Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson

Titel: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Författare: Jonas Jonasson
Serie: –
Genre: Komedi
Antal sidor: 319
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 978-91-642-0296-3
Utgivningsår: 2009
Format: Inbunden

Första meningen: Man kan tycka att han kunde ha bestämt sig tidigare och att han kunde ha varit karl nog att meddela omgivningen sitt beslut.

Handling: ”Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.
Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver t genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.”

Mitt omdöme: Den här boken var lika rolig som den utger sig för att vara. Hela tiden tänkte jag på hur Jonasson lyckats skriva den, hur kom han på alla dessa lustiga skämt? Var och varannan sida bjöd på skrattattacker. Det ska bli intressant att se filmen nu.
Men det var svårt att läsa både snabbt, och mycket åt gången, tyckte jag. Jag tror boken ska läsas som en rolig serie, med ett gäng sidor åt gången. För det vore ju dumt att tycka mindre om den för att den bör läsas annorlunda, även om det var en annorlunda bok… (jag känner att jag börjar tänka som Allan, han är fortfarande med mig…)
Egentligen var det som togs upp i boken, det om Allans resa genom 1900-talet, inte något som jag direkt hurrar över att få läsa. Det var lite transportsträcka för mig. Men med Allan och hans lustiga sätt att se på världen så blev det oemotståndligt.

Till sist tyckte jag om det stycke som Jonassons hade i början, där han har tillägnat boken till en viss person. Det tycker jag ramar in hela berättelsen alldeles ypperligt! Och det får också avsluta denna recension.
”Ingen kunde trollbinda sin publik bättre än morfar där han satt på ljugarbänken, lätt framåtlutad över sin käpp och med munnen full av snus.
– Nej men… är det sant, morfar? sa vi häpna barnbarn.
– Di söm bara säjer dä söm ä sanning, ä inte vär´å höra på, svarade morfar.
Den här boken är till honom.” sidan 5

Hundraåringen har även varit med i ”En smakbit på söndag”.

Mitt betyg: 4 av 5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.