Frågan som Annika ställer denna fredag låter såhär: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.
Hmm, vad tycker jag egentligen? Jag grubblar inte så jättemycket på detta får jag erkänna. Så mest tryggt skulle jag nog säga. Men visst, ibland blir jag medveten och kan tycka att något irriterar, men oftast om jag uppmärksammar något blir det mest som en iakttagelse och inte något som grämer mig så värst. Jag är väl en av dem som bara sväljer när allt är så normalt. Samtidigt så kan jag ändå känna att jag uppskattar och kan tycka att det blir intressant om det kommer in andra influenser. Så jag tycker ändå att det är något bra att lite alternativ får komma fram också, annars blir det väl tråkigt.
Jag kan haja till ibland men annars är det väl inget man tänker på.
GillaGilla
Beror kanske på hur uppenbar stereotypen är. Gamla amerikanska filmer med en svart person som rullar med ögonen och fäller dumma kommentarer är väl att gå över gränsen.
GillaGilla
Jag listar tre stereotyper som får mig att tappa sugen.
GillaGilla
För mig har även stereotyper sin plats i litteraturen och jag störs definitivt inte av det.
GillaGilla
En och annan stereotyp skadar aldrig 😉
GillaGilla
Ibland så passar det stereotypa in i vissa berättelser och där jag kan tycka att det är tryggt. Men vill gärna ha en viss finess och inte för överdrivet. Så nej störs nog inte alltför mycket.
GillaGilla
Tänker inte så mycket på det när jag läser.
GillaGilla
om det gäller karaktärsskildringar är det inte so roligt med stereotyper
GillaGilla
Jo det sker ju i varierande grad det där, men när det blir tydligt på ett \”dåligt sätt\” irriterar det helt klart. 😉
GillaGilla
Det är väldigt sällan som jag reagerar, men när det väl händer så är det illa på riktigt 🙂
GillaGilla
Jag sväljer nog också en hel del stereotyper, men blir man medveten om dem är de väldigt irriterande.
GillaGilla
Funderar inte så mycket över stereotyper
GillaGilla