Tre böcker jag inte slutförde

Jag är inte alls längre lika benhård på att läsa ut de böcker jag börjar på. Oavsett om jag läst 20, 50 eller 250 sidor. Ger den mig inget och jag känner att jag inte bryr mig om vad som händer i historien, då skjuter jag den ifrån mig. Här är tre böcker jag började läsa men som inte behöll mig hela vägen.

Ryttarna läste jag ca 90 sidor på. Den kändes förstås spännande och ganska länge fanns det ett sug att reda ut vad det var för värld och situation. Gillade ju att det fanns hästar. Och det här dystopiska. Men efter en ganska bra bit in hade jag fortfarande inte fått kläm på något som verkligen högg tag i mig. Medveten om detta försökte jag hitta något intressant, men nej, historien fallerade för mig.

Sovande jättar är en bok jag spanat in länge och verkligen ville läsa nu när jag lånat den också innan jag började nästa skrivomgång. Den verkade ohyggligt spännande. Och prologen var bra nog tyckte jag, detta blir bra. Men sedan förstod jag att sättet den var berättad på var i en annan form, som intervjuer. Intressant, kan tyckas, och vid ett annat tillfälle skulle jag säkert finna det givande hela vägen men den här gången gick det inte. Läste sådär 50 sidor och det var verkligen helt okej, men ifrågasatte berättarsättet och tänkte att om inget häpnadsväckande avslöjades snart, då slutar jag. Och ingenting hände. Inte intressant nog för mig, så då tackade jag för inkänningen.

Här ligger jag och blöder var en bok jag hade med på min boktolva. Jag har blivit väldigt nyfiken på ungdomsböcker, tycker många kan vara otroligt bra just för att jag gillar närvaron och drivet i dem. Allt kan kännas så mycket starkare. Den här läste jag över 200 sidor i, men avslutade där vid halva boken. Lite märkligt kan tyckas men alltsammans blev lite för ungdomligt för mig. Den var härlig, personlig och skojig i början och intressant nog en bit in men sedan räckte det för mig.

Mer förberedelser än nödvändigt? (Skrivsöndag 1)

Det här får bli ett nytt inslag på bloggen. Jag behöver verkligen få in mer logg kring skrivprocessen. För att det är min önskan att även bloggen får kretsa mer kring skapandet av böckerna, men även för att jag tycker det är så roligt att blogga – när jag väl får komma in i det, och få med det på rätt sätt. Jag antar att jag får prova mig fram.

Dessa inslag kallar jag skrivsöndag och de kommer som namnet avslöjar en uppdatering varje söndag. Och om jag haft bloggflyt under veckan kan jag alltid länka till inläggen jag skrivit om just skrivandet, annars blir dessa bra för att åtminstone få med ett återkommande inlägg.

Hur dessa är utformade låter jag vara väldigt fritt, långt som kort, med siffror eller bara filosoferande. Genom dessa får ni säkert också en smula inblick i ”vardagen” runtomkring skrivandet.

Foto av Kaboompics .com från Pexels

Hur som helst, dags att komma till saken, den här veckans uppdatering.

Jag har sagt på instagram att när kalendern slår om till augusti ska jag börja skriva för omgång 3 av Värdinnan. Det ändrade jag sedan till fredagen den 7e, då det skulle vara min första fria dag efter några veckors mer intensivt jobb. Dels för att jag ville läsa ut ett gäng böcker jag lånat och påbörjat, men kanske mest för att jag behövde andas och återhämta mig lite. Sedan blev det kanske lite väl varmt i helgen med sådär 28 grader. Då blir man lite seg.

Till saken är att jag ännu inte har börjat skriva. Nog för att jag ska få ihop en planering först, men nu får jag börja snart, kanske i morgon, måndag är väl en bra dag?

Så det där 3e utkastet skulle verkligen behöva skrivas nu (det som blir en helt ny form så det är nästan som att jag skriver en ”ny” historia). Eftersom min mamma kommer ner de sista dagarna i augusti från Sundsvall och sedan åker hon, jag, Liv och hunden upp och blir borta någon månad, för då ska jag på intensivkurs för att ta körkort. Första lektionen är den 31:a. Innan dess vill jag alltså ha skrivit mitt utkast. Tajt schema. Jag tror också tanken är att jag tillsammans med min medförfattare ska börja skriva, eller åtminstone planera mer, vid den tiden också.

Vidare har jag planer på att i november skriva på mitt fantasyprojekt. Så ni kanske kan förstå att det är nu det gäller för den här historien att få sig en omgång 🙂

Men det kanske tar några dagar att ställa om sig. Jag har funderat igenom en hel del på vad jag ska skriva och har ganska mycket koll på karaktärerna och varför, men konkreta scener finns det få av. Jag tror ändå jag bara ska börja skriva. Det här blir som ett råmanus, ett nytt utforskande.

Så jag har filat med planeringen och försökt strukturera och skapa ordning, men det mesta är ”huller om buller” och går in i varandra. Tycker det är så svårt att dela av och skriva i en ordentlig ordningsföljd. Men det kanske inte gör något. Detta var något jag tittade allt mindre på sist jag skrev. För när jag väl skriver på med fart lever jag i historien på ett sätt där detta kommer med ändå, och jag även fyller ut med en massa nytt som dyker upp.

Det får nog bli så, att jag börjar i morgon, med att skriva. Nu får det räcka med förberedelser. Något jag också pysslat med är att städa det här rummet där jag har min skrivhörna. Jag bytte även plats för skrivbordet. Visst var det otroligt fint att kunna blicka ut mot ängen, men kanske behöver jag mer fokus och jobbtänk att stirra in i en vägg haha. Denna möblering passade bättre för rummet i stort, som är mer av en vind med sitt låga tag. Lägg också märke till min konstruktion av lådorna bakom, detta för att skrivbordet är så grund och jag har en relativt stor dator – det blev i vilket fall väldigt bra och gav en mer bekväm position för att skriva.

Allt borde alltså vara redo för att skriva, inte sant? 😉

Bokrecension – Sista riket

Författare: Brandon Sanderson
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015
Serie: Mistborn del 1
Antal sidor: 742

Handling
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Den evige och odödlige Överstehärskaren och aristokratin styr och vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och slaveri.
Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar de dödsdömda. Kelsier har allomantiska förmågor – magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter – och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker – men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.
För att Keslier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter…

Kommentar
Jag kan vara kräsen på framförallt långa böcker nuförtiden, eller kanske korta också för den delen, om de inte ger mig något eller att jag inte bryr mig om vad som händer. Den här ganska omtalade, episka fantasyboken slash serien höll mig dock kvar, genom alla sjuhundra plus sidorna. Mycket tack vare det ”enklare” språket. Det var okonstlat, direkt, tillgängligt och ändå fylld av spänning och intressanta inslag. Det var alltså inte jobbigt att läsa, utan väldigt följsamt och jag drogs med.

Det gjorde jag även med huvudpersonen Vin, som var intressant och som växte hela tiden. Hennes bakgrund, öde och vad hon tycks ha inom sig var svår att motstå.

Och världen, den var verkligen tilldragande. Fascinerande och egen och så väldigt spännande. När man väl kom in i det var det som att försvinna in i den där andra världen… På ett sätt kändes allt så levande. Fast samtidigt hade jag en liten missunnsamhet om att det kändes för oflexibelt med miljön på något vis, det kändes som att de alltid befann sig i gränden typ eller på balen, lite grovt sådär. Det andra klagomålet jag har är kanske inte förvånande nog att jag tycker det är mycket text 😉 men det gick hyfsat bra.

En läsvärd, fascinerande och episk berättelse som växer med sidorna.

Betyg: 4- av 5

Bokrecension – Själslukarens barn

Författare: Michelle Paver
Förlag: Bokförlaget Semic
Serie: Vargbröder del 7
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 278
Recex: Från förlaget, stort tack!

Handling
Äntligen – del 7 i Vargbröder-serien! Nu kommer fortsättningen som ingen vågade hoppas på.

En pojke. En varg. Legenden fortsätter. Själslukarens barn är den sjunde boken i succéserien som fängslade en hel generation.

Under två somrar har Torak och Renn levt lyckliga i skogen tillsammans med vargflocken. Men deras lycka krossas när Renn inser att Torak är i fara – och att hotet kommer från henne själv.

När Renn mystiskt försvinner måste Torak och Ulv ge sig allra längst norrut för att hitta henne. De möter en karg värld med utsvultna isbjörnar och livsfara bakom varje hörn. Och de måste kämpa mot en fiende som är mer ondskefull än någon de tidigare mött …

Kommentar
Jag blev förvånad när jag såg den här nya boken om Vargbröder, fast jag blev överförtjust. För det här är en av mina favoritserier. Den första boken är magisk tycker jag, jag har läst och lyssnat på den flera gånger. Jag älskar världen, det historiska, det magiska, äventyren och relationerna mellan Torak, Renn och Ulv.

Den här delen kan, som säkert de andra, läsas fristående. De har alla sina egna inramningar med en egen historia att följa. Men jag skulle ändå rekommendera att läsa alla för att få en bättre förståelse, inte minst för att de är så himla bra. Jag älskar att läsa dessa böcker, det är ren njutning att svepas med i världen till en svunnen tid om kampen mot ondskan med dessa karaktärer.

Just den här hade ett intressant inslag med mammutar, och när jag läste författarens efterord förstår jag än mer vilket intresse och research som ligger bakom. Och att få veta mer om Renns bakgrund var givande. Jag tycker det är så intressant att läsa om forntiden och dessa böcker ger mig en inlevelsefull inblick för det. Som tidigare delar står vänskapen dem emellan som en del av historien och det tycker jag gör dem extra fina, när allt det andra som är så välskrivet också finns där.

Serien om Vargbröder är fantastisk, inte en enda bok har gjort mig besviken. Varje gång får jag svepas med i en fantastisk värld som är berättad på ett alldeles förträffligt sätt.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Sju minuter över midnatt

Författare: Patrick Ness
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2012

Handling
Strax efter midnatt vaknar trettonårige Conor av att ett monster står utanför fönstret och ropar hans namn. Men det är inte monstret från de mardrömmar Conor haft varje natt sedan hans mamma påbörjade sin behandling på sjukhuset. Det här monstret har tre berättelser att berätta för Conor. I utbyte vill det ha sanningen.

Kommentar
Den här boken var verkligen speciell. Redan innan den började blev jag smått förälskad. Då när författaren i sitt förord berättade att detta var en idé en annan författare hade men aldrig hann slutföra, då han gjorde det – med det han kallade för att idéer och skapande är, att göra något med dem, ställa till med något. Och sedan när historien finns på pränt, är det läsarens tur att ta stafettpinnen, uppleva och göra något med det, ställa till med något.

Jag vill inte säga för mycket för att avslöja upplevelsen, men det handlar om monster, mardrömmar, sorg och berättelser och att våga möta sitt inre. Det var en resa att läsa, med känslor som grep tag och det här var en bok jag kunde ligga vaken för att läsa sent, men jag sov ändå, däremot vaknade jag väldigt tidigt och var tvungen att läsa ut den. Mot slutet och efteråt växer den, det kändes verkligen som att den grep tag i en. Väldigt berörande och så fin och levande historia.

Betyg: 5 av 5

Q&A – video om mitt skrivande

Till slut så kommer här en video där jag svarar på några frågor om mitt skrivande så här långt, 2020. Det går ju inte att få till en sådan här video hursomhelst, med barn, regnoväder, jobb och att ha duschat håret 😉 Men när jag väl fick fart lyckades jag filma, redigera och ladda upp, samt natta barnet, under samma kväll… Hoppas ni finner det givande att se, dela gärna med er av tankar som väcks 🙂

Bokrecension – Hälsorevolutionen

Titel: Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil
Författare: Maria Borelius
Förlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 342

Handling
Maria Borelius, prisbelönt vetenskapsjournalist, författare och entreprenör, var 52 år när hon började känna sig gammal, trött, sliten och plufsig. Hon hade ryggont och klimakteriebesvär och upplevde en allmän känsla av livet snart var slut. Varför? frågade hon sig. Det blev början på en fyra år lång resa där hon genom en slump upptäckte en helt ny livsstil den antiinflammatoriska. Som en detektiv började hon gräva efter ny kunskap, och hon reste jorden runt för att lägga ett pussel av den information hon fick från ledande forskare, gurus och fitnessspecialister på den vetenskapliga frontlinjen. Det handlade om mat och träning men också om känslor, solnedgångar, långlevnadssekter och urgamla indiska hälsokurer. Ny forskning visar att inflammation får kroppen att åldras i förtid, men också ökar risken för flera av våra stora folksjukdomar. Hälsorevolutionen är den fascinerande berättelsen om en kunskapsresa såväl som en livsresa: om hur en antiinflammatorisk livsstil kan hålla dig ung och frisk men också gör dig mer harmonisk och lycklig. Utan uppblåst mage och ständiga humörsvängningar. Boken är lika spännande som användbar, med en rad enkla kurer, recept och tips som hjälper dig att komma igång med ditt nya, gladare liv.

Kommentar
För mig kändes den här boken som en blandning av Lyckan, kärleken och meningen med livet och Den självläkande människan. Däremot tyckte jag i stället att dessa två böcker är fantastiska, och att denna blev för enkel och övergripande för mig. Eftersom den förstämda är mer engagerande storymässigt och den andra är otroligt informativ och samtidigt förståelig för den breda massan.

Om man är ny på området är den här boken säkert jättebra, att följa den personliga resan känns som en bra ingång och det känns realistiskt. Jag har å andra sidan tagit med mig ett och annat. Dels påminnelse om detta, och dels att det är okej att göra det på sitt sätt, som t.ex att det är toppen att kunna fasta och låta magen vila sådär 12-14 timmar. I stället för en metod som heter 16:8 som jag inte klarar av, jag är rätt matglad. Men detta har fungerat väldigt bra för mig och var något jag tog med mig.

Samtidigt kan jag förstå att den blivit omtalad, vilket jag förstått att den blivit, för den är tillgänglig för läsaren. Jag dras med i Marias tankar och väg mot hennes nya livsstil och uppskattar mycket av det hon kommer fram till. För övrigt är det här en livsstil jag hoppas fler inspireras av.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Tidens hjul (book 1)

Titel: Farornas väg / Tidens hjul
Författare: Robert Jordan
Serie: Sagan om drakens återkomst / the wheel of times
Förlag: Storyside
Utgivningsår: 2016 (1990)
Antal timmar: 18 h / 22,5 h

Handling (Farornas väg)
Farornas väg inleder ett fantasy-epos fyllt av berättarglädje och hisnande äventyr i en värld som trots magi och skrämmande varelser känns lika levande som vår egen. Fem ungdomar, en marknadsgycklare och två medlemmar ur Aes Sedais gåtfulla orden flyr från en liten by i civilisationens utkant för att söka nå Tar Valon, ordens legendariska huvudsäte. Ondskans hantlangare har dykt upp i det fredliga landet och vill ha ungdomarna i sitt våld. Endast i Tar Valon kan de känna sig säkra. Väl där hoppas Moiraine kunna ta reda på varför de fem är så värdefulla för Skuggornas Herre. Men tecken i tiden varslar om märkliga händelser. I denna värld är godheten komplicerad, liksom ondskan. De goda kan i en given situation vara lika farliga som de onda. Men ondskan vill total förstörelse, total makt och den märks inte alltid på ytan.

Handling (Tidens hjul)
Tidens hjul tar vid där Farornas väg slutar. En grupp människor som är på flykt undan sina fiender har splittrats. På olika vägar försöker de nu ta sig fram till Tar Valon, aes sedaiernas sägenomspunna stad, där de hoppas på skydd och på att finna svaret på frågan varför ondskans herre Ba alzamon jagar just dem.

Kommentar
Vad jag förstod det är dessa två böcker densamma som den första engelska boken, The eye of the world, så jag ville lyssna på båda när jag väl började. Men mer kommer det att bli, dessvärre verkar inte de sista delarna komma att översättas (men det är ett tag dit).

Då jag kommit mer in i fantasyvärlden igen och fick en nyfikenhet för att skapa min egna värld utifrån en idé jag fått, så har jag läst runt en hel del och då lade jag märke till att den här serien verkade vara en självklar klassiker. Den lät episk och fascinerande, och jag drogs till vad konceptet verkade vara.

Nu till vad jag tyckte. Det var väldigt mycket som hände, hela tiden kändes det som viktiga och betydelsefulla saker som undveks, lärde kännas eller ett uns om vad som komma skall – och allt kändes som blodigt allvar och det var så spännande. Fast samtidigt hade jag en smula svårt att få grepp, för det var så fasligt mycket, men samtidigt sådär fasligt tilldragande och intressant med hur alltsammans är uppbyggt och själva storyn.

Jag kommer återkomma till dessa, då när jag vill försvinna till ett storslaget äventyr.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – 5 am club

Titel: 5 am club: äg din morgon och förändra ditt liv
Författare: Robin Sharma
Utgivningsår: 2019
Förlag: Harper Collins
Antal sidor: 317

Handling
Under morgonens första magiska timma kan du lägga grunden för ett hälsosammare, mindre stressigt och mer framgångsrikt liv.

Den numera smått legendariska ledarskapscoachen Robin Sharma började utveckla sitt revolutionerande koncept för drygt 20 år sedan. Sedan dess har hans 5 AM-metod hjälpt otaliga människor världen över att öka sin produktivitet och finna lugn och fokus, i en tid då behovet av detta är större än någonsin.

I 5 AM CLUB delar han med sig av metoden som hjälper dig att ta kontroll över din kropp och dina tankar, genom att starta dagen med 20 minuter träning, följt av 20 minuter mentala övningar och till sist 20 minuter personlig utveckling. Efteråt känner du dig mer inspirerad och fokuserad redo för dagens alla utmaningar.

5 AM CLUB är både ett manifest och en handbok. En bok som på riktigt kommer att förändra ditt liv. För alltid!

Kommentar
Den här boken är en ordentlig kickspark för att få fart på sitt liv och det man drömmer om.

Jag har fått med mig ett antal tankesätt och nog har disciplinen spetsats till, men jag skulle nog säga att jag inte riktigt kan implementera det här konceptet på mitt liv, som det ser ut nu. Det är ju utmanande i sig att ens sömn hänger på någon annan, med småbarnslivet. Men jag provade, och det gick ganska bra. Men jag vill inte få in detta nu precis, jag kände ändå att jag kunde ta med ett gäng bra metoder ändå. Jag är ändå lite av en morgonperson, gillar stillsamheten.

Dessutom kände jag direkt att denna 20/20/20 metod inte funkar för mig, det som framhävs för konceptet. Däremot kan man alltid anpassa ändå, om man skulle vilja.

Boken var också väldigt annorlunda. Dels är det fylld med ”fakta” och metoder. Dels forskning och aldrig har jag läst en bok med så många framgångsciteringar. Och dels är det något av en historia. Även om den är smått med glimten i ögat. Jag kunde ändå se det för vad det var och fick med mig lite användbart för mitt liv. Plus att det skapas en fantastisk känsla kring detta ”5am club”-temat.

Inspirerande, motiverande och väldigt konkret.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Det stora skogsäventyret + Det stora tältäventyret

Författare: Emma V Larsson
Förlag: Idus
Utgivningsår: 2018 / 2020
Antal sidor: 57 / 72
Ålder: 6-9 år

Handling (skogsäventyret)
Vidar drömmer om att bli en stor äventyrare. På sin nioårsdag får han ett par vandringskängor och ett efterlängtat äventyr i present att tillsammans med familjen vandra i en nationalpark. Men den djupa urskogen gömmer många hemligheter och dagen blir mer äventyrlig än Vidar ens vågat drömma om.
Vem är det egentligen som spionerar på familjen och bara har fyra tår? Hur hjälper man en vilsen varg att hitta hem och vad är det för skumma typer som gömmer sig i trädens skuggor?

Handling (tältäventyret)
Äntligen ska Vidar ut och tälta för första gången, och dessutom med sin idol äventyraren My Modig! Men ön som de åker till är hotad och plötsligt är det upp till Vidar och My att rädda dess vackra natur. Men vem är det som smyger utanför tältet om natten, och stämmer legenden om ö-spöket?
Följ med på ett äventyr med stjärngnistrande natthimlar och sprakande lägereldar, en hemlig underjordisk värld och en spökgrotta där det kanske eller kanske inte finns ett kungahjärta begravet.

Äventyrliga Klubben är en serie med spännande barnböcker om friluftsliv, miljö, näräventyr och natur. 

Kommentar
När jag såg dessa böcker blev jag genast nyfiken och drogs till dem. Jag är ganska inne på frilufsande nuförtiden och alltid har min dotter med mig, så i den farten följer bokintresset med. En aning också för att känna på om jag själv skulle vilja skriva något liknande, men jag är tveksam 🙂 Det är en konst.

Dessa är så väldigt fina. Det är fantastiskt att jag kunde känna att det var givande att läsa dem trots att målgruppen är för rätt låga åldrar. Jag tyckte de var spännande, intressanta, lärorika och framförallt blev jag så glad över de fina budskapen och att det kretsade kring små varelser och annat som just barn ännu har fallenhet för att roas av och med.

Betyg: 4 av 5