läst det på papper framför mig, för det är så jag tänker mig att grundberättelserna är.

I vilket fall så fångar den här boken mig med det sätt som den börjar på. Det ger nämligen en föraning om någon slags mystik och sådant gillar jag. Början blir helt enkelt i framtiden när vännen Lila har försvunnit och Elena bestämmer sig för att skriva ner sina minnen om henne, och på så sätt förflyttas läsaren sedan tillbaka till deras barndom där boken därefter följs åt. Där är det mycket ungdomsdramatik sådär som det är med kompisgnabb och allt tycks hänga på de minsta gester och ordval. Deras relation tycks vara ganska speciell. Jag tänkte mig innan att de skulle vara best-friends-forever, men så enkelt är det inte. Det finns både en slags avgudande känsla men också avund. Samtidigt som de inte kan motstå varandra. Och ändå tyckte jag att de också verkade vara ganska taskiga och hänsynslösa ibland. Upp och ner verkligen.

I det stora hela verkar det inte heller hända så värst mycket och det kunde jag sakna, någon övergripande dragningskraft eller lovord om något som jag kunde bära med mig. Nu blev det på ett sätt bara det ena grälet eller det andra och handlade om deras uppväxt med kompisar, killar, familjen, jobb och pengar och skola och en hel del spänningar dem emellan. Det var ändå helt okej att hänga med på i och med att det också kändes lite spännande med miljön och familjerna som inte helt är den ordinära för mig. Framställningen och berättarperspektivet gjorde också att det kändes personligt och direkt. Men någonstans fanns det en liten besvikelse. Jag hoppas och tror dock att det kan växa till sig i och med böckernas gång, för jag känner ändå att jag vill prova att läsa nästa bok (den här gången).

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Sekten på Dimön

Författare: Mariette Lindstein

Handling: På en dimmig och vindpinad ö utanför Bohusläns kust har en New Age-rörelse slagit sig ner. Den karismatiske ledaren Franz Oswald har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa kroppens naturliga balans.
Sofia Bauman har precis avslutat sina universitetsstudier och dras till ViaTerra. Men när sommaren ger vika och höstdimman driver in över ön börjar Sofia undra om hon blivit indragen i en sekt…
Kommentar: Den här boken har jag sett ganska mycket av men det är inte förrän den senaste tiden som min nyfikenhet vaknade till liv och det ganska så starkt. Jag gillar verklighetsbaserad böcker som dessutom har lyckats med förmågan att berätta det på ett så bra sätt, såsom den här boken gjort. För jag gillade den verkligen. Sekten på Dimön är otroligt välarbetat, en riktig rysare som jag rekommenderar!

Redan vid förorden av en psykolog känner jag på mig att jag kommer att gilla det här. Vad jag kanske bör nämna är att jag lyssnade på boken, och det gick jättebra, så nu kommer jag att läsa de två andra i serien.

Innan var jag en smula skeptisk till handlingen och det här med sekter, men genom den här boken så har jag ju själv dragits med och förstått hur lätt det kan vara att trilla dit. Det som först inte verkar vara några konstigheter, men så går tiden och i slutändan är det helt bedrövligt, fast man knappt förstod när det hände. Det skedde bara så långsamt, så långsamt. För det var ju inte heller så att huvudpersonen var dum, jag tyckte hon var helt med på noterna, på sin vakt och ifrågasättande och ändå, skedde det. Det är så skrämmande! Men ruggigt underbart att hänga med på för läsupplevelsens skull, om man får säga det så. Det var väldigt intressant relationsmässigt och hur långt våra gränser går samt villighet och kanske också mod att våga se. För det som sker är så hemskt. Jag fick lite ont i magen av det som hände och all dramatik och sedan såg jag att jag bara var halvvägs genom historien, hur skulle det här sluta, undrade jag…

Berättelsen är verkligen en lyckad mix mellan att vara verklighetsinspirerad och trovärdig och samtidigt oerhört välskriven med all sin spänning!

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Praktika för blivande föräldrar

Författare: Cecilia Chrapkowska & Agnes Wold

Handling: Dags att spräcka myterna runt föräldraskap och spädbarnsvård! Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska röjer i den djungel av välmenande råd om allt från hygien, städning, amning och infektioner till alkoholkonsumtion och vaccinationer som väller över den nyblivna föräldern. Praktikan innehåller praktiska tips, vetenskapligt verifierade sanningar och stridbar feminism riktad till alla föräldrar, oavsett kön och familjekonstellation.
Kommentar: Att lyssna på den här boken kändes som en väldigt bra snabbkurs inför den stundtals överväldigande uppgiften som jag har framför mig. Och jag tror minsann att det här blev ett väldigt bra val att ta del av, jämfört med allt som finns att tillgå. Det är så mycket som skrivs och sägs att man knappt vet ut eller in. Den här boken klargjorde kort och gott vad forskningen har kommit fram till, men med mycket betoning på att föräldern själv vet vad som blir bäst till sitt barn vet bäst samt att det oftast blir bra hur vi än gör.

Först togs det upp en del upp om graviditeten, men eftersom jag inte känner samma intresse för det längre utan är mer inne på förlossningen och framförallt tiden efteråt med bebis så försökte jag hoppa fram en del. Lite trixigt med ljudbok men det gick bra tillslut. Jag kan dock tänka mig att den här boken hade känts snäppet bättre att få bläddra i som ett fysiskt exemplar, det är så den verkar vara upplagd, den är säkert också användbar som uppslagsverk.

Det andra som senare togs upp var däremot mer intressant för mig att ta del av, såsom förlossningen och tiden med bebis, vad de behöver och hur det fungerar. Väldigt sakligt samtidigt som det också var givande.

Jag minns att det var något jag reagerade över men som jag nu inte längre minns vad, tyvärr, men den här boken var i varje fall riktigt bra eftersom den bjöd på så mycket saklighet på ett sådant avdramatiserande sätt, samt att den känsla som jag själv fick när jag lyssnade på boken var ett lugn och att prestigen släppte mer. Så att jag själv känner mig trygg och redo, det allra viktigaste som blivande förälder.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Föda utan rädsla

Författare: Susanna Heli

Handling: Allt fler kvinnor upplever en stark rädsla inför sin förlossning. Samtidigt är den svenska förlossningsvården säkrare än någonsin för både mor och barn.Susanna Heli har arbetat med att ge födande kvinnor kraft och stöd under hundratals förlossningar. Här har hon valt ut sina fyra mest effektiva verktyg som hjälper dig att undvika stress och rädsla. Med andning, avspänning, rösten och tankens kraft leds du bort från rädsla och mot trygghet och kraft. Verktygen är enkla och kan användas under födandets alla skeden. De gör förlossningen till en stärkande och positiv upplevelse både för den födande kvinnan och för hennes partner.Föda utan rädsla passar dig oavsett om du är förstföderska eller omföderska, om du väljer att ha bedövning eller föda helt utan smärtlindring, om du är mycket rädd eller bara vill vara förberedd.
Kommentar: Jag tänkte länge att jag skulle läsa den här boken av Susanna Heli (2009), som en förberedelse inför förlossningen, jag hade fått en känsla om att den var bra. Det finns förstås fler böcker i ämnet, men någonstans måste man ju göra ett val och jag tror verkligen att det blev ett bra sådant. För än så länge, innan allt drar igång, känner jag att jag har fått hjälp.

Jag vet att en bok är bra när de exemplen som tas upp, då när man får läsa om andras berättelser, fångar mitt intresse. För oftast tycker jag sådant känns onödigt och jag ids inte läsa. Och om jag ändå skummar igenom dem så tycker jag att de är tråkiga och innehållslösa. Men inte nu. Nu kunde jag lära mig något, skapa mig bilder och förberedelser i huvudet, känslor kläddes i ord och jag fick exempel både utifrån kvinnan, partnern och den s.k doulan (som författaren jobbat som).

Först tänkte jag dock att jag minsann inte är rädd. Med tanke på titeln. Men det ryms så mycket mer i det ordet. Rädslan kan komma. Och den kan ligga och lura. Eller så kan man se det åt andra hållet. Att kunna föda och ta emot smärtan och allt vad det innebär med ett lugn och trygghet och tillit. Sedan fångade boken mig tidigt när författaren berättade att en förlossning ligger så mycket utanför vår vardagliga strävan som människor. Här har vi inte längre samma kontroll, det handlar om kroppen och att känna inåt. Att vi nu tvingas uppleva något på ett så för oss främmande sätt. Jag tycker det känns häftigt. Skrämmande kan det vara förstås, men vilken upplevelse nu när vi verkligen inte har något val än att ge efter för naturen och kroppen.

Den andra aspekten som gjorde att jag inledningsvis fastnade för boken och var villig att ta till mig författarens budskap var det här med smärtan genom ett exempel. Det handlade om träningsvärk. Om jag skulle få träningsvärk så in i bomben dagen efter ett träningspass skulle det såklart göra ont och vara besvärligt, men jag hanterar det och det skrämmer mig inte precis, för jag vet vad det beror på och det är för mig något gott – tänk så vältränad jag blir nu när jag har pressat musklerna. Men om jag skulle få samma smärta och känsla ”från ingenstans”, skulle jag inte bli lite rädd då? Just det här fångar smärtan för värkarna menar författaren. Att få mer kunskap och kännedom om vad det handlar om samt känna att det är en positiv smärta, som gör något gott.

För det togs också upp rent kroppsligt hur det går till att föda ett barn. Väldigt intressant hur kroppen fungerar, verkligen. Och så med sina fina jämförelser som att det blir som ett dragspel som kan tänjas och dras ihop vid behov – vid den skrämmande tanken om hur i hela friden ett barnhuvud ska komma ut mellan benen.

Något annat som jag minns var att tänka vågorna av värkar som en dal snarare än en topp. Det är jobbigare att klättra uppåt jämfört med att sjunka ner mot botten. Plus att när vi föreställer oss en botten hjälper det oss att känna och bli tunga, det som i sin tur får oss att slappna av snarare än att spänna oss när vi lyfter från marken.

Och sedan en fortsatt fascination för själva kroppen. Att värkarna kommer i vågor just för att vi ska få chansen att vila och återhämta oss emellanåt. Tillit till kroppen om något har den här boken gett mig. Samt många verktyg och insikten om betydelsen av att verkligen slappna av, eftersom jag faktiskt kan stanna av processen genom att streta emot.

Nu blev det väldigt långt det här. Men jag gillade verkligen den här boken. Vad som väntar är så himla svårt att föreställa sig och så skilt från vad vi annars måste hantera. Boken har verkligen lyckats med sitt syfte.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Silvervägen

Författare: Stina Jackson

Handling: Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.Silvervägen är en stämningsfull och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast.

Kommentar: En bok som jag inte visste mycket om innan jag tryckte igång den i lurarna och lyssnade på under renoveringen. Jag vet inte riktigt vad jag ska klassa den som, en deckare har jag hört men det är nog mer åt psykologisk spännings-hållet, åt det lite dovare hållet. Men vad boken nu än är, bjöd den mig på en annorlunda miljö med en vetgirig person på sin jakt, och jag hoppades verkligen att den här personen, Lelle, skulle få ro i själen efter sitt sökande av svaret på sin dotters försvinnande 3 år tidigare…

Det är verkligen uppfriskande att ta del av historier som utspelar sig på lite andra platser i Sverige, det blir så med landsbygden med sin alldeles egna atmosfär både vad gäller miljön men också hur människorna är på dessa platser. Det är en annan attityd, andra saker de värderar och ägnar sig åt. Det blir en skön mix mot det andra som man läser. En liknande bok om det här med kontraster var Elin Willows bok Inlandet som jag läste tidigare i år och fick lite samma känsla av. Den gillade jag.

Men kanske är det för att jag tänkte att den här boken skulle vara något mer än vad jag tyckte att den bjöd på, för jag tyckte inte den var något extra. Okej var den och en skön kontrast som sagt, men längs vägen hittade jag inte mycket intressant och vid slutstationen lämnade den mig utan vidare påverkan.

Betyg: 3 av 5