Aktiviteter, Bokprat

Läs-a-lot Sportlov: Wrap up

Den läs-a-lot som Elvira drog igång och peppade ett gäng andra att läsa lite extra under sportlovet är nu över, och jag tänkte sammanfatta lite kort hur det har gått med läsningen under veckan. Det här var min planerade hög och jag höll min trofast till den 🙂 Jag tycker också att det var en väldigt bra hög, en härlig blandning. Fast två av dem hade faktiskt tvilling-tema och det blev ju ett roligt sammanträffande 🙂

Skära för sten av Abraham Verghese – hade läst en del och läste ut, vilket blev 343 sidor läst
Flickan från ovan av Alice Sebold – läste hela vilket blev 306 sidor
Jag ger dig solen av Jandy Nelson – började på och hann läsa 301 sidor

Sammanlagt antal lästa sidor: 950

Bokprat

En smakbit på söndag – Jag ger dig solen

Jag har precis börjat läsa Jandy Nelsons bok Jag ger dig solen. Jag har hört så mycket gott om den så det ska bli roligt att se vad den har att erbjuda, redan inledningsvis har jag märkt att den är säregen, så det känns spännande. Boken handlar om Noah och Jude, som trots att de är tvillingar ändå är så olika. Smakbiten kommer från sida 24:
”Lugnet från tätt-intillet sköljer över mig. Hon andas ni och jag faller in i rytmen. Vi kanske är för gamla för att hålla på så här, men vad spelar det för roll? Jag ser att hon ler trots att jag tittar rakt fram. Vi andas ut samtidigt, sedan andas vi in samtidigt, andas ut, andas in, in och ut, ut och in, tills inte ens träden i skogen minns vad som hände igår, tills mammas och pappas arga röster förvandlas till musik, tills vi inte bara är jämngamla, utan en och samma person.
   En vecka senare förändras allt.”
Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.
Abraham Verghese, Bokrecensioner, Författare

Skära för sten av Abraham Verghese

”Kirurgi är kirurgi är kirurgi”

Titel: Skära för sten
Författare: Abraham Verghese
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 581
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cutting for stone
Översättare: Hans Berggen
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-43-01281-1
Utgivningsår: 2010 (2009)
Format: Inbundet

Första meningen: Efter åtta månader i mörkret i vår mors sköte kom min bror Shiva och jag till världen sent på eftermiddagen den tjugonde september i nådens år 1954.

Handling: En oförglömlig resa genom en mans liv, och en gripande skildring av den kraft, intimitet och skönhet som växer ur arbetet med att läka andra människor.
   Från den dagen de föds på missionssjukhuset i Addis Abeba 1954 har tvillingpojkarna Marion och Shiva Stone bara varandra. Modern, en indisk nunna och sjuksköterska, dör i barnsäng och fadern, en självsäker brittisk kirurg, försvinner spårlöst.
   Mellan bröderna växer starka band, inte minst genom deras gemensamma passion för läraryrket. Men deras uppväxt är inte odramatisk, i ett Etiopien på gränsen till revolution och kaos.
   Det är dock inte politiken, utan kärleken till samma kvinna, som splittrar bröderna och tvingar Marion till New York, där han kastar sig in i det hektiska och krävande arbetet som underläkare på ett fattigt och överbelagt sjukhus i Bronx slum.
   När så det förflutna kommer ikapp och nästan förgör honom, tvingas Marion anförtro sitt liv åt de två personer han litar minst på i hela världen; fadern som övergav honom och brodern som förrådde honom.

Mitt omdöme: Tre pelare. Etiopien. Kirurgi. Tvillingar. Där har ni Skära för sten.

En väldigt intressant bok som behandlar sådant som jag har mycket lite kännedom om. Temat tvillingar kanske jag kan visualisera mig kring, om jag drar det via syskonskap. Men Etiopien är väldigt okänt och i kirurgi är mina kunskaper extremt bristfälliga. Det enda jag tänker på är tv-serien Grey´s Anatomy, och det är också det som slår mig när jag läser den här boken (och det hade jag lite roligt åt). Det är mycket medicinska termer och allt som rör området, så jag tror nog att författaren skulle kunna säga vad som helst och jag skulle ändå tro honom. Det där svåra beskrivs ändå begripligt och följsamt, även om jag kan tycka att det är väldigt invecklad stundtals. Visserligen kan jag förstå att Verghese vill säga sitt när det ändå är hans eget yrke som han gestaltar.

Att boken i det stora hela utspelar sig i Etiopien är givande att läsa om. Det beskrivs väl och jag följer nyfiket med på resan. Hur det är att leva i Afrika med allt vad det innebär – miljön, fattigdomen och osäkerheten.

Jag faller verkligen för tvillingarna Marion och Shiva Stone. Det blir något alldeles speciellt med tvillingar och jag tycker Verghese har gestaltat det otroligt väl. Jag känner vad de känner och står inför de tankar som de stöter på.

I grunden är Skära för sten en underbar berättelse, väldigt intressant och givande och framförallt välskriven. Men jag är ändå inte blown away. Varför? Jag tyckte den kändes för långdragen och jag hade önskat mer spänning av något slag. Många gånger blir det fantastiskt bra och jag älskar det, språket är också fint emellanåt, men hela tiden är det alldeles för segt för mig. Så upplevelsen blev inte lika stark som den hade möjligheter till.

Mitt betyg:

Här finns en smakbit.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Etiopien, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.
Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 26-29 februari: Fanfiction

Den här veckans fråga från Annika handlar om fanfiction, såhär lyder hennes fråga: Vad anser du om fanfiction överlag och har du några bra lästips inom den genren?

Först kan jag säga att jag inte har några lästips, eftersom jag knappt vet vad genren är för något. Men jag kunde väl ana mig till det och efter en snabb kontroll-googling vet jag vad det handlar om åtminstone – någon skriver vidare på en författares verk.

Jag kan ju se både för- och nackdelar med det, men eftersom jag inte är så insatt tänker jag inte spinna vidare så himla mycket. Min första tanke var varför? Jag tänker att när det är slut, då är det slut. Det finns liksom en poäng i det. Jag som läsare skulle tycka det var märkligt att läsa vidare när någon annans fantasier har tagit över, då är det inte den riktiga världen som jag lärde känna som det handlar om längre. Samtidigt som säkert nyfikenheten skulle gnaga en del, så där kan jag förstå de som skriver/läser vidare. Även om jag nog tycker att det känns fel.

Det ska bli intressant att läsa era tankar och eventuella tips om det här så jag får lite bättre koll.

Bokprat, Listor

Veckans bokbloggsfråga – vecka 8

Den här veckan undrar Carola från Barnboksbloggen följande: Betygssätter du de böcker du läser och skriver om på din blogg? Hur fungerar ditt betygssystem i så fall?

Ja, jag sätter betyg på de böcker som jag läser. Och det kanske låter och borde vara enkelt, men det tycker inte alltid jag. För ibland känns det jobbigt. Det är så mycket som kan spela in, inte minst tillfälligheter. Men jag har bestämt mig för att inte ta det så hårt.
I början hade jag skalan 1-10 just för att det skulle ge mig större räckvidd, i stället blev det just det som blev jobbigt. Ett tag var jag nära att ta bort betygsättningen. Men jag insåg att det oftast är en skön och rolig indikation. Så jag ändrade mig till 1-5 för det kändes enklare, och så får recensionen komplettera. Betyget blir den övergripande känslan av boken.

Generellt krävs det att jag inte bara tycker att boken är väldigt bra, utan att jag också personligen älskade den för att en bok ska förtjäna en 5:a. Den svåra 3:an skulle jag ändå säga är en okej bok, men som uppenbarligen hade sin/sina brister.

Jag har gjort en flik om hur jag tänker kring betygsättning här ovan. Den snabba och väldigt kortfattad versionen finns i fältet här till höger 🙂

Bokrecensioner, Författare, Susanna Tamaro

Eld, jord och vind av Susanna Tamaro

”Från den ena dagen till den andra ville jag sudda ut mitt förflutna”

Titel: Eld, jord och vind
Författare: Susanna Tamaro
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 284
Språk: Svenska
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: Anima Mundi
Översättare: Helena Monti
Förlag: Forum
ISBN: 91-37-11046-2
Utgivningsår: 2000 (1997)
Format: Inbundet

Första meningen: I begynnelsen var tomheten.

Handling: Walter drivs av en stark inre oro. Efter en svår uppväxt lämnar han hemstaden Trieste. vännen och läromästaren Andrea har förutspått att ett storslaget öde väntar honom, och han beger sig till Rom för att ska lyckan som författare och arbete inom filmen.
   Men Walters storstilade förhoppningar infrias bara till hälften, och efter en lysande start får han snart nog börja kämpa bara för att hålla sig flytande. När han har tröttnat på alla förödmjukelser beger han sig av för att söka upp ungdomsvännen Andrea på nytt. Och visst kommer Andrea än en gång att fungera som hans andlige vägvisare – men på ett helt annat sätt n Walter har väntat.
   Eld, jord och vind är berättelsen om en ung människas sökande efter livets mening. Det är en ny stor roman om livets svåra och viktiga frågor av Italiens mest lästa författare under senare år.

Mitt omdöme: När jag började läsa den här boken fattade jag genast tycke för den. Jag blev så glad över hur denna författare bara hade ramlade in i mitt liv. Ett spontant och kanske lite vågat loppisköp av hennes förra bok som jag läste, Gå dit hjärtat leder dig, och tyckte så mycket om att den fick mig att hugga ännu en bok av henne. Den här boken är lite annorlunda, men jag tycker mycket om Tamaros sätt att skildra berättelsen.

Hon har stor människokännedom. Det är fint skrivet och poetiskt, tänkvärt och mycket intressant. Jag gillar hennes liknelser. För att se till historien som helhet är det början jag gillar mest, väldigt mycket, sedan tog den en annan form vilken fortfarande var rolig att läsa men där var jag inte lika hänförd.

Jag kan känna igen mig i Walter och de tankar som han stöter på. Visst kan han vid första anblicken verka pessimistisk, men jag tycker han verkar mänsklig. Livet är inte alltid enkelt när man försöker traggla sig fram. Han grubblar och försöker reda ut livets stora frågor och han känner en stor längtan och entusiasm att vilja kliva ut i stora världen och påbörja sitt egna liv. Men stöter på bakslag, tvivlet och hjälplöshet.

Eld, jord och vind är en intressant bok om livet och den lilla människan. Om vad som är viktigt.

Mitt betyg:

Aktiviteter, Bokprat

Läs-a-lot Sportlov: TBR

Elvira ska köra en läs-a-lot under sportlovet och jag tänkte att det kunde vara kul att haka på. Inte för att jag har något sportlov, men lite extra pepp och lite extra läsning är bara roligt. Så det är denna bokhög jag tänkte ägna mig åt i veckan, det hela kommer att pågå 22/2-28/2.

Flickan från ovan av Alice Sebold
Jag ger dig solen av Jandy Nelson
Skära för sten av Abraham Verghese
Bokprat

En smakbit på söndag – Skära för sten

Söndagens smakbit kommer från den, visserligen lite tjocka, men väldigt intressanta boken Skära för sten av Abraham Verghese. Än så länge gillar jag den och tycker den är fint skriven.

Boken handlar kort och gott om två tvillingpojkar, vars mamma dör i barnsäng 1954 och pappa försvinner spårlöst. De växer upp i ett politiskt ostabilt Etiopien men det är kärleken till samma kvinna som splittrar bröderna och den ena flyttar till ett hektiskt liv i New York. Dock kommer det förflutna ikapp honom och han tvingas anförtro sig till de som han litar minst på i hela världen – fadern som övergav honom och brodern som förrådde honom.

Smakbiten kommer från sidan 112:

”Och från det tårdränkta ansiktet hördes en röst: ”Men Mary då?” vilket överraskade alla eftersom han hade tigit så länge. I de jämna stavelserna fanns något av långsam brinnande stubin.
   ”Jag är ledsen, Thomas. Det är försent”, sa Hemlatha medan hon sög ur den nyföddes svalg och fyllde babyns lungor med luft. Hon rörde sig snabbt, nästan hektiskt. Irritationen hade ersatts av medlidande, det hördes på hennes röst. Hon kastade en blick på honom över axeln.”

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.

Bokrecensioner, Dalai lama, Författare

Lycka! En handbok i konsten att leva av Dalai lama

”Be kind whenever possible. It is always possible.”


Titel: Lycka! En handbok i konsten att leva
Författare: Dalai lama och Howard C. Cutler
Serie: –
Genre: Facklitteratur
Antal sidor: 310
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska

Originaltitel: The art of happiness
Översättare: Anita Sandberg
Förlag: Damm förlag
ISBN: 978-91-7711-961-6
Utgivningsår: 2006 (1999)
Format: Pocket

Första meningen: Jag hittade Dalai lama ensam i ett tomt omklädningsrum några ögonblick innan han skulle tala till en publik på sextusen personer vd Arizona State University.

Handling / Utdrag ur Lycka! (av tre citat har jag valt det första):

”Jag är övertygad om att själva meningen med vårt liv är att vi ska sträva efter lycka.
Det står klart. Antingen man är religiös eller ej och vilken religion man än tillhör, så
söker man någonting bättre i livet. Jag anser alltså att hela rörelsen i livet går mot lyckan.”

Mitt omdöme: Det här är en lättläst bok som gör mig glad och hoppfull. Dalai lama verkar så genomsnäll, mild och glad. Tålmodig, hoppfull, lycklig. Alla de fina egenskaper som jag kan komma på. Hur kan han vara så stabil och lugn i alla lägen? De flesta av oss känner nog att världen snurrar och skakar till ibland, både i det inre och i det yttre.

I boken Lycka! följer vi författarens samtal med Dalai lama, växlat med vetenskapliga och faktamässiga inslag liksom författarens tankar och funderingar som väcks under tiden. Det kanske låter spretigt men det är väldigt följsamt och jag vill bara fortsätta läsa om hur och varför människan som art ständigt söker lycka. Allt möjligt tas upp som du kan tänka dig är kopplat till lycka, även det som menas med olycka, vad det kan bero på och vad han vill att vi ska göra åt det.

Visst förekommer det många självklara saker som vi ofta eftersträvar ändå. Men jag ser ingen anledning att inte fortsätta påminna oss om det just för att det är så otroligt viktigt. Det är även många gånger som jag får aha-upplevelser och en riktig tankeställare. Jag har fått med mig så många värdefulla verktyg, verkligen.

Dalai lama har också lite humor, något som jag även stöter på när författaren som psykiatriker ofta eftersträvar färdiga modeller och principer utifrån han filosofi. Det blir ofta blir svårt. Jag kan väl tycka att författaren till en viss överdrift alltid håller med honom. Det blir tydligt de gånger som han inte gör det till en början, för att det sedan blir självklart – bara han funderat lite… som om han vill vara till lags, övertyga. Det kanske hade varit intressant med lite mer omväxling/diskussion. Å andra sidan är boken just skriven för att förmedla Dalai lamas tankar.

I det stora hela är det här en väldigt fin och vacker bok om människans goda natur. En bok som varenda en borde läsa, för att vi behöver varandra och vi behöver känna lycka.

Mitt betyg:
Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 19-22 februari – bloggandet och läsarna

Den här gången är det Carola som har skickat in en fråga till Annika, och hennes fråga lyder: 

hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

När jag startade min bokblogg sa jag till mig själv att jag gör det här för min skull, jag tyckte det var så läskigt. Men ganska snart upptäckte jag vilken underbar atmosfär det är mellan andra bokbloggare. Det blev så mycket mer och det är jag så glad för.

Jag bloggar ju fortfarande för min egen skull, men har såklart läsarna i bakhuvudet när jag skrivet så att allt uppfattas rätt, att jag är ärlig och konsekvent. Och att det blir läsbart 😉 Jag försöker också svara på de kommentarer som jag får, och kika runt lite på andra bokbloggar. Annars gör jag nog inte så mycket för att skaffa eller behålla läsare. Tänker att de som vill läsa får gärna göra det och jag blir såklart glad för det, men jag krigar inte. Jag upplever det som att bokbloggare emellan är ganska öppet och gemytligt, vi vill ju bara läsa bra böcker 🙂

Det som driver mig? Alltså oj, jag trodde aldrig att det skulle vara så här roligt eller att jag skulle fortsätta med att bokblogga med den entusiasm som jag känner. Det blir bra värre och värre 😉 Sedan såklart för alla underbara böcker jag får läsa. Jag kan säga att jag har aldrig läst så mycket eller fullföljt så många böcker. Måste erkänna att jag förr hade en tendens att glömma bort boken eller om intresset föll prioriterades den bort, nu ”måste” jag ju läsa den boken som jag påbörjar, vilket oftast blir bra. Jag har nog fått bättre läsdisciplin. Och att skriva bokrecensioner är så nyttigt för mig. Sätta ord på vad jag tycker, formulera mig och samtidigt vara rättvis. Det är bra träning och jag tycker också att det gör bokläsandet roligare. Jag ångrar inte en sekund att jag hoppade in i det här!