Bokprat

En smakbit på söndag – I skymningen sjunger koltrasten

Söndagens smakbit kommer från Linda Olssons bok I skymningen sjunger koltrasten. Den handlar om när en felskickad postförsändelse blir inledningen till en vänskap för tre ensamma människor i samma trappuppgång, där den gemensamma kärleken till berättelser och litteratur får dem att öppna sig för varandra. En mysig och fin bok. Smakbiten kommer från sidan 14:

Till slut, tystnad och stillhet igen. Hon sjönk ner på kudden. Hennes panna var fuktig av kallsvett.
   Men så igen, som ett slag i ansiktet, ljudet av brevinkastet som öppnades på nytt. Och rösten.
   ”Ja, hej då, då.”
   Som om han visste att hon gömde sig därinne.
   Det svaga ljudet av steg i farstun. En dörr som stängdes.
   Hon andades ut, blundade, steg upp och gick ut i köket.

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.

Bokrecensioner, Författare, Terry Hayes

Jag är Pilgrimen av Terry Hayes

En ung kvinna hittas mördad på ett sjaskigt hotell i New York med tänderna utdragna, ansiktsdragen upplösta i syra och fingeravtrycken utsuddade.
En far blir offentligt halshuggen i den pulserande hettan på ett saudiarabiskt torg.
Liket av en expert på bioteknologi hittas utan ögon på en soptipp i Damaskus.
Mänskliga kvarlevor upptäcks i ett avsides bergsområde i Afghanistan.

Titel: Jag är Pilgrimen
Författare: Terry Hayes
Serie: #1
Genre: Spänning
Antal sidor: 791
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I am Pilgrim
Översättare: Örjan Sjögren
Förlag: Bazar
ISBN: 978-91-7028-385-7
Utgivningsår: 2015 (2012)
Format: Inbunden

Första meningen: Vissa platser kommer jag att komma ihåg så länge jag lever – ett rött torg och en het vind som drar över det, min mammas sovrum på fel sida 8 Mile Road, den oändliga trädgården till ett tjusigt fosterhem, en man som väntar på att ta livet av mig bland några ruiner som kallas Dödens teater.

Handling: Pilgrimen har dragit sig tillbaka. Underbarnet på den hemligaste organisationen inom amerikanska underrättelsetjänsten lever numera sitt liv som en vanlig man på Paris gator. Men han är den enda som ser sambanden när en perfekt plan rullas ut för att begå ett fruktansvärt brott mot mänskligheten.
   Vad som börjar som en ovanligt komplicerad brottsundersökning utvecklas till en gastkramande kapplöpning mot tiden. Pilgrimen dras oundvikligt in i en livsfarlig jakt på en man lika anonym som han själv, en man utan ansikte, full av hat, som planerar sin hämnd i Guds namn.

Min kommentar: Jag blev lite nyfiken på den här boken utan att egentligen veta så mycket om den. Det är inte min vanliga genre så det har hållit mig på avstånd. Men så är det de här med att jag såg den överst på second hand hyllan, då norpade jag den. Den ville tydligen bli läst. Och så blev jag väldigt sugen på en tegelsten, och kanske något annorlunda.

Bara jag läser handlingen blir jag lite rädd, hua, inte min genre. Men så står det ”den enda thriller du behöver läsa i år” på framsidan och jag börjar läsa. Tar mig förbi det hemska (och förmodligen härdas utav det) och får koncentrera mig i det allt omfattande som tas upp. Jag tror det var någonstans efter en tredjedel som jag allt tyckte att den var lite väl lång. Så jag tappade lite. Men det var ändå spännande och intressant allt som oftast. Och nej det är inte krångligt, bara mycket och det märks att Hayes är påläst (jag köper allt det tekniska och vetenskapliga som tas upp). Bra skrivet. Det är ju väldigt amerikanskt, men det stör mig inte, det är lite lustigt och roligt.

Jag läste ändå den här tegelstenen utan problem. Det var med fascination. Jag gillar verkligen att det är korta kapitel som får mig att bara vilja läsa ett till… och ett till. Jag blir alldeles kallsvettig över de scenarior som tas upp att jag bara måste ta reda på hur det ska sluta.

Jag är Pilgrimen är en riktig nagelbitare till spiondrama som ger många underhållande timmar i läsfåtöljen.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Turkiet, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Alistair Macleod, Författare

Ingen skada skedd av Alistair Macleod

”Han sjöng för henne på gaeliska, kanske så som han hade gjort under den stora
stormen då vi hade behövt hennes styrka och hon hade behövt han förtröstan
och lugnande tillit för att orka vidare”

Titel: Ingen skada skedd
Författare: Alistair Macleod
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 270
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: No Great Mischief
Översättare: Leif Janzon
Förlag: Forum
ISBN: 91-37-11960-5
Utgivningsår: 2001 (1999)
Format: Inbunden

Första meningen: När jag började denna berättelse befinner vi oss i den gyllene månaden september i sydvästra Ontario.

Handling: Alexander MacDonald besöker sin äldre bror i Toronto. Brodern lever på sprit och minnen, och Alexander – som numera är en väletablerad medelålders tandläkare – ser tillbaka på sitt eget liv och på släktens historia.
   I slutet av 1700-talet utvandrade Calum MacDonald från Skottland och slog sig ner på ön Cape Breton vid Nova Scotia. När han lämnade hemlandet var han äkta man och far, när han kom fram var han änkling och morfar. Med sina tolv barn blev han anfadern i den stora klanen MacDonald.
   Alexander och hans tvillingsyster blev tidigt föräldralösa och växte upp hos farmor och farfar. När Alexander blickar bakåt på sitt växlingsrika liv ser han ett mönster – i klanen MacDonald är sammanhållningen absolut och historien levande.

Min kommentar: Jag hade lite sådär lagom förhoppningar innan jag läste den här. Det är ingen bok jag hört om men lovorden var stora – ”en av vår tids stora oupptäckta författare” och just den här boken fick världens största litterära pris för ett enskilt verk. Nu är det i och för sig några år sedan, men ändå.

Det är fint skrivit, lågmält och reflekterande. Mycket av det som präglar boken är hur det blev som det blev i deras släkt. Just släktskap och blodsband diskuteras genomgående. Det är charmig när han kallas för den rödhåriga lilla pojken på det skotska språk gaeliska som de bär med sig. Det är ofta som de återkommer till det, med gamla sånger och interna uttryck.

Så emellanåt är det fascinerande läsning men jag får aldrig grepp om det, som om jag hela tiden väntar på att något ska hända. Just för att den lovordats så så tänker jag att jag nog kommer att flyga av stolen snart, eller något liknande. Jag läser hoppfullt och troget men ändå är det för splittrat för mig.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Kanada, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Här finns en smakbit.

Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 20-23 maj: Pest eller kolera

Den här veckan är det en klurig fråga som Siri skickat in till AnnikaPest eller kolera: Att bara få läsa en bok per år eller att få läsa så mycket du vill men aldrig avsluta böckerna?

För mig blev det ganska enkelt, jag väljer det andra alternativet. Tänk vilken fantasi jag kommer utveckla! Slutet kommer alltid att få bli som jag vill, så det kan jag ju inte längre klaga över. Jag vill hellre leva mig in i olika berättelser än att bara läsa en enda hela vägen. Jag undrar bara vart man ska sluta läsa. Nog kommer jag bli lite frustrerad ibland, men det får jag helt enkelt lära mig att leva med.

Bokprat, Listor

Veckans bokbloggsfråga – vecka 20

Den här veckan undrar Carola på Barnboksbloggen följande: Hur har du organiserat dina bokhyllor? Efter tema, efter ämne, efter format, efter färg, efter författare, eller…

Det här är något som brukar ändras för det är ganska roligt att möblera om i hyllan, men det blir lite jobbigare ju fler böcker det blir. En gång fick jag för mig att jag skulle sortera i färg, som en regnbåge. Men alla mina böcker är en sån mix av olika färger att det var både svårt att urskilja men också fult.

Nu har jag mest sorterat efter utseende, eller spontant vilka grannar jag vill att de ska ha omkring sig. Författarens böcker står bredvid varandra. Pocketböckerna är lite sorterade i en färgskala. De jag tycker är fula står uppe till höger och de fina får stå i mitten. Lite serier längst till vänster. En annan sak jag börjat med är det där hålet, haha… egentligen gjorde jag det för att jag ville stå upp lite mer och plugga men nu har jag där nyinköpta böcker för månaden – en liten smygtitt, och så har jag även tagit fram böcker som jag är sugen på, en liten tbr-hörna, så jag inte glömmer dem 🙂 Men jag tror nog att den ska få återgå till det ursprungliga snart.

Bokprat

En smakbit på söndag – Jag är Pilgrimen

Det fick bli en smakbit på kvällen denna gång. Anledningen till det är att jag varit bortrest i helgen, på dop 🙂 Så under bilfärden var det lämpligt att ha en tjock tegelsten att läsa – Jag är Pilgrimen. Det är egentligen inte min typ av genre men jag följer blurpen på omslaget – ”den enda thrillen du behöver läsa i år.” Fast den ursprungliga anledningen till att den hamnade i min hylla var som vanligt min svaghet för second hand, när jag såg den för tjugonio kronor så kunde jag inte låta bli. Jag har nu kommit en bit och jag tycker nog att det är bra, men avvaktar tills den sista av dessa nära åttahundra sidorna är lästa. Smakbiten kommer från sidan 163:

”Vet du vad som tog deras liv, Mr Campbell?”
   ”Medkänsla?” sa jag.
   ”Just det, som jag sa – det var inte de nedfallande byggnadsdelarna eller elden som dödade dem. Det var deras förbannade försök att rädda någon annan. Det var därifrån min ilska kom. Var fanns rättvisan i det?”
   Han hämtade andan en stund innan han milt sa: ”Jag var inte säker på att jag ville leva i en sån värld.”

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.

Bokrecensioner, Författare, Jojo Moyes

Livet efter dig av Jojo Moyes

Titel: Livet efter dig
Författare: Jojo Moyes
Serie: Me before you #1
Genre: Skönlitteratur
Antal sidor: 398
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Me before you
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Printz Publishing
ISBN: 978-91-87343-52-0
Utgivningsår: 2014 (2012)
Format: Pocket

Första meningen: Det är 158 steg från busshållplatsen och hem, men om man inte har bråttom kan man räkna till 180 steg.

Handling: Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.
   När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som den totalförlamade Wills sällskapsdam. Han har ingen aning om hur hon ska hantera den dystre, oförskämd man som hon anställts för att ta hand om. Och Will har bestämt sig – hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig.
   Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid

Min kommentar: Det har inte blivit att jag läst den här boken, trots att den nu funnits ett tag. Jag minns första gången som jag såg den, då lockade den mig lite grann. Jag tyckte det var en spännande titel och så tjejen med utsträckta armar. Men egentligen tycker jag inte att den såg så märkvärdig ut. Vad är det alla pratar om? Och jag blev inte precis mer pepp efter att ha läst författarens debut, som jag kände absolut ingenting för.

Men det var tur att jag ändå provade, för gisses så mycket mer det fanns på sidorna. Jag vet knappt vart jag ska börja. Boken var väldigt snabbläst och Lou är helt underbar. Men så är det en helt omöjlig situation som hon ställs inför. Jag kunde verkligen inte se ett slut på det hela. Det fanns ett oerhört driv i berättelsen. Den var också så himla fint skriven, jag gillar de små kloka orden som kommer emellanåt. Även om det är rörande. Och jag får både en lustig men på samma gång sorglig inblick i hur livet efter en svår olycka kan vara. Egentligen ville jag få en ännu större inblick i det, men jag vet ärligt inte om jag hade klarat att läsa det.

Det är märkligt hur jag kunde vara så pass oberörd inledningsvis och så sitter jag tjock som tusan i halsen under den sista tredjedelen av boken. Livet efter dig är en väldigt vacker och omskakande berättelse. Jag vill verkligen läsa vidare i den här serien.

Mitt betyg:

Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 13-16 maj: Boktitlar som beskriver mig

Den här veckan undrar Annika följande: Av böckerna i din bokhylla, vilken titel beskriver dig bäst?

Den första boktiteln som slog mig var Slow av Carl Honoré. Jag älskar den boken. Det är en slags faktabok som går igenom olika av aspekter i livet och kopplar det till en livsstil i slow-tecknet. En väldigt intressant bok med tanke på dagens värld där vi kämpar mot klockan. Här ska man istället hitta sitt eget tempo giusto. Det är en bok som fått stå synligt så att jag kan påminnas och inspireras.

Sedan är naturen och skogen en stor del av mig, så boken In i skogen av Jean Hegland är en annan passande bok. Jag är också en springare, gärna långt och länge i skogen men även uppför backar (kan ni då förstå min frustration att bo i Skåne? Ska jag ha en backe så får det bli en slalomback. Det finns inget mitt emellan.) Boken med detta tema är Born to run av Christopher McDougall. I den reportageboken får vi följa författarens jakt på löpningens själ. Tokälskade den.

Slutligen är boken Tyst av Susan Cain en passande bok för mig. Å andra sidan, precis som det också poängteras i boken, så är jag inte enbart sådan. Introvert. Det är framförallt med mina nära och kära som även kan vara mer åt det motsatta. Men jag gillar att ha det tyst, i den bemärkelsen.

Bokrecensioner, Cecilia Samartin, Författare

Señor Peregrino av Cecilia Samartin

En stor roman om kärlek, passion och tron på mirakel

Titel: Señor Peregrino
Författare: Cecilia Samartin
Serie: Peregrino #1
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 379
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tarnished beauty
Översättare: Maria Cederroth & Lasse Lindström
Förlag: Bazar
ISBN: 978-91-7028-212-6
Utgivningsår: 2010 (2006)
Format: Inbunden

Första meningen: Det var inte första gången en flicka ropade våldtäkt när magen blommade ut över kjollinningen.

Handling: Jamilet är en sällsynt vacker flicka, men på grund av ett ohyggligt födelsemärke blir hon utstött i den lilla mexikanska byn där hon vuxit upp. Efter moderna död tar hon sig under dramatiska omstänigheter till sin moster i USA i ett desperat försök att finna bot å sin förbannelse. Med falska papper får hon arbete på ett mentalsjukhus och möter där den udda och gåtfulla Señor Peregrino. Han tar henne tillbaka till sin ungdom, då han påbörjade sin pilgrimsvandring till legendariska Santiago de Compostela. Señor Peregrino är en poetisk och gripande berättelse om livet. Den handlar om att aldrig mista tron på kärleken och att våga leva på den sköra linjen mellan hopp och förtvivlan.

Min kommentar: Jag har sett fram emot den här boken så himla mycket. Jag kanske hann bygga upp lite för höga förväntningar, för jag blev nästan lite nervös för att läsa. Och det blev inte bättre efter att den jämförts med mina två tidigare favoritböcker. Det var minst sagt inte det bästa utgångsläget.

Men, det fanns inget att oroa sig över. Jag fick en så himla fin läsupplevelse!

Den var dock inte så som jag tänkte mig. Jag tycker nästan att varje bok som jag läst av Samartin har varit olika. De har skildrats på olika sätt, med sin egen stil men så har det ändå funnits den där grunden med en spansktalande flicka som möter västvärlden, om hennes bagage och drömmar.

Jag kände faktiskt när jag läste att det här borde vara Samartins debut. Och det var det också. Det var bara något med den enkelhet som den var skriven på. Å andra sidan, den här boken hade fler komponenter som överraskade mig. Det blev nästan lite feelgood ibland, för att jag fnissade för mig själv både här och var. Framför allt i början, men även senare. Det var så underhållande. Det uppstod så många härliga stunder, både värmande men även tragiska, när Jamilet möter det stora landet i norr.

Det fanns också en spänning som också gjorde att det fanns ett driv i berättelsen. Inte minst ville jag läsa vidare för att jag fäste mig så vid Jamilet. Och, kanske det mest spännande – Señor Peregrino. Herregisses det var både spänt och fascinerande. Men att boken både var rolig och spännande, det var något oväntat. Väldigt positivt! Det är nog det som gjort Señor Peregrino så pass populär och bred (i vårt grannland Norge har Samartin sålt närmare en miljon exemplar). Jag är van att Samartin skriver vackert med ett målande språk och om skakande levnadsöden. Det blev helt enkelt mer i denna och den där enkelheten är nog bara det som upplevs, för bakom det enkla ryms också oerhört mycket mer. Jag gillar verkligen Samartins känsla i sitt berättande! Det här är den första boken i serien och jag tänker såklart läsa vidare, för jag tycker också att jag inte kände mig färdig med berättelsen. Framförallt vill jag fortsätta följa Jamilet.

Señor Peregrino är en helt underbar bok som med både sin enkelhet och djup ger en otroligt härlig läsupplevelse.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Bokprat

En smakbit på söndag – Ingen skada skedd

Vilken underbar sommarvärme vi får njuta av, det är nästan så man glömt hur det känns. Varje gång är det ovant att ta på sig shortsen, och varje gång är det jobbigt att se till att hunden inte bränner tassarna på asfalten. Usch tycker inte om det där, och varmare blir den. Vi gick på en somrig långpromenad igår med avslutande dopp i sjön – för hunden, väldigt uppskattat 🙂

Men nu till en smakbit. Just nu läser jag Ingen skada skedd av Alistair Macleod, som är en ganska lågmäld bok, reflekterande och beskrivande, så smakbiten är nog den mest dramatiska scenen, än så länge. Från sidan 51:

”Lyktan rör sig fortfarande inte”, sade farfar och började snabbt dra på sig vinterkläder och stövlar, samtidigt som telefonen började ringa. ”Lyktan rör sig inte. Lyktan rör sig inte”. sade rösterna. ”De har råkat illa ut på isen”
   Och så pratade rösterna i ett hetsigt utbyte av meddelanden : ”Ta med ett rep.” ”Ta med några ispikar.” ”Ta med en filt vi kan använda som bår.” ”Ta med konjak.” ”Vi möts vid knuten. Gå inte ut utan oss.”

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.