Jag medverkar i en novellantologi

Idag fick jag veta att min novell När jordens hjärta slår kommer att publiceras i novellantologin Sommarsjälar 2022 hos Nohiding förlag (tillsammans med 25 andra). Det blir min första publicering. Det blev också min första novell som jag skrev innan jul. Tänka sig! Vilken tur att jag gjorde något vettigt när jag var lite rastlös på bortaplan 😉

Lite kuriosa är att den här lilla berättelsen är inspirerad av mitt pågående manus Du vilda rot. En av karaktärerna figurerar nämligen där, men framförallt ville jag fånga samma känsla. Jag är så glad att jag vågade skriva och skicka in, dels för att få medverka på det här sättet. Men dels blev det också som en skrivövning – för i och med det låste det upp fler idéer för hur jag kunde gå vidare nu när det andra utkastet stannat av lite.

Det ska förstås bli väldigt spännande, och nervöst (!), att få se texten på pränt sen 🙂

Bokrecension – Depphjärnan

av Anders Hansen (2021)

Om boken
Succéförfattaren och psykiatern Anders Hansen är tillbaka med en ny bok om hjärnan, där han reder ut varför vi mår så dåligt när vi har det så bra. Det är lätt att tro att man har en trasig hjärna när man mår psykiskt dåligt, men ångest och depressioner är naturliga tillstånd och kvarlevor från urminnes tider då vi riskerade att dö av svält och infektioner. Vi är inte gjorda för att jämt vara glada och lyckliga – om så vore hade våra förfäder inte överlevt särskilt länge. Anders Hansen visar här hur vårt mående fungerar och ingjuter samtidigt hopp om att vi visst kan må bra i dagens uppskruvade och uppkopplade samhälle. För att lyckas behöver vi ta bättre hand om vår hjärna – och vår kropp – och kanske också sluta att ständigt jaga efter lyckan.

Min kommentar
Jag läste egentligen den här under förra året men glömde visst att recensera den och då kom den inte med i statistiken. Men strunt samma, den får hoppa in det här året i stället. Det här är också en av de få fysiska böckerna som jag läst nuförtiden. På ett sätt var det faktiskt skönt med det.

Jag tyckte att den var bra. Framförallt kan Hansen skriva så engagerat och lättillgängligt. Som läsare dras jag med och exemplen är lätta att ta till sig så att hans budskap fastnar. Det är dock väldigt enkelt men det är just vad hela poängen är. Men jag är väl ändå lite besviken. Samtidigt har man fått sig lite tröst.

Bra skrivet och lugnande läsupplevelse, men något lamt kunde jag tycka.

Betyg: 4 av 5

Ett köpfritt år 2022

Nu händer det. Nu har jag bestämt mig för att jag inte får köpa något under hela året. Jag har velat göra en sådan här utmaning förut men alltid skjutit det ifrån mig, nu blev det en väldigt spontan tanke under årets första dag som jag nappade på. Men vad innebär det egentligen? Varför vill jag utsätta mig för något sådant?

Dels har jag en ekonomisk önskan om att spara pengar. Dels finns en hållbar aspekt som jag bär med mig. Är det inte onödigt att köpa saker som bara för det mesta samlas på hög här hemma? Har jag inte redan så pass mycket som jag kan använda mig av? För vad kan jag egentligen behöva? Att använda sina pengar till ”trams” och sedan hantera det med allt vad det innebär – åka till affären, välja och köpa, ta hem, ha i sitt hem och strukturera om jämt och ständigt och sedan kanske slänga – tänk att bli av med hela den processen. Vad ska jag göra av pengarna och tiden i stället? Skriva och ge ut mina böcker förstås!

Finns det inget som jag får köpa då? Jo såklart. Mat behöver handlas. Jag får köpa till barnen men bara det mest nödvändiga. Om de har alldeles för lite kläder eller något sådant. Jag får också köpa något som jag behöver, men där är det maximalt hårda regler, i yttersta nödfall, typ om jag bara skulle ha tre par trosor. Det här året kommer jag alltså att slippa besöka loppisar, inget sådant nöje och inga böcker. Ibland kommer det vara lätt, ibland svårt.

Beslutet gick så fort att jag inte hann tänka över det riktigt. Som att jag kanske skulle beställa saker alldeles innan start, men är inte det fusk? T.ex har jag ingen supervarm vinterjacka. Den jag använder är ganska tunn och klarar inte när minusgraderna blir alltför låga. Då får jag ta min tjocka ulltröja under, helt enkelt. Dyker det upp tankar på saker jag tror mig behöva får jag skriva det på min önskelista och kanske belönas med när jag fyller år i augusti.

Det ska bli intressant det här. Hur länge jag kan hålla mig 😉 Nej men förhoppningen är förstås att jag ska klara det, att jag sparar lite pengar och lär mig något utav det. Vi får helt enkelt se om ett år hur det gick.

En fullmånenatt i skogen

Det här inlägget skriver jag i efterhand för när jag nu sitter och listar mina tältnätter här på bloggen så upptäcker jag helt enkelt att den här femte inte finns. I stället hade jag antagligen fullt upp med nanowrimo och skrev ett par andra mer utvecklande inlägg. Dessutom kom min mamma ner på långväga besök samma dag som vi återvände hem från vårt äventyr och var här en vecka. Så jag förstår att jag lite glömde bort detta inlägg. Men tänker att det aldrig är försent, om inte annat kommer allt finnas betydligt mer utförligt och spännande att läsa i min memoar, förstås.

Denna tältnatt inträffad den 19 november. Jag var smått förhoppningsfull att tälta den här natten, tänkte att jag skulle fånga en magiskt stund genom att tillbringa en natt i skogen när det var fullmåne. Å andra sidan pockade de skrämmande tankarna på om att det också innebär varulvar… bara fantasier förstås, eller? Men faktum blev sedan att jag inte ägnade dem en endaste tanke när jag väl befann mig där i tältet. Månen såg jag heller inte skymten av då det var så molnigt. Dessutom blåste det något otroligt. I stället var det det som skrämde mig. Ibland kändes det som att en katt sprang på tältet. Ibland får jag allt hjärtat i halsgropen.

Jag minns att jag tänkte att om det här inte var återhämtning, så vet jag inte vad. Jag tillbringar nämligen 10-12 timmar liggandes på samma yta. Det blev också första gången som jag kände ro nog att läsa en stund, dessvärre hade jag ingen bok med mig. Istället somnar jag till, men vaknar snart, om vartannat och nätterna blir långa. Morgonen därmed lika efterlängtad.

Den här gången hände också något som gjorde att jag fick rucka på en av mina principer för aktiviteter som dessa, men det får ni läsa om i boken i stället.

Under 1 års tid djupdyker jag i vad vår naturkontakt och våra tältnätter betyder för mig och mina barn, jag måste få veta vad det innebär att växa upp med naturen. Och jag skriver en bok om det.

Dag 74

Här kan du läsa om våra andra tältäventyr under året med detta bokprojekt:
1. Den första tältnatten
2. Den andra tältnatten
3. Den tredje tältnatten
4. Den fjärde tältnatten
5. Den femte tältnatten
6. Den sjätte tältnatten

Årets första tältnatt

Den här morgonen vaknade barnen och jag upp i skogen. Det blev årets första tältnatt. Inte för att det kändes som januari, snarare som höst. Ingen snö, några plusgrader och mjukt i marken. Det har hunnit gå 1,5 månad sedan sist vi sov ute, och jag började bli orolig att en alltför stor barriär växt upp igen. Det har varit så mycket snö, minusgrader, regn och slask att mitt bekväma jag dragit mig. Jag har å andra sidan inte riktigt utrustning för alltför mycket vinter – tänker att jag kan tajma in de varma dagarna i stället.

När vi igår till slut kom iväg fick jag nästan ett lyckorus. Men först var jag nervös för att Liv inte skulle vilja tälta, och då skulle hon i så fall få avstå. Jag tänker inte tvinga henne, då blir det fel. Samtidigt vet jag också att hennes trygghet med mig är större än att vara ifrån mig och hemma med sin pappa, tragiskt nog. Men det visade sig att hon saknat skogen lika mycket som jag. Hon tog täten och vek av från stigen på rätt plats och när hon kom fram slog hon ut med armarna och tjöt triumferande ”nu framme”. Jag reste lyckligt tältet och tog det lugnt med alla sysslor. August sov en stund i vagnen under tiden och sedan tyckte även han att det var spännande att utforska allt inuti tältet.

Tältningen har verkligen blivit våra mysstunder, samtidigt som det är små vardagsäventyr. Helt enkelt underbart avbrott att få sig ordentligt med naturvistelse på det här sättet.

Under 1 års tid djupdyker jag i vad vår naturkontakt och våra tältnätter betyder för mig och mina barn, jag måste få veta vad det innebär att växa upp med naturen. Och jag skriver en bok om det.

Dag 117

Här kan du läsa om våra andra tältäventyr under året med detta bokprojekt:
1. Den första tältnatten
2. Den andra tältnatten
3. Den tredje tältnatten
4. Den fjärde tältnatten
5. Den femte tältnatten
6. Den sjätte tältnatten

Tankar inför bokåret 2022

Det nya året är bara några timmar gammalt och jag tänkte fundera över hur jag vill att det ska bli utifrån mitt bokintresse.

Jag tänker inte sätta några som helst mål vad gäller läsningen. Innan har jag bara kört boktolvan, men nu slopar jag den också. Förra året hade jag valt böcker efter de jag hade i min egen hylla, men det blev ändå svårt, för det blir mest ljudböcker nuförtiden. Så jag funderar starkt på att rensa ut många här hemma. Jag har inga problem att hålla efter i mina hyllor, det blir liksom tydligt att om böckerna ändå inte blir läst trots en sådan här lista och målsättning, då är chansen minimal att de kommer att läsas framöver och då kan de likväl flytta härifrån. Hårda regler.

Det spelar inte heller någon roll att jag säger mig ska läsa mindre för att skriva mer – det blir som det blir. Jag sätter skrivmål, och så får läsningen plats alldeles naturligt däremellan, uppenbarligen 😉

Under 2022 borde jag först hinna skriva klart det andra utkastet för Du vilda rot. Jag har satt en deadline till sista januari. Det tog tvärstopp halvvägs men jag hoppas att jag nu samlat på mig material och tankar för att dra det till målgång. Det som är bra är att jag har slutet från första utkastet ”klart”, det ska bara hända lite mer och binda ihop kedjan lite bättre.

Efter det vill jag nog läsa på om skrivkonsten och ägna mig åt sådant. Till det hör också att jag under året vill testläsa fler manus, det är så utvecklande. Samtidigt vill jag bygga en ny historia och idé – som ännu inte existerar. Ett nytt råmanus vill jag under året skriva. Dessutom fortlöper min memoar som jag skriver på emellanåt. Under mellandagarna anmälde jag mig också till en universitetskurs i litteratur, kursen var öppen för sen anmälan och det kan man lugnt säga att jag gjorde. Det skulle vara helt otroligt roligt om jag blev antagen, ämnet är mitt i prick det jag strävar efter.

Jag hoppas helt enkelt att mitt bokliga år med främst skrivande kan accelerera än mer.

10 bästa läsupplevelserna från 2021

Här kommer den äntligen – den festliga listan med de allra bästa böckerna från året. Jag valde dock att kalla dem för de bästa läsupplevelserna, de som jag blev mest uppslukad av. Jag har trots allt läst 129 stycken böcker och där finns många andra guldklimpar, men dessa knep förstaplatserna – rekommenderar dem verkligen. Det är en ganska stor spridning genremässigt så nog finns det någon där som vore ett toppenval 🙂

Frigående barn av Sandra Dahlén
H som i hök av Helen Macdonald
Lycka till med resten av livet av Isabel Boltensten
1 % metoden av James Clear
Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki
Netraya av Lovisa Wistrand
Morgondagens post till Vidhäll av Solja Krapu-Kallio
Den sista migrationen av Charlotte McConaghy
Det sjunger i isen av Linnea Dunér
127 timmar av Aron Ralston

Finns det någon bland dessa som du blivit nyfiken på, eller rent av läst?

Summering av bokåret 2021

Under de här sista dagarna på året brukar jag sammanställa hur läsningen och skrivandet har varit. Som vanligt är jag förvånad att jag läser så pass mycket fast jag säger att jag inte ska göra det. Tanken är förstås att skrivandet ska få mer utrymme. Jag är dock inte missnöjd med vad jag hunnit med på skrivfronten. Men såklart önskar en alltid mer 😉

Vi kan börja med läsningen som än så länge är bloggens centrala del. Jag har trots allt läst väldigt mycket, som sagt, 129 stycken måste vara mitt rekord, men då har jag kört på ordentligt det här året också. I stort sett alla är ljudböcker där jag lyssnat smått maniskt i perioder. Vilka böcker som jag tyckte var allra bäst tänkte jag ta i ett separat inlägg.

Vad gäller skrivandet höll jag på att traggla ordentligt under vintern. Kanske var det inte så konstigt när jag dessutom blev mer och mer gravid, och vintern tog aldrig slut. Det är den segaste tiden på året för mig, och nu var jag höggravid och skrivandet kom ingen vart. Bättre dagar har jag erfaret 😉 Men så kom han till slut, lillebror, och det blev tyvärr ganska turbulent för mig personligen, alltså förlossningen blev en turbo på ett bra sätt men sedan blev det en stor omställning med två små troll. Tur att jag har landat i rollen som tvåbarnsmamma även om det fortfarande är mycket att hantera för att få till skrivtiden.

Jag är ändå lite stolt att jag (äntligen!!) fick ihop ett råmanus. Vid hösten sedan påbörjade jag min memoar, och hintade sedan om mitt projekt. Jag började även att skriva ett andra utkast för romanmanuset, som jag valt att kalla Du vilda rot. I november firade jag tvåårsjubileum med författarjakten och när jag blickade tillbaka kunde jag se min utveckling, men jag blev också manad att öka en växel. Uppdatering: Icke att förglömma har jag nu på kvällskvisten skickat in min första novell till en tävling, det var allt pirrigt.

Det är som med det mesta, som en vis person sagt – ju mer jag försöker desto mer tur får jag. Det har ju faktiskt gått framåt och det är jag nöjd med.

There´s no such thins as bad weather

av Linda Åkeson McGurk (2018)

Om boken
When Swedish-born Linda Åkeson McGurk moved to Indiana, she quickly learned that the nature-centric parenting philosophies of her native Scandinavia were not the norm. In Sweden, children play outdoors year-round, regardless of the weather, and letting babies nap outside in freezing temperatures is common and recommended by physicians. Preschoolers spend their days climbing trees, catching frogs, and learning to compost, and environmental education is a key part of the public-school curriculum. In the US, McGurk found the playgrounds deserted, and preschoolers were getting drilled on academics with little time for free play in nature. And when a swimming outing at a nearby creek ended with a fine from a park officer, McGurk realized that the parenting philosophies of her native country and her adopted homeland were worlds apart.

Struggling to decide what was best for her family, McGurk embarked on a six-month journey to Sweden with her two daughters to see how their lives would change in a place where spending time in nature is considered essential to a good childhood. Insightful and lively, There’s No Such Thing as Bad Weather is a fascinating personal narrative that illustrates how Scandinavian culture could hold the key to raising healthy, resilient, and confident children in America.

Min kommentar
Jag gillade den här historien. Författaren lyckas förmedla sitt budskap otroligt väl genom hennes personliga historia som också innefattar intervjuer med personer hon möter på sin resa. Tänkvärt som tusan, som går lite i linje med Frigående barn som jag nyligen läste. När det handlar om barn på det här sättet, hur vi halvt låser fast dem i soffan inomhus, så är det så sorgligt. Barn behöver vara i rörelse och det utomhus och det är tragiskt hur vi för varje generation glömmer hur de en gång haft det. Och se hur det går med sjukdomar fysiskt som mentalt idag…liksom vår naturrelation.

Betyg: 5 av 5