Bokrecension – Svärmen

av Frank Schätzing (2007)

Om boken
Valar sänker skepp. Giftiga krabbor förgiftar dricksvattnet på Long Island. Nordsjöns kontinentalsockel
kollapsar och tusentals människor i Europa dör. Över hela världen börjar man känna av effekterna av havets uppror och dess invånares våldsamma hämnd mot mänskligheten.
I denna fängslande thriller upptäcker ett forskarteam en främmande, intelligent livsform som använder sig av marina värddjur för att hämnas på mänskligheten för dess missbruk av jordens resurser. Snart uppstår en kamp mellan människorna och djuphavsvarelserna, en strid om vem
som ska kontrollera haven.
På spel står jordens ekologiska stabilitet och inte minst den mänskliga rasens fortlevnad.

Min kommentar
En riktig tegelsten som jag hade som kvällsbok att läsa. Tyckte den var förvånansvärt bra. Väldigt insatt och avancerat med de biologiska redogörelserna men det gjorde det hela än mer intressant, för det var läsvänligt. Väldigt skrämmande och trovärdigt därmed. Jag hade dock önskat känna mer för karaktärerna. Mot slutet tyckte jag det blev lite konstigt, och mitt intresse avmattades. Men den var allt bra just för att jag läste varenda sida hehe.

Betyg: 4 av 5

En hint om min memoar som jag skriver på

Det är hög tid att jag berättar något litet om vad min memoar som jag skriver på handlar om. Nervöst som attan men hela poängen är ju att det ska bli en bok av det framöver. Jag har så väldigt länge velat skriva en bok som denna så det känns helt magiskt att jag nu gör det! Tror att följande stycke säger en del, sen kanske mer kan få dyka upp eftersom.

Under 1 års tid djupdyker jag i vad vår naturkontakt och våra tältnätter betyder för mig och mina barn, jag måste få veta vad det innebär att växa upp med naturen. Och jag skriver en bok om det.

Dag 91 (bilden dag 32)

Jag har författaren Ina Ekegård att tacka för att hon har ramat in ett sådant här projekt så väl. Också det startades i september. Hennes går ut på att under ett år göra en nedmontering av sin materiella välfärd, och skriva en bok om det. Så intressant att följa!

Bokrecension – Den lilla blomsterhandeln vid havet

av Ali McNamara (2021)

Om boken
Poppy Carmichael hade aldrig kunnat tro att hon skulle bli florist. Men när hon ärver sin mormors blomsterhandel på den vackra cornwallska kusten har hon inget annat val än att återvända till den pittoreska kuststaden St Felix där hon tillbringade en stor del av sin barndom.

Poppy är fast besluten att göra sitt yttersta för sin älskade mormors skull, men att komma tillbaka till St Felix väcker många svåra minnen till liv. När hon lär känna den lokala blomsterodlaren Jake, en ung änkling med två tonårsbarn, vill hon först bara fly därifrån. Men med hjälp av fler nyfunna vänner och med kärleken blomstrande börjar Poppy sakta men säkert upptäcka vad som är så speciellt med den lilla blomsterhandeln vid havet.

Min kommentar
Den här var trots allt charmig och jag tyckte den var mysig att lyssna på, men en liten del av mig hade velat dras med lite mer.

Betyg: 3 av 5

Jakten på skrivtid som kvinna och mamma

Ibland undrar jag hur jag ens kan komma på tanken att skriva böcker under småbarnstiden. För det finns knappt någon tid. Kanske hade böckerna fått en bättre chans om det inte var jag som mamma som ska finnas där för mina barn 9,9 av 10 tillfällen och att den där 0,1 av tiden när barnens pappan gör något så behöver jag säga till om det, tvinga och dra och vänta tills han sovit eller spelat färdigt och sedan finnas där på ett hörn, ändå.
Hemmet behöver också tillagad mat och putsas till vid något tillfälle vilket det bara är jag som kvinna som behärskar, tydligen.
Jag har litet kontrollbehov, men annars, varför växer vi upp med dessa förväntningar?
Det är en ond spiral utan dess like, där jag som kvinna får lägre och lägre värde för att makten med pengarna är det som avgör och det är fullständigt omöjligt att få berättigande. Visst, när mannen jobbar är jag med barnen, men alla andra timmar? Kvällen, natten, morgonen och helgerna. Jag kan ibland önska mig en endaste sovmorgon om så bara 30 minuter efter 3 år utan.
Ja, tack för min klagan.
Kanske överdriver jag. Kanske är det bara mitt eget fel. Men ibland blir jag så less. Och jag älskar förstås mina barn över allt annat. Och vill man något tillräckligt hittar man tiden, vilket jag också har gjort, men det är såklart aldrig bra nog.
Nu ska jag skriva någon mening på det enda som kanske någon dag kan ge mig någon form av värde och är min andra kärlek i livet. Jag håller hårt i min skrivdröm för annars går jag under.

Detta skrev jag i ett instagram-inlägg och jag tänkte att den kunde få dyka upp här på bloggen. Det är en stor del av mitt skrivliv som jag kämpar för, men just nu känner jag mig så trött och less och orkar inte driva mitt skrivande så extremt som det faktiskt krävs för att något ska hända. Då får jag i stället skuldkänslor för att jag inte producerar något.

Bokrecension – Kvinnor förändrar världen

av Melinda Gates (2020)

Om boken
I Kvinnor förändrar världen skildrar Gates sitt feministiska uppvaknande, stunden då hon insåg sambandet mellan kvinnors självbestämmande och samhällets välmående. Den fråga som ledde Gates in på den globala arenan var familjeplanering och tillgången till preventivmedel. I samhällen där kvinnor har tillgång till preventivmedel är kvinnorna friskare och har högre inkomst, och deras barn mer välnärda och högre utbildade.

Det tog henne sedan vidare till bredare frågor: kvinnors rätt att välja yrke, mäns delaktighet i hemarbetet, betald föräldraledighet och ett slut på alla former av könsdiskriminering.

Utifrån en personlig övertygelse om att alla liv är lika mycket värda, och inspirerad av sin mentor Hans Rosling, berättar Melinda Gates om sin resa från jobbet som dataingenjör på Microsoft till rollen som grundare av världens största privata stiftelse.

I Kvinnor förändrar världen möter vi såväl nytänkande kvinnor och män som arbetar för jämställdhet världen över, som ögonöppnande fakta om fattigdom, utbildning och hälsa. Hon visar vilka oerhörda möjligheter det finns att driva på förändring i världen, både för politiken, näringslivet och oss som individer.

Min kommentar
Inte för att jag riktigt läste vad boken egentligen handlade om men det blev inte riktigt vad jag tänkte mig. Men det blev till det bättre, en positiv överraskning. Tyckte den var så otroligt välskriven. Extremt upplyftande och peppande om kvinnor och vad som sker i världen, vad som betyder något och varför.

Betyg: 4 av 5

Årets nanowrimo och blickar fram

Det som började med en trevande känsla om jag överhuvudtaget skulle delta visade sig bli något väldigt positivt. Jag skrev 35,000 ord på min memoar. Sedan kastade jag mig över mitt första utkast av ”Rota” som jag läste och började skriva om. Jag hann en tredjedel innan det slog över till december.

En produktiv månad med andra ord. Jag gjorde på mitt sätt och det blev superbra, det känns underbart att jag fick en sådan fart. Nu är jag manad att bli klar med det andra utkastet snarast 😉 för vad väntar då? Ingen aning! Vilken spänning!

Nä men igår gick strömmen till och från på kvällen och det blev med ens knäpptyst och mörkt och jag satt endast med stearinljus framför mig. Det blev så stämningsfullt att jag fick en sådan oerhörd lust att skriva råmanus för hand – det vore något det.

Fyller ut kedjan

Nu har jag kommit drygt en tredjedel in på skrivandet av utkast två. Det som varit fram tills nu har dock varit ganska enkelt, jag är som sagt positivt överraskad över min känsla i texten. Behövde bara introducera lite saker som ska få utvecklas till subplots sen. Det som börjar hända nu är att framförallt min nutidshistoria behöver dels få mer utrymme (det mesta händer ”då”), men också helt byta riktning. Det blev lite för mycket hittepå för första utkastet. Nu vill jag i stället att det ska bli än mer verklighetsförankrat och nästan lite samhällsdebatt över det hela. Det får mig att vilja vara smart och ta med konkreta och väl underbyggda situationer, så det gör lätt att skrivandet saktas ner.

Men jag får inte vara alltför petig nu. Då det här fortfarande är ny text, som ett första utkast igen, ska jag fokusera på att bara få ner på ett ungefär. Målet med det andra utkastet är att få in betydligt fler scener som i sin tur gr kedjan för alla händelser mer logisk.

På bilden ovan visas hur den allra första meningen blev för det här andra utkastet. Sedan får vi se hur allt utvecklas…

Bokrecension – Last child in the woods

av Richard Louv (2008)

Om boken
”I like to play indoors better ‘cause that’s where all the electrical outlets are,” reports a fourth grader. But it’s not only computers, television, and video games that are keeping kids inside. It’s also their parents’ fears of traffic, strangers, Lyme disease, and West Nile virus; their schools’ emphasis on more and more homework; their structured schedules; and their lack of access to natural areas. Local governments, neighborhood associations, and even organizations devoted to the outdoors are placing legal and regulatory constraints on many wild spaces, sometimes making natural play a crime.

As children’s connections to nature diminish and the social, psychological, and spiritual implications become apparent, new research shows that nature can offer powerful therapy for such maladies as depression, obesity, and attention deficit disorder. Environment-based education dramatically improves standardized test scores and grade-point averages and develops skills in problem solving, critical thinking, and decision making. Anecdotal evidence strongly suggests that childhood experiences in nature stimulate creativity.

In Last Child in the Woods, Louv talks with parents, children, teachers, scientists, religious leaders, child-development researchers, and environmentalists who recognize the threat and offer solutions. Louv shows us an alternative future, one in which parents help their kids experience the natural world more deeply–and find the joy of family connectedness in the process.
Now includes

Min kommentar
Författaren sätter starka ord på den problematik som i skymundan växer fram, det hur vi för varje generation kommer allt längre ifrån naturen. Det är skrämmande, på det sätt han beskriver, och det finns många exempel som får det att både knyta sig i magen och låta skämskudden dyka fram. Väldigt tänkvärt, innehållsrikt och berättat med så mycket kärlek till naturen.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Hoppet för klimatet

av Johan Ehrnberg (2018)

Om boken
”Det här är en bok om hopp. Om den rena och fina värld vi kan lämna över till våra barnbarn. Jo, jag är full av hopp. Varje dag ser jag tecken på att vi närmar oss brytpunkten. Du vet, det där läget då trenden vänder, då det goda blir det självklara och skammen är det enda som finns kvar för de som inte agerar. Jag skriver alltså en bok om hopp i en tid när nästan alla texter och utredningar om framtiden handlar om förtvivlan. Förklaringen är enkel.
Det är du som är hoppet. Att du över huvud taget intresserar dig för den här boken är ett enkelt bevis i sig. Alla kan nämligen rädda världen.”
Johan Ehrenberg är en svensk journalist, författare och grundare av ETC Utveckling. Han har tidigare bland annat gett ut självbiografin Falska minnen.

Min kommentar
Jag vet inte riktigt. Typ gott försök men störde mig lite på att det tycktes som att fokuset låg alltför smalt på en specifik typ av lösning. Men ett uns av hopp, växte i varje fall…

Betyg: 2+ av 5

Bokrecension – The joy of missing out

av Christina Crook (2015)

Om boken
There’s no doubt that technology has overrun our lives. Over the past few decades, the world has embraced ”progress” and we’re living with the resultant clicking, beeping, anxiety-inducing frenzy. But a creative backlash is gathering steam, helping us cope with the avalanche of data that threatens to overwhelm us daily through our computers, tablets, and smartphones. The Joy of Missing Out considers the technologically focused life, with its impacts on our children, relationships, communities, health, work, and more, and suggests opportunities for those of us longing to cultivate a richer on- and off-line existence. By examining the connected world through the lens of her own internet fast, Christina Crook creates a convincing case for increasing intentionality in our day-to-day lives. Using historical data, typewritten letters, chapter challenges, and personal accounts, she invites us to explore a new way of living, beyond our steady state of distracted connectedness. Most of us can’t throw away our smartphone or cut ourselves off from the internet. But we can all rethink our relationship with the digital world, discovering new ways of introducing balance and discipline to the role of technology in our lives. This book is a must-read for anyone wishing to rediscover quietness of mind and seeking a sense of peace amidst the cacophony of the modern world. Christina Crook is a wordsmith and communications professional and instigator of the project Letters from a Luddite, which chronicled her thirty-one day internet fast and fueled her passion for exploring the intersection of technology, relationships, and joy.

Min kommentar
Den här boken fick mig verkligen att tänka till. Jag tycker det är sorgligt att det vi ofta börjar dagen med är att scrolla i flödet, i stället för att finna någon slags kontakt med oss själva och något större. Inte nödvändigtvis något religiöst, men ändå, jag tror det är något vi inte vet att vi saknar och det ständigt surrande informationsflödet och allt att ta del av får oss att domna av och tappa en egentligen väsentlig del av vårt välmående. Väldigt tänkvärd om så mycket kring det här med internet och sociala medier. Om än lite tråkig utformad ibland, men annars så viktig läsning.

Betyg: 4 av 5