Författare: Mariette Lindstein
Sofia Bauman har precis avslutat sina universitetsstudier och dras till ViaTerra. Men när sommaren ger vika och höstdimman driver in över ön börjar Sofia undra om hon blivit indragen i en sekt…
Redan vid förorden av en psykolog känner jag på mig att jag kommer att gilla det här. Vad jag kanske bör nämna är att jag lyssnade på boken, och det gick jättebra, så nu kommer jag att läsa de två andra i serien.
Innan var jag en smula skeptisk till handlingen och det här med sekter, men genom den här boken så har jag ju själv dragits med och förstått hur lätt det kan vara att trilla dit. Det som först inte verkar vara några konstigheter, men så går tiden och i slutändan är det helt bedrövligt, fast man knappt förstod när det hände. Det skedde bara så långsamt, så långsamt. För det var ju inte heller så att huvudpersonen var dum, jag tyckte hon var helt med på noterna, på sin vakt och ifrågasättande och ändå, skedde det. Det är så skrämmande! Men ruggigt underbart att hänga med på för läsupplevelsens skull, om man får säga det så. Det var väldigt intressant relationsmässigt och hur långt våra gränser går samt villighet och kanske också mod att våga se. För det som sker är så hemskt. Jag fick lite ont i magen av det som hände och all dramatik och sedan såg jag att jag bara var halvvägs genom historien, hur skulle det här sluta, undrade jag…
Berättelsen är verkligen en lyckad mix mellan att vara verklighetsinspirerad och trovärdig och samtidigt oerhört välskriven med all sin spänning!
Betyg: 5 av 5
