Bokprat

En smakbit på söndag – Bara vara Martha

När Marthas make Austin plötsligt dör en morgon på bussen är det som om hennes eget liv också stannar upp. Men egentligen har hon stått stilla i fyrtio år, instängd i ett känslokallt äktenskap. Det konstiga är att fastän hindret är borta känner sig Martha fortfarande fångad.
Boken handlar alltså om Martha som nu måste hitta tillbaka till sig själv i sitt nya liv. Ensam. Men hon har ett par personer som knuffar på henne. Jag är nyfiken på hur det ska gå för henne! Här är en smakbit från början, på sidan 31:

Plötsligt slutade hon.
För där, i den besvärliga, konturlösa, avtorkade fläcken på spegeln såg hon den vaga, knappt urskiljbara konturen av ett rödflammigt, runt ansikte. Hennes brunaktiga, gråsprängda hår, som vanligtvis lockade sig belåtet och spänstigt, hängde nu stripigt kring ansiktet, i total avsaknad av såväl vilja som samarbete, och blötte ner två knubbiga axlar, mjuka och bleka. Det enda hon kunde urskilja av sitt ansikte var två rodnande kinder och ett par små ögon inramade av våta fransar, som pyttesmå sjöstjärnor.
Vem är du? undrade Martha. Jag gillar verkligen inte ditt utseende.
Telefonen ringde.
Hon hoppade till. Genast vände hon sig bort från spegeln, mot dörren, och drog häftigt efter andan, vilket föreföll tyda på en liten och plötslig panikreaktion inom henne. Hon kände sig yr och fastvuxen på stället. När hon kastade en blick i spegeln såg hon att all färg hade försvunnit från hennes ansikte.

Fler smakbitar? Kika in hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.
Bokrecensioner, Författare, Jean Hegland

In i skogen av Jean Hegland

”Vi kan få en enda tepåse att räcka i en vecka på det sättet och kanske är det räknadet av tepåsar och inte almanackan som får oss att inse hur tiden går.”

Titel: In i skogen
Författare: Jean Hegland
Serie: –
Genre: Dystopi
Antal sidor: 269
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Into the forest
Översättare: Karina Berg Johansson
Förlag: Magic Wonders
ISBN: 978-91-86763-08-4
Utgivningsår: 2015 (1996)
Format: Kartonnage

Första meningen: Det känns konstigt att skriva de här första orden.

Handling: Efter år av krig, miljöförstöring och resursslöseri står USA vid randen av en samhällskollaps.
   Systrarna Nell och Eva lever med sina föräldrar i utkanten av det lilla samhället Redwood i norra Kalifornien. Nell förbereder sig för antagningsproven till prestigefyllda Harvad University medan Eva pressar sig själv för att bli den perfekta prima ballerinan. Sakta men säkert förändras livet runt dem när eltillförseln blir alltmer opålitligt, matleveranserna avstannar och skolorna stänger ner.
   I väntan på att elen ska komma tillbaka och samhället börja fungera normalt igen jobbar systrarna hårt för att upprätthålla de färdigheter som behövs för att de ska kunna följa sina drömmar. Men hur länge kan man kämpa för att följa sina drömmar när världen förändras och vad händer med människan när drömmarna tar slut?

Mitt omdöme: I november förra året satt jag och skrev på en liten berättelse. Det var nanowrimo och 50.000 ord skulle skrivas på 30 dagar. Jag hade en väldigt kort förberedelsetid så jag valde något som jag brann för. Jag skrev ett framtidsscenario om två systrar som blev kvar i en övergiven stad. Vad som händer med dem när allt tas ifrån dem och hur de skapar ett nytt liv (plus en hel del annat som jag inte vill spoila). Och mitt i allt fick jag nys om den här boken och satte nästan andan i halsen. Det här är ju min bok! Så att få läsa den här boken var helt underbart. Helt i min smak och så fantastiskt skriven. Ingen är gladare än jag!

In i skogen var lika bra som jag trodde att den skulle vara, och trots mina höga förväntningar och redan insatta sinne kunde jag förvånas och hänföras.

Hegland är otroligt kunnig i det hon beskriver. Det är trovärdigt och realistiskt. Men jag får inte heller glömma att säga hur bra skrivet det är, som berättelse. Det är vackert, poetiskt och tänkvärt. Och personligt eftersom det är genom Nells egna ord som vi följer dem. Jag älskar verkligen bokens syfte och dess kärna.

Jag tycker så mycket om systrarna, Nell och Eva. De känns som riktiga systrar med sina ups and downs och jag vill bara vara med dem. Sedan är de drivna och vill inte släppa sitt gamla liv. Men hur länge orkar de kämpa? Och vad gör det med dem? Vad händer med människan när hon blir ensam, utsatt, rädd? När ens överlevnad bara hänger på en själv? När det bara finns en människa att ventilera sig med? När allt tas ifrån oss?

Visst förekommer det en del saker som kan få en att rynka på näsan. Men ärligt talat så förstår jag vad Hegland vill ha ut av det. Jag är inte helt skeptisk, just för att situationen är så långt i från vår egen att vi inte kan veta hur vi själv skulle reagera. Ta ifrån oss allt som vi behöver och tycker är viktigt, utsätt oss för det som vi inte kan föreställa oss, och vi ska se att vi också förändras.

Kort och gott en makalöst intressant, skrämmande och vacker bok.

Mitt betyg
:

Bokprat, Listor

Bokbloggsjerka 29 januari – 1 februari

Det är fredag och dags för bokbloggsjerka, den här veckan undrar Annika:
Har du någonsin läst en bok där det har hänt något som du inte alls hade väntat dig eller som du absolut inte tyckte om?
Jag brukar inte läsa så skrämmande eller hemska böcker och har därmed inte stött på så mycket oväntat eller ogillande. Jag tänker att det är i dessa böcker som sånt händer 😉 Men det kan ju hända ändå förstås.
Ibland kan det vara slut som jag avskyr, som boken Mannen som kunde tala med hästar. Då kan jag bli lite arg en stund och tycka att det var väl onödigt. Men ganska snart så förtränger jag det hela och så minns jag resten utav boken i stället, det som jag gillade.
Eller att det händer något som jag tyckte var fruktansvärt jobbigt som i boken Little Bee. Då tänker jag på vad författaren ville ha sagt med det och oftast så kan jag förstå. Det brukar vara de där speciella sakerna som gör boken till vad den är, det som gör storyn, något viktigt som behöver berättas.
Annars är det här med tvister och vändningar oftast något uppskattat och intressant. Det som förekommer i mina milda böcker brukar inte förvåna mig så mycket. Oftast har jag liksom växt in i boken och nästan väntat mig det. Förmodligen läser jag fel böcker 🙂
Bokrecensioner, Författare, Janesh Vaidya

I det sista regnet av Janesh Vaidya

”Vi ägnar dagen åt att tänka på morgondagen och morgondagen åt att våndas över att vi förspillt gårdagen”

Titel: I det sista regnet
Författare: Janesh Vaidya
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 305 (exl. sidor med ordförklaringar)
Språk: Svenska
Originalspråk: saknas
Originaltitel: saknas
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-012483-0
Utgivningsår: 2011 (2010)
Format: Inbunden

Första meningen: En liten by i södra Indien, vid Arabiska sjöns kust, smyckad av bakvatten och kokospalmer.

Handling: ”Vad är det sista regnet, farmor?”
   ”Det drar från Arabiska sjön med åska och blixtrar. Det fyller hela havet och jagar väldiga vågor mot stranden. Till och med floderna svallar av vågor och översvämmar byn. Efter regnet följer en storm som knäcker grenarna på många träd och raserar byggnader som reser sig högre än tempel. I slutet mojnar stormen till blåst och till sist en fläkt.”
   Efter en liten tystnad återtog den gamla: ”Sedan mättas luften av tystnad. Stjärnor faller ur skyn, och de goda andarna kommer ner till jorden och besöker sina barn. Bara nu kan man se de döda.”
   ”Kan alla se de döda?”
   ”Inte alla. Bara de som har levat för varandra, de vas hjärtat är förbundna med kärlekens broar, de som har älskat passionerat medan de var i livet.”
   ”Som du och jag, farmor?”
   Den gamla tog och kysste pojken i pannan.
   Janesh Vaidya manar fram magiska händelser och berättar om oemotståndliga människor i en liten vacker by i Kerala vid södra Indiens kust.
   Det här är inte bara en färgstark barndomsskildring utan också en roman om livsvisdom och om kärleken till livet.

Mitt omdöme: När jag läste den här boken förflyttades jag verkligen till Indien. Jag var med när en liten pojke kom i kontakt med det som händer i hans by, hur det ser ut där, vad de ägnar sig åt och vad de tycker är viktigt. Hans farmor är den som ofta vägleder honom.

Det som jag tycker är viktigast att poängtera, är att den här boken är ganska ”faktabaserad” om den indiska tron. Men för många kan det vara lättsammare att läsa om sådant i romanform, inte minst för att det kanske är behagligare, men också för att det brukar bli mer känslomässigt vilket hjälper till att beröra mer och ser till att läsaren bär med sig mer om innehållet.

Att boken berättades utifrån ett barns perspektiv tyckte jag var bra, eftersom jag också är ett barn i den bemärkelsen att jag inte är så kunnig om ayuerveda och Indiens filosofi. Samtidigt som det är saker som vi ofta kommer i kontakt med och själva eftersträvar, t.ex ett öppet sinne, följa sitt hjärta, leva i nuet och äta mycket grönt. I boken kommer läsaren i kontakt med traditioner, berättelser och sagor, kärlek, respekt och tillit liksom kost, hälsa och livsstil. Osv.

Jag gillar sånt här med livsvisdom och tycker att Asien har mycket att lära västvärlden om livet och balans. Så för mig var boken en pärla. Om än inte perfekt slipad, men fin att titta på och beundras över.

För mig hade det kunnat tagits bort helt det här med att författaren ska komma tillbaka till sin by, åtminstone i början. Det blev mest ett konstigt inslag emellanåt. Och det blir förvirrande när det inte har tydliggjorts vad boken egentligen är för något. Det är det största skavsåret som jag känner. Är det en biografi, roman, hälso- eller livsstilsbok? Eller en bok om Indiens tro? Jag uppfattar det som en faktabok men i en någorlunda romanform. På framsidan står det roman, men det är jag inte enig om… Det är en jättefin bok, men konstellationen var lite otydlig och sänkte boken ganska mycket, tyvärr.

Sammanfattningsvis är det här en bok om livsvisdom och passar dig som är nyfiken på Indiens läkekonst ayurveda, och vill ha det i ett mer lättillgängligt format. Jag tror det också är viktigt att precis som boken syftar på sitta i lugn och ro och läsa den, för bästa stämning 🙂

Mitt betyg
: 3 av 5

HÄR finns en smakbit från boken.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Indien, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Bokprat, Listor

Tematrio – snygga omslag

Lyrans Noblesser vill veta tre böcker som jag tycker har fina omslag. Här är tre guldkorn från min bokhylla (som dessutom har titlar som jag gillar)

Drömhjärta av Cecilia Samartin
Handlar om kusinerna Nora och Alicia som växter upp i 50-talets Kuba, men snart tvingas Nora fly med sin familj till USA. Under åren håller de kontakt med brev, tills Nora inte längre står ut och väljer att återvända. En väldigt vacker och sorglig berättelse med fint språk.

Bara vara Martha av Ulrika Jonsson
Den här har jag inte läst ännu, men omslaget föll jag pladask för. Handlar om hur Martha måste hitta tillbaka till livet efter att hennes make Austin dött.

Här på jorden av Alice Hoffman
I himlen och i våra drömmar är kärleken enkel och underbar, med helt annan här på jorden… en fin berättelse med ett språk som jag fullkomligt älskade. HÄR  finns en smakbit. Och omslaget, älskar det!
Bokrecensioner, Ina Ekegård

Livsregler för en medelstor get av Ina Ekegård

En varm berättelse om att köra vilse

Titel: Livsregler för en medelstor get
Författare: Ina Ekegård
Serie: Fristående fortsättning på Schimpansen från Munkfors
Genre: Roman
Antal sidor: 209
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Idus
ISBN: 978-91-7577-054-3
Utgivningsår: 2014
Format: Kartonnage

Första meningen: I vanlig ordning låter det som om bussen har lösa delar och kommer att gå sönder, men i vanlig ordning gör den inte det.

Handling: Sammanför ett psykfall med en dryg stekare, ett missbrukarbarn och ett CP. Placera dem i en ovanligt gammal bil och skicka iväg dem på en road trip genom landet. Lägg därtill en mörk hemlighet, en samling borttappade manuskript och en strävan att någon gång innan sommaren är slut, nå grekisk mark. Resultatet blir Livsregler för en medelstor get, en varm berättelse om att köra vilse.

Mitt omdöme: Det här är nog en bok som jag egentligen inte skulle ha läst, om det inte vore för att jag vann den i en utlottning. Nu är det så att jag tror på ödet eller vad man vill kalla det. Jag vinner ytterst sällan på lotterier, och jag såg många utlottningar på bokbloggar men jag deltog aldrig. Förutom i just denna. Och jag kände det på mig, för jag vann och boken var min. Än roligare blir det när mitt kinesiska stjärntecken råkar vara just geten. Man kan förstås tro vad man vill, men jag väljer att se det fina i alla sammanträffanden.

Den här boken är i sin enkelhet träffsäker. Inget komplicerat, utan bara naket, ärligt och rakt på sak om ungdomar och vad som kan hända när vi viker av en smula från vårt vanliga agerande. Vad vi då möter, och vad det gör med oss. Det är charmigt och igenkännande.

Man kommer karaktärerna, Julia och Patrik, väldigt nära inpå. Det är smärtsamt och sorgligt men också skrivit på ett roligt sätt. Och lättsamt. Ungdomligt. Som det står på baksidan är det ibland en liten skruvad berättelse. Men med full av hjärta!

Sammanfattningsvis var det en otroligt givande läsning, med ett förvånansvärt fint gestaltat budskap. En bok som gjorde mig glad!

Mitt betyg:

Bokprat

En smakbit på söndag – I det sista regnet

Söndagens smakbit kommer från boken I det sista regnet, skriven av Janesh Vaidya. Det verkar vara en rätt så självbiografisk bok, men i romanform. Författaren vill berätta om sin farmor och om den by han växte upp i vid södra Indiens kust. Smakbiten kommer från sidan 20:

”Kom in nu, monu, annars blir du sjuk”, varnade modern pojken som försökte fånga regndropparna från kokospalmens blad i munnen.
”Snälla amma, får jag leka lite till”, ropade pojken utifrån gården.
Pojken älskade när himlen målades med olika bilder av moln. Då visste han att regnet var nära.
Han såg hur modern och tjänarinnan Karthu sprang ut på gården för att ta ner den torra tvätten från linan. Han såg hur folk rusade tillbaka hem till husen utmed stigen utanför grindhuset. Han begrep aldrig varför folk inte ville bli våta. Själv älskade han regnet och rusade ut så fort det kom till hans gård; han stod där med upplyfta armarna och vände blicken upp mot skyn. Han kände varje droppe regn som föll i hans ansikte och kittlade i öronen.

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra virkeligheten.

Bokrecensioner, Carlos Ruiz Zafón, Författare

Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

”Jag såg mig själv stå här om kvällarna medan gatorna viskade sina historier och hemligheter till mig för att jag skulle fånga dem på papper och föra dem vidare till alla som ville lyssna.”

Titel: Ängelns lek
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: De bortglömda böckernas gravkammare #2
Genre: Spänning
Antal sidor: 589
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: El juego del ángel
Översättare: Yvonne Blank
Förlag: Bonnier Pocket
ISBN: 978-91-7429-099-8
Utgivningsår: 2012 (2008)
Format: Pocket

Första meningen: En författare glömmer aldrig första gången han tog emot pengar eller några lovord för en historia han skrivit.

Handling: Den unge David Martín har bosatt sig i ett gammalt förfallet tornhus i stadsdelen Raval. Han skriver gotiska berättelser och är på väg att slå igenom som bestsellerförfattare. Men allt blir inte som han tänkt sig: hans liv förmörkas av olycklig kärlek och det avtal han tecknat med förläggaren Barrido och Escobillas visar sig vara ett slavkontrakt.
   En dag träder en man, som påstår sig vara förläggare, fram ur skuggorna och ger honom ett märkligt erbjudande som han inte kan motstå: David ska skriva en bok åt honom, en bok av ett slag som världen aldrig tidigare skådat. I utbyte ska han få en stor summa pengar – och kanske något annat. Är det djävulen eller en ängel som David ingått avtal med? Snart finner han sig fångad i en gåtfull och mardrömslik labyrint ut vilken det inte tycks finnas någon utväg.

Mitt omdöme: Jag älskar verkligen Zafóns sätt att skriva. Jag bara sjunker in i berättelsen och får en känsla av att jag ska få ta del av något alldeles speciellt, så jag måste lyssna noga och inte lämna den värld som han gestaltar. Han böcker känns väldigt välskrivna. Språket är enastående och jag finner det så inspirerande.

Böckerna har många likheter med varandra, även om det skildras i olika nyanser. Det gör det hela intressant och viktigt på något sätt när han poängterar böckernas syfte. Jag kan bli lite mörkrädd när jag tänker på vilken betydelse böcker har. Vad människor är beredd att göra för att skriva dem, skydda och förstöra dem. Det finns en del grymma och läskiga bitar i boken, men det blir inte för farligt ens för mig som inte precis brukar läsa hemskheter.

Men jag tycker inte att slutklämmen, eller hur den här boken knöts ihop, riktigt föll mig i smaken. Kanske jag inte förstår. Många delar älskade jag, det allra mest faktiskt. Men om jag ska jämföra med Zafóns förra bok Vindens skugga, når den här inte riktigt upp till samma magiska känsla. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, mer än att den inte når hela vägen fram. Även om Ängelns lek är otroligt bra! Det är den.

Det är intressant och fängslande och mystiskt hela tiden. Det som höjer Zafóns böcker är hans vackra språk och hur han framställer böcker, med en själ.

Mitt betyg:

HÄR finns en smakbit.

Serien:
1. Vindens skugga
2. Ängelns lek
3. Himlens fånge.

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Spanien, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Bokrecensioner, Författare, Jojo Moyes

Det skyddande regnet av Jojo Moyes

Titel: Det skyddande regnet
Författare: Jojo Moyes
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 330
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Sheltering Rain
Översättare: Ann Björkhem
Förlag: Forum
ISBN: 91-37-12034-4
Utgivningsår: 2003 (2002)
Format: Inbunden

Första meningen: Sedan kysser ärkebiskopen drottningens högra hand.

Handling: Hongkong 1953. Det är drottning Elizabeth II:s kröningsdag och i kronkolonin firas händelsen med ett stort party. Alla är där, även unga Joy Leonard – trots att hon inte alls är road av umgänget på britternas ständiga fester. Men just den här kvällen blir annorlunda. I festernas yra blir Joy plötsligt blixtförälskad och inom ett dygn är hon förlovad, med en man hon egentligen inte alls känner…
   Fyrtio år senare är Joy bosatt på en stor lantegendom i södra Irland. En dag hör hennes dotter Kate av sig från London och ber att få skicka sin egen bångstyriga tonårsdotter till Irland. Med viss tvekan säger Joy ja.
   Besöket får oanad betydelse för alla inblandade. Medan storstadsflickan Sabine lär känna livet på gården får Joy anledning att tänka tillbaka på sitt liv, på det förflutna, på sitt äktenskap och på Kate som en gång lämnade hemmet så brådstörtat. Då Kate besöker dem är tiden mogen för uppgörelse, avslöjanden och möjligen för försoning.

Mitt omdöme: Det här är den första boken som jag läser av Jojo Moyes. En författare som jag har hört mycket av på senaste tiden, men inte just den här boken av henne. Just därför hade jag inga större förväntningar inför läsningen av den. Boken är också hennes debut, så jag tog det med en nypa salt.

Det gjorde jag också rätt i. För jag tycker inte att boken var någon höjdare. Handlingen känns splittrad och jag kommer inte nära karaktärerna. När de har utvecklats från den ena dagen till den andra så hänger jag inte med, jag skulle gärna velat vara där med dem när de steg in i sitt nya jag. Det känns som om Moyes velat ta med mycket men inte riktigt fått till det. Det är tre generationer kvinnor och tre länder, på 300 sidor. Det blev hackigt och det hanns inte med att komma inpå djupet. Jag tycker dessutom att språket var väldigt tråkigt.

Nu låter jag väldigt skeptisk men jag får hoppas att hennes mer uppmärksammaste böcker på senare år är något bättre. Det var egentligen ingen konstig läsning mer än att jag tyckte det gestaltades ganska platt.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Irland, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Bokprat

En smakbit på söndag – Ängelns lek

Söndagens smakbit kommer från boken Ängelns lek som är skriven av Carlos Ruiz Zafón. Det är bok nummer två i serien De bortglömda böckernas gravkammare. Den första boken, Vindens skugga, tyckte jag var otroligt bra så jag är förväntansfull på denna. Jag har precis börjat så smakbiten kommer från de första raderna på sidan 9:

En författare glömmer aldrig första gången han tog emot pengar eller några lovord för en historia han skrivit. Han glömmer aldrig första gången han kände fåfängans vederkvickande gift sprida sig i ådrorna, när han trodde att skrivandet – om ingen upptäckte hans brist på talang – inte bara skulle ge honom tak över huvudet och mat i magen, utan också det han mest av allt åstundade: att få se sitt namn i tryck på ett simpelt bokomslag som säkert skulle leva mycket längre än han själv. Det ögonblicket kommer för alltid att vara fastetsat i hans minne, för i den stunden har hans själ fått ett pris och han är förlorad.

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra virkeligheten.