Bokrecensioner, Författare, Yeomni Park

För att kunna leva av Yeonmi Park

Titel: För att kunna leva – en nordkoreansk flickas resa till frihet
Förlag: Massolit
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 286

Baksidetext: Yeonmi Park drömde inte om frihet när hon flydde från Nordkorea. Hon visste inte ens vad frihet innebar. Det enda hon visste var att hon flydde för livet, att om hon och hennes familj stannade kvar skulle de dö – av svält, eller sjukdom, eller till och med genom avrättning. Det här är berättelsen om Parks kamp för att överleva i en av världens mest brutala och slutna diktaturer. Vi får följa författaren från uppväxten i den nordkoreanska gränsstaden Hyesan till flykten till Sydkorea via Kinas undre värld av människosmugglare och trafficking; och hur hon sedan utvecklas till en ledande människorättsaktivist – innan hon ens fyllt 21. För att kunna leva är en stark, insiktsfull och angelägen inifrånskildring av en tillvaro som hittills mestadels har varit dold för omvärlden.

Mina kommentarer:

Jag är mycket tacksam för två saker: att jag föddes i Nordkorea och att jag lyckades fly från Nordkorea. Båda dessa händelser formade mig, och jag skulle inte byta dem mot ett vanligt, rofyllt liv. Men historien handlar inte bara om hur jag blev den jag är i dag. s.19

Den här boken är så oerhört stark. Det är så ofattbart det som Yeonmi har varit med om, att det ens har skett, och fortfarande sker. Det går inte att föreställa sig hur grymt det är. När jag läste så var det bara den ena hemskheten efter den andra och jag ville bara gråta när jag läste, på så många sidor, men på något sätt hölls det tillbaka eftersom boken är skrivet på det sättet. Hon berättar om vad som hände, allteftersom, och även om hon nämner att det var otroligt tufft och orättvist såhär i efterhand, så finns det en distans som gör at jag håller mig på ytan. I vilket fall berör det mycket.

För mamma är det fortfarande en plågsam historia som lever djupt, djupt inom henne. Än idag känner hon skuld över att hon inte kunde njuta mer av min barndom; hon var alldeles för upptagen av att skaffa tillräckligt med mat åt oss. s.58

Jag ska sent glömma den här boken. Nu när jag skriver det här så flimrar det förbi en massa scener fylld med orättvisor, svält, förvirring, förnedring, omöjliga val och så hennes enorma kämparglöd och framåtanda. Den bar henne långt, och gör det fortfarande, nu när hennes livssituation är annorlunda (men ändå fylld av utmaningar).

Samtidigt som det är såhär tufft är det också väldigt lärorikt och ett bra tillfälle att få en inblick i en värld som ser så olik ut från ens egen. Visst sker det lite titt som tätt, men det blir ju en helt annan sak när det berättas utifrån huvudpersonen själv som dessutom har upplevt vartenda litet steg som det står om (och ja, den är riktigt bra skriven också).

Det är klart att jag rekommenderar den här boken!

Bokrecensioner, Författare, Malin Sundin

Spilld mjölk av Malin Sundin

Författare: Malin Sundin tillsammans med en anonym bonde
Förlag: Hoi förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 327
Rec.ex: Från förlaget, tackar!

Baksidetext: Bonden Per flyttar hem till släktgården med sin lilla familj, bygger en ny ladugård och satsar på framtiden. Men någonting går fel. Sakta men säkert förändras klimatet omkring honom och hans familj. Omedvetet finner han sig snart i en ohållbar situation som oundvikligen leder fram till de fruktansvärda händelser som kulminerar med en olycka – den kommer att förändra både honom och alla omkring honom för all framtid.

Berättelsen utspelar sig under ett mycket turbulent år för svenska mjölkbönder. Den visar på de katastrofala följder vartenda öres sänkning av mjölkpriset ger.

Mina kommentarer:
Spilld mjölk är en oerhört dagsaktuell bok som berättar om mjölkböndernas situation, som inte är hållbar på något vis. Det är skrivet i romanform, där vi får följa bonden Per som sliter med sitt arbete så mycket mer än vad som är sunt samt hans fru Stina, som i sin tur också kämpar på med gården med de sysslor som också behöver göras. Med finns också Bertil och mycket av de inslag som sticker utanför romanformen kommer ifrån honom, han är äldre och har sett hur arbetsmarknaden och förhållandena har förändrats genom åren.

När jag läser så blir jag insatt och får en djupare förståelse och kunskap kring hur deras arbete fungerar. Det är mycket pedagogiskt skrivet och det faller sig något så när naturligt genom läsningen. Det viktiga är att läsa boken för den främsta anledningen att få en inblick i mjölkböndernas situation. Och det har jag fått känner jag, att det är oerhört slitigt. Att det tär. Det är ganska tung läsning i och med att familjen inte har det så bra. Först kunde jag tycka att det var onödigt mycket utav det, men samtidigt förstår jag senare att det mycket väl kan gå till sådär, och att det visar hur ohållbart deras situation är. Jag visste ju att det inte var bra, men genom att följa några personer på det här sättet så sätter det sig mer i en.

Usch och fy, säger jag bara. Jag kan verkligen inte förstå varför det inte görs något åt det hela! Allt är så felstyrt, grundar sig på fel saker och det tar ifrån allt. Var är glädjen och kärleken till djuren och marken? Det som gör att bönderna stannar kvar, som det stod i början – bonde betyder bofast. Men inte till det här priset, aldrig i livet. Och varför görs inget när det inte borde finnas någon annan önskan än att behålla våra svenska bönder. Att de ska behöva balansera på undergång på det här sättet är så för jäkligt, rent ut sagt.

Jag gillade de faktamässiga inslagen som dök upp under bokens gång (dokumentära), intressant och givande. Men även de där efterorden, speciellt när författarna riktade sig till olika aktörer. Väl genomarbetad, engagerande och gripande. Jag hoppas innerligt att samhället kommer på andra tankar om det här nu.

Bokprat, Listor

Veckans topplista – ovanliga platser

Listan hos Johanna den här veckan är en spännande sådan, böcker som utspelar sig på ovanliga platser, de som vi inte läser om så ofta.

De första och tydligaste som jag kommer att tänka på är dessa tre. Inte riktigt romanböcker, men nästan, de är i varje fall otroligt intressanta och bra!

Djungelbarn av Sabine Kuegler (Väst Papua (Indonesien))
För att kunna leva av Yeonmi Park (Nordkorea + Kina/Sydkorea)
Den vita massajen av Corinne Hofmann (äkta afrikansk bush)

Sedan finns två böcker som inte riktigt är självklara för ovanliga platser. Etiopien är kanske det, för mig i varje fall, men Ymslandet är väl inte heller det som vi läser om varje dag, hehe, men det är lite inspirerat av nordisk mytologi så jag har med den ändå.

Skära för sten av Abraham Verghese
Odinsbarn av Siri Pettersen

Bokrecensioner, Elisabeth Byström, Författare, Johan Ernfors

Prylbanta av Elisabeth Byström & Johan Ernfors

Titel: Prylbanta – färre saker, större frihet
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 224
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Baksidetext: Är du en person som …
… bara använder en bråkdel av dina kläder och saker?
… känner att dina prylar äger dig i stället för tvärtom?
… behöver hjälp att avgöra vad du ska spara och vad du kan göra dig av med?

Paret bakom bloggen Minimalisterna – Elisabeth Byström och Johan Ernfors – bjuder här på sina bästa tips kring hur du köper mindre och rensar mer. På köper får du ett gladare och hållbarare liv, med mer tid, energi och pengar över till annat.

Du kommer aldrig se på prylar på samma sätt igen!

Mina kommentarer:
Jag skulle kunna inleda med en hel del prat om varför jag tror så mycket på minimalism och vad det innebär – att leva lite mer medvetet och avsiktligt. Det handlar kort om att fylla sitt liv med det som en själv finner värdefullt och ger en själv glädje, på riktigt. Det ger mycket, såsom tid, energi och pengar, och till på köpet är det också bra för vår planet. Vem önskar inte det? Dags att prylbanta.

Så jag ska fokusera på den här boken. Jag tycker det är jättekul att det kommer en svensk variant på det här fenomenet, det blir en bättre kontakt till en själv då, lättare att relatera. Jag gillar också att författarna bakom boken har en stor erfarenhet av det här i och med att de bloggar om ämnet sedan några år tillbaka, liksom själva stött på både det ena och det andra längs vägen. Det märktes i texten, jag kunde känna mig trygg och det fanns väldigt mycket att ta del av, med många vinklar. Ett roligt inslag var att det är fyllt med tankar och reflektioner som de uppmanar läsaren att göra efter vardera stycke. Upplägget och kategoriseringen liksom hela boken överlag är oerhört genomarbetad och ambitiös. Inte för att det blev för mycket (som minimalismer vet författarna vikten av de rätta orden). Allt behövdes. En fin balans där det mesta går att finna men utan att det blir överflödigt.

Det var oftast enkelt att läsa sig igenom texterna. Jag kunde dock tycka att det var lite kantigt i den första delen, men det mjuknades av längre fram. De skriver engagerat och tar upp mycket intressant, inte minst högst bekanta saker. Det är dock inte ett så lätt ämne och jag kunde faktiskt känna att det blev lite tungt ett tag (rekommenderar att låta läsningen ta tid). Det är mycket kraft vi lägger kring det materiella. Jag tror kanske också att designen som är så enkelt inte direkt bidrar till att muntra upp, men det kanske är en smaksak och vad annars hade passat sig (om det var färgglatt jag tänkte mig).

Det största fokuset är dock att guida och hjälpa och det gör de mycket väl. En liten önskan som jag hade var att de skulle, förutom avslutningen, nämna lite mer om varför, för att i slutet känna den här stora motivationen och lusten igen när boken var utläst.

Prylbanta är en bok som jag varmt kan rekommendera, både för att jag själv brinner för ämnet, men också för att det finns stor behållning för de som finner intresset (även om jag önskar att alla hade det). Kort och gott så som framsidan lyder – färre saker, större frihet.

Bokprat, Listor

Veckans topplista – svensk samtid

Temat för veckans topplista hos Johanna är svenska samtida romaner tycks ha frambringat härliga sådana hos mig (fast med ett undantag kanske). Alla är de böcker som jag är sugen på att läsa om inte alltför lång tid, jag ser fram emot dem!

Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
Vårjakt i Rosengädda av Emma Hamberg
Pensionatet vid världens ände av Camilla Davidsson
Sekten på Dimön av Mariette Lindstein
Lyckostigen av Anna Fredriksson

Bokrecensioner, Författare, Haruki Murakami

1Q84 av Haruki Murakami

Serie: #1
Antal sidor: 451
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2011 (2010)

Baksidetext: Aomame åker på motorvägen i en taxi. Hon har bråttom men fastnar i trafiken. Eftersom hon är försenad till ett viktigt och hemligt arbetsmöte får hon ett märkligt förslag av chauffören: att ta en trappa som leder ner från motorvägsbron. Hon tackar ja och kort därefter börjar hon känna sig frånkopplad världen utanför. I ett slag är hela hennes tillvaro förändrad och hon står snart inför grundaren av en religiös sekt.

Tengo är en ung man som vill uppfylla sin dröm om att bli författare. En vän till honom, som knappast är en särskilt begåvad författare, börjar allt mer att styra hans liv när hon bestämmer sig för att ställa upp i en litterär tävling. Till Tengo påstår hon att den bygger på egna erfarenheter, ändå tycks ingenting stämma. Plötsligt är det som om någon drar undan mattan för det han alltid tagit för givet är sanning.

På olika sätt möts Aomame och Tengo och de börjar sakta närma sig varandra. Det är som om de vore beroende av varandra. Men frågan är om det är möjligt för dem att någonsin mötas i den verkliga världen som de tror sig leva i. Kanske är det kärlek, eller så är det något som är mycket mer komplicerat än så.

Mina kommentarer:
Jag har gillat de tidigare böckerna som jag har läst av Murakami. Jag trodde att det var fler, men det är nog bara två stycken – Norwegian wood och Kafka på stranden – och dem gillade jag väldigt mycket. Allra främst för att de hade en sådan oerhörd mystik och för mig som läsare var det lätt att fastna och vilja läsa vidare. Så därför känns det nu så himla tråkigt att den här boken inte gick hem hos mig, alls. Det är väl både skönt och inte att den här första boken i serien redan nu fick det klart för mig.

Det började ju bra och förhoppningsfullt, men sedan var det som att allt slogs runt och jag förstod ingenting. Som ett stort frågetecken var jag (genom hela boken sen), vilket kanske också är poängen… framförallt kring Aomame. De bitarna som handlade om Tengo var för det mesta genom hela boken ändå okej och intressant för mig, även om det också drogs med i besvikelsen (där det inte utvecklade sig så starkt som jag önskade eller hoppades, även om det i och för sig är en serie det här).

Men det är det här med Aomames delar som jag bara avskys av. För mycket snusk och äckel för mig, det var inte ens kul (så som jag kan säga när det bara inte faller mig i smaken). Det har väl varit en del sådant i de tidigare böckerna som jag läst av Murakami, men då bara någon scen eller två som jag kan hantera och ha lite överseende med för allt det spännande som annars förekommer. Men nu var det inte riktigt så. Jag tyckte också att det i det stora hela inte heller var tillräckligt dramaturgiskt, det var för händelselöst och ensidigt för mig (vilket kanske kan kopplas ihop med allt som jag ändå var lite missnöjd över).

Det är som sagt väldigt synd att det blev såhär. Den här mystiken som böckerna i serien verkar ska bygga på kan jag förstå och komma att gilla, men inte nu när de verkar vara så som jag tror att det är, eller får en känsla eller föraning av att det är. Eller bara – det som jag har läst i den här boken var inget som tilltalade mig och jag tror jag slutar där, min poäng är nog framlagd…

Bokrecensioner, Camilla Davidsson, Författare

Under Vintergatans alla stjärnor

Författare: Camilla Davidsson
Serie: #1
Förlag: Bladh by Bladh
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 297
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: Utarbetad flyr Emma karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London. Där bor Eric, amerikanen hon är förälskad i. Förhållandet blir passionerat men utvecklas inte som hon tänkt sig. Av en tillfällighet hör hon talas om en tusenårig pilgrimsled i Spanien och får för sig att den är vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med sina gamla träningsskor och en ryggsäck packad med lite av varje tas hon sig an de åttio milen till Santiago de Compostela mitt i sommaren.

Under långa dagar till fots tvingas hon konfrontera sitt förflutna. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika delar av världen och oväntade vänskapsband uppstår. Emmas infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att ifrågasätta sina livsval och allt hon trott på.

Under Vintergatans alla stjärnor är första delen i en trilogin om trettioettåriga Emma och hennes sökande efter kärlek, lycka och meningen med livet. Det är också berättelsen om hur en tusenårig pilgrimsled kan förändra ett liv…

Mina kommentarer:
Jag har varit nyfiken på den här boken så länge, en stor del för att den kretsar sig kring pilgrimsleden Santiago de Compostela. Jag gillar vandringar, dess enkelhet och naturen och vad det kan göra med oss människor. I den här boken finns ännu en historia om vad som kan hända, inte helt likt det som jag tidigare läst i temat men likväl en fin och väl värd historia att ta del av. Det som gör det bra är att det är en svensk tolkning och då blir igenkänningen hög. Jag gillar verkligen att Emma, huvudpersonen, inte riktigt vet vad hon ger sig in på eller att det ens blir klart för henne, så jag följde gärna med och hoppades att hennes resa skulle sluta väl.

Språket är ganska enkelt, men fullt okej, det är ändå en slags lättsam (men med djup) feelgood som under läsningen får mig att bry mig, att känna och att hoppas. Det är ett bra upplägg och de där inflikningarna om den mäktiga leden blir helt naturliga komponenter liksom att det mer andliga (som jag gillar) också faller sig lämpligt. Det är mycket fokus på människorna vilket var fint att läsa.

Jag är lite förvånad över hur lätt det tycks vara att man kommer ifrån varandra under leden för att gång på gång mötas igen. Men jag har å andra sidan inte vandrat sådär. Det var i varje fall kul att läsa. Det är så fint hur Emmas möte med människorna längs vägen får henne att också påbörja en inre resa. Det är  häftigt tycket jag hur relationerna kan artar sig under en sådan här omständighet. Det som jag gillar allra mest med den här boken är budskapet samt det som jag tidigare var inne på att huvudpersonen inte köper allt rakt av utan får tampas lite.

Jag ser verkligen fram emot hur en sådan här resa med start på en gammal pilgrimsled kan utveckla sig i Emmas liv med nästkommande böcker i serien.

Bokrecensioner, Dina Nayeri, Författare, Gabriel Garcia Marquez, Janet Frame, Joanne Harris, Per Anders Fogelström

5 minirecensioner

Det finns fem böcker som jag har läst den senaste tiden och som jag inte riktigt fick något grepp om och har därför inte så mycket kommentarer till, så de får samsas i ett inlägg. Var beredd på lite mindre roliga bokrekommendationer från mig 🙂

Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

Utgivningsår: 2003 (1962)
Antal sidor: 335

Baksidetext: På Söder bor Lotten, änka efter hamnarbetaren Henning, och hennes barn. Deras Stockholm är en stad i våldsam utveckling under dessa år kring 1800-talets slut. Detta är andra delen i Per Anders Fogelströms älskade romankrönika över arbetarklassens utveckling under dryga hundra år i vår huvudstad

Mina kommentarer:
Det var hela 2 år sedan som jag läste den första boken i serien och jag förstår inte varför det tog så lång tid att fortsätta med den här andra boken. Kanske för att jag blev så snopen mot slutet. I vilket fall var det inga problem när jag väl slog upp sidorna, jag tycket att det var bra. Det gick bra att läsa och det var roligt och givande. Samtidigt kan jag nu spika för mig själv att det är inte läge för mig att fortsätta på den här serien, nu åtminstone.


Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez

Utgivningsår: 1982 (1967)
Antal sidor: 360

Baksidetext: Det här är berättelsen om byn Macondo och om famlijen Buendía, om dess vilda, destruktiva män och dess kloka kämpande kvinnor. Fylld av vitalitet och realism, fantastiska historier och bisarra detaljer. Macondos grundläggare med sina gigantiska krafter och sin okuvliga vilja, hans hustru Ursula, revolutionären Aureliano, kampens och nederlagets man, bananbolaget och strejkerna, släktens extravaganta kvinnor, den sista generationen Buendía med den nye Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade – med oemotståndlig berättarglädje målas denna överdådiga familjefresk, där fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet.

Mina kommentarer:
Det här är kanske den största besvikelsen jag har varit med om, mest för min egen skull. För jag har upptäckt att jag älskar det latinamerikanska stilen och språket i litteraturen, när originalspråket är spanska samt den här magiska realismen. Detta genom Isabel Allende, Cecilia Samartin och Carloz Ruiz Zafon. Och det här är typ böckernas bok, en klassiker och exakt 50 år efter att den gavs ut är det äntligen min tur. Men jag förstod mig inte på den. Det är så himla synd, jag försökte verkligen. Kanske, kanske gör jag ett nytt försök någon gång.

En tesked jord och hav av Dina Nayeri

Utgivningsår: 2014 (2013)
Antal sidor: 444

Baksidetext: I en by i norra Iran bor 11-åriga Saba Hafezi och hennes tvillingsyster Mahtab i början av 80-talet. Deras största intresse är Amerika.

De gör listor med engelska ord och samlar på insmugglade band med tv-serier och popmusik. Så när Sabas mamma och syster försvinner och lämnar henne och pappan ensamma i Iran är Saba övertygad om att de har flyttat till USA utan henne. Förtvivlad längtar hon efter dem och efter det västerländska liv hon tror har förvägrats henne. Men hennes föräldrar har lärt henne att ”hela livet står skrivet i blodet” och att tvillingar lever samma liv, även om de är åtskilda av jord och hav.

Medan vi får följa Sabas uppväxt, föreställer hon sig hur Mahtab upplever den västerländska versionen av hennes liv. Men där Sabas värld innehåller begränsningarna och brutaliteten under det islamistiska styret har hennes syster en frihet och kontroll som Saba själv bara kan drömma om.

Mina kommentarer:
Nu är det så blankt att det finns inte. Jag trodde att den här kunde vara en överraskning, det lät som att den kunde vara fin och det var den också på sina håll ibland. Men överlag var det alltför händelsefattigt för mig och alltför luddigt när det inte var mycket som drog mig framåt.

Ugglor gråter av Janet Frame

Utgivningsår: 2912 (1957)
Antal sidor: 237

Baksidetext: Fyra syskon, Teresa, Toby, Francie och Daphne, letar skatter vid soptippen. Det är deras älsklingslekplats, fram till den dag då elden berövar Francie hennes unga liv. Och lämnar de andra åt sina darrande minnen.

Barnen i den fattiga familjen Withers är vart och ett på sitt sätt utsatt i världen. Teresa, »Chicks«, skyddar sig som vuxen med en tillkämpad normalitet som hemmafru. Medan Toby, med sin epilepsi, och ännu mer Daphne, med sin »galenskap«, ser sammanhang som inga andra omkring dem.

Instängd på mentalsjukhus sjunger Daphne från »det döda rummet« och utmanar läsaren med »bilder av stora skatter mitt i all sorg och förstörelse«; såsom nyzeeländska Janet Frame senare uttryckte sig om sitt eget liv och skrivande.

Mina kommentarer:
Jag har tre stycken böcker av Frame som jag tycker ser så fina ut men eftersom de aldrig plockas upp tog jag med dem i bokutmaningen 3×3. Det känns tog lite osäkert nu när den här boken var lite knepig. Det var så olika stil och uttryck, det handlade om olika saker och på olika sätt och kanske är det jag som är lite trög eller något. Jag är ändå lite hoppfull att göra ett nytt försök med ännu en bok av henne snart.

En doft av apelsin av Joanne Harris

Utgivningsår: 2003 (2001)
Antal sidor: 407

Baksidetext: Dunkla händelser med kärlek och svek som huvudingredienser finns nerskrivna i den märkliga, tidigare hemliga receptsamling med insprängda dagboksanteckningar som är Framboise Simons enda arv från sin mor. Boken har hon med sig när hon under falskt namn återvänder till sitt barndomshem i den lilla byn vid Loireflodens strand där hon startar ett creperie.Att hon köpt den fallfärdiga gården och rustat upp den betraktas med viss respekt av invånarna, även om ingen i byn vet vem den mystiska änkan egentligen är. Men här skall det förflutna hinna upp henne. Minnen från uppväxten i skuggan av den dominanta modern och av de svåra upplevelserna under kriget och ockupationen tränger sig allt mer på. Ju mer hon fördjupar sig i moderns dagbok desto klarare träder bilderna fram av en tragisk barndom i krigets skugga och de dramatiska händelser som ännu ger återklang i byns dagliga liv.

Mina kommentarer:

Egentligen känns det lite taskigt att den här boken finns med i listan över böcker som det inte hände så mycket för mig med. För den här boken gillade jag ändå! Det var väldigt, väldigt mysigt att läsa om de där lantliga komponenterna, lite huspyssel, djur, trädgård och annat fixande och även lite runtomkring med människorna. Ändå var det något som saknades och jag har svårt att säga vad, å andra sidan är det här också en lista där jag inte har så värst mycket att komma med…

Anthony Doerr, Bokrecensioner, Författare

Grace av Anthony Doerr

Förlag: Bookmark
Utgivningsår: 2017 (2004)
Antal sidor: 468
Rec.ex: Från förlaget, stort tack!

Baksidetext: Meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv – och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning.

När ett ihållande regn hotar deras hem flyr han landet i förhoppningen att rädda dottern.

Först tjugofem år senare vågar han sig tillbaka. Men utan ett enda livstecken från frun eller dottern vet han inte om han kommer att finna någon av dem i livet.

Mina kommentarer:
Omslaget till den här boken är väl helt bedårande? Lika fint som Doerrs tidigare bok Ljuset vi inte ser. Jag var också förväntansfull inför att läsa ännu en bok av honom eftersom jag gillade hans stil och berättande, det finstämda och framförallt det egna sättet att framställa detaljer på.

Jag kunde känna igen hans språk även i boken Grace. Det är intressant tycker jag att det här är han debutroman som då i och för sig publicerades ett antal år innan hans succé men också kan vittna om ett yngre uttryck, sådär naturligt på något sätt. Jag tycker det är spännande.

Det är de där naturvetenskapliga ingredienserna som jag gillar så mycket, när de får beskriva diffusa känslor och upplevelser, konkreta termer på filosofin. Det är otroligt vackert att läsa när dessa bitar kommer fram.

Det är även ett spännande scenario som Doerr låter boken utgöras av. Men jag tyckte inte att det lät så fascinerande till en början, men det kom att bli, när jag läser om det och börjar fundera så blir det skrämmande – tänk att vara fullständigt övertygad om att något fruktansvärt kommer att hända och tvingas välja mellan det och att lämna sin familj, ofattbart.

Men tyvärr så upplevde jag det som ett alltför långt parti när det gick lite långsamt och jag hade önskat något som grep tag lite mer, antingen något ännu starkare som jag bar med mig eller något under tiden som lockade. För jag upplevde det som lite segt ett tag, tråkigt nog. Men på sina håll dök de här fina beskrivningarna upp och jag märkte också att det blev mer njutningsfullt att läsa om jag sänkte tempot och verkligen lyssnade på vad Doerr försökte berätta. Dessvärre blev jag något besviken när slutet inte heller var tillfredsställde nog för mig. Men överlag så är jag glad att jag läste Grace för Doerr har som sagt ett alldeles eget fint uttryck.

Bokprat, Listor

Veckans topplista – Djur

Nu är det ett mysigt (hoppas jag) tema vid veckans topplista som Johanna håller i, nämligen djur. Jag märkte att det inte är så många böcker som jag har läst som inkluderar djur på ett särskilt sätt, men dessa som jag nu har plockat fram det gör det och böckerna rekommenderas varmt.

 

Berättelsen om Pi av Yann Martel
Självhushållning på Djupadal av Marie & Gustav Mandelmann
Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
(jag funderade på att ta Ove-boken i stället på grund av katten, men tycker att ”vursten” i den här är roligare, ett slags djur det också ;), och desstuom gillar jag mormor-boken snäppet mer)
Och så alla (som jag har läst) Lucy Dillons böcker 🙂