Bokrecension – Kretsen

Författare: Maggie Stiefvater
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 395
Serie: #1

Handling
Fyra pojkar på en internatskola bildar ett hemligt sällskap i syfte att finna en mytomspunnen kungagrav.
En flicka har sedan hon var liten fått höra att om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han eller hon att dö.

Deras öden kommer att beseglas på en övergiven kyrkogård en kylig vårnatt.

Kommentar
Det var några månader sedan jag läste den här boken, så jag får säga att minnet bleknat en aning. Men upplevelsen finns kvar. Jag minns att jag tokgillade den mystik som historien kretsade (hehe) kring. Det mytomspunna och hur det genomsyrades i språket för jag tyckte den var underbar att läsa. Svårt att inte dras med.

Fick en liten känsla av att boken påminde om Kärlekens magiska regler, där magin fullkomligen överöses, men här blev alltsammans mer konkret, den andra blev så luddigt att jag tappade gnistan.

Däremot hade jag lite svårt att få grepp om allt, men sådant kan brista hos fler böcker för mig nuförtiden. Jag kommer i vilket fall läsa vidare, för på många sätt är det här berättelser jag fascineras över, alltså på vilket sätt de berättas. Bara beskrivningen av handlingen blev jag lyrisk av, för visst känns det spännande?

Betyg: 4 av 5

Tisdagstrion – Parhästar/Duos/Kärlekspar

Veckans tema hos Ugglan & boken är att hitta riktiga kompanjoner i litteraturen. Egentligen fanns väldigt många att välja bland men de flesta hade det såklart väldigt brokigt 😉 det fick ändå bli dessa, väldigt bra böcker med starka relationsband av olika slag…

Allt för min syster av Jodi Picoult
Vargbröder av Michelle Paver
Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Skriv lite mer – 10 tips på hur du vinner NaNoWriMo

… eller 10 tips på hur du snabbt färdigställer ditt råmanus.

I slutet på den här veckan går startskottet för Nanowrimo, det enorma skriveventet som samlar hundratusentals skrivtörstande människor världen över för att tillsammans, fast med egen hand, knåpa ihop 50.000 ord på 30 dagar. Det är en skrivfest som jag verkligen rekommenderar om du vill färdigställa ett (första) utkast. Du får all pepp du behöver och en rejäl spark i baken samt det kanske mest värdefulla – du vet att du inte är ensam. I höstmörkret är det fler som brinner för sina idéer och vill se dem klädda i ord till historier.

Jag har varit med fyra gånger och vunnit tre av dem, alltså skrivit alla orden under tidsspannet. I april i år skrev jag dessutom ett råmanus på snarlikt vis för egen maskin och klara det, 41.000 ord på 21 dagar. Så jag har lite erfarenhet om det som kan hjälpa för lyckas med ett skrivmål som Nanowrimo.

1. Ha lite beslutsamhet
Du måste tro på dig själv och din historia och bestämma dig på riktigt för att du vill se den nedtecknad – även de dagar det känns som att du vill bränna upp allt, för de dagarna kommer att komma. Jag är säker på att författardrömmen finns där inne, så gör nu ditt yttersta under dessa 30 dagar för att ge den en chans.

2. Planera ditt skrivande lite grann
Vi skriver alla på vårt egna sätt och vissa planerar lite mindre än andra innan de börjar. Tänker du skriva på en lös idé som kittlar kan det bli ett äventyr under månaden, Nanowrimo är kanske ett ypperligt tillfälle att testa ”writing into the dark”. Jag rekommenderar dock att du åtminstone går igenom och gärna skriver ner lite hur tankarna går för vad du ska skriva och varför. Ju större frågor, dilemman och konflikter du lyckas ringa in desto större är möjligheterna för att du har något att fånga upp med pennan när den strejkar. Sådant du fascineras över och sådant du fullkomligen blir vettskrämd inför.

3. Planera ditt skrivande lite mer
Åtminstone jag har hjälp av att planera så gott jag kan, även om det är svårt att konkretisera. Det är inte så att jag planerar precis allt, det är spännande att det finns lite utrymme att låta nya saker dyka upp på skärmen/pappret. Men att kartlägga karaktärer, lista scener och situationer samt fundera över bokens större budskap och sådant som kan passa för det, det ger bra stöd längs vägen. Du kommer att tacka dig själv när det blir fullkomligen blankt vid typ dag 17.

4. Bli lite av en maskin
Du kommer inte alltid att vara inspirerad eller pepp på att skriva. Du vill kräkas på det du får ner och du somnar snart framför orden. Men skriv ändå. Bara gör det. Bocka av dagens skrivpass och fortsätt nästa dag. Ge inte upp. Fortsätt oavsett humör eller vad som hänt, spetsa till din skrivdisciplin. Om det är något Nanowrimo är, så är det ett tillfälle bygga ett momentum – rätt vad det är befinner du dig i ett skrivrus. Tänk att få skriva ut ditt manus sedan, för att du höll i farten.

5. Prioritera lite mer
50.000 ord på 30 dagar är en utmaning och för att klara det finns det saker du måste skjuta åt sidan under tiden. Städa lite mindre och laga lite mindre fancy mat, se lite mindre på Netflix och youtube och ja – läs lite mindre. Kapa det mesta av din underhållning och dina göromål för att fokusera på skrivandet under den här perioden. För det är just vad det är, en kort tid för att låta skrivandet nå långt. En generell regel är att i första hand skriva alla ord som krävs varje dag, innan du gör något annat. Jag lovar att det inte är någon höjdare att sista timmen på kvällen ha skrivandet kvar. Även om dessa dagar också kommer, av olika anledningar.

6. Skaffa lite marginal
Det dagliga skrivmålet för att vid dag 30 nå 50.00 ord är 1667 ord per dag. Men sikta hellre på att varje dag skriva 1800 eller gärna 2000. Så att du vid motiga eller upptagna dagar har utrymme för att tappa fart. Vissa kanske kan rusa ikapp på helgerna med 5000 ord och mer men så är inte jag, se lite vad som passar dig. Men framför allt, stanna inte. Jag behöver väl inte säga att det inte handlar om att skriva perfekt? Orden skall bara nedtecknas, finnas där.

7. Skriv lite annorlunda
Antingen för att du är modig nog att testa något nytt, eller för att det efter ett antal dagar tar emot. Sätt då in lite variation, skriv på nya tider, platser och sätt. Byt perspektiv eller släng in något nytt i handlingen. Skriv på datorn om du skriver för hand eller för hand om du skriver på datorn.

8. Bli lite av en nörd
Nu har du tillfälle att uppslukas av dina skrividéer. Det gäller att inte bara prioritera skrivandet fysiskt utan också psykiskt. Lev ditt skrivande och din historia! Och när du tar en paus (gärna promenader), uppge dig inte med underhåll som podcast eller annat utan låt det antingen bli en meditativ stund med tom blick och sinne, eller ett tillfälle för att locka fram nya idéer när du får ett avbrott (kanske utan att du aktivt tänker på det).

9. Var lite hälsosam
Ett maraton som detta kräver att såväl kropp som knopp är i trim för att orka. Kanske inte mer än du brukar (det är ju skrivandet som gäller nu, inte läge att addera något mer), men försök att tänka på att inte ligga på soffan med kakorna hela månaden. Då blir det mosigt och svårt att ta sig över mållinjen. Ät bra, rör på dig, ge dig frisk luft och bra sömn samt ta med dig andra sunda mentala strategier (visst ska vi ge allt och satsa men det får inte gå överstyr eller till varje pris).

10. Tänk lite som en höna
Eller vad det nu kan vara för djur som passar. Att skriva ett utkast likt en gepard innebär hög acceleration och du blir oövervinnerlig och ostoppbar, men inte runt HELA jorden. Nanowrimo sker under en period och sedan är det slut. Utnyttja det. Se vart det kan ta dig. Lev för dagen men inse att snart kommer en ny dag med december och då finns det utrymme för paus. Det mesta i livet går i cykler och det är det som gör att det frodas och blir vackert.

Ska du delta i årets Nanowrimo i år? Har du varit med förut? Vad skulle du säga har hjälpt? 🙂 Om du är med får du gärna lägga till mig, fannytengros heter jag. Annars, så hoppas jag att ni är laddade för att rusa iväg med orden och fantasin den 1 november!

Väcka skrivlusten (Skrivsöndag 2)

God kväll. Det är något jag brukar skriva i mina morning pages, som ni då kan förstå för det mesta sker på kvällen. Men jag tycker inte att det spelar någon roll, så länge jag fortsätter med dem. För jag tror faktiskt att det är tack vare dem som jag har kunnat hitta tillbaka till skrivlusten snabbare. För med dem har jag hållit igång en liten skrivdisciplin och haft nedklottrade ord tillgängligt varje dag, oavsett hur de urartat sig. Så nu när orden ska forma historier ”på riktigt” så har jag kunnat styra om dem till det. Det känns nästan så. Jag har verkligen fått lust till att skriva manus igen, efter mitt uppehåll. När jag tänker tillbaka var det ända vid april jag senast gjorde det, så nanowrimo kommer lägligt.

Foto av cottonbro från Pexels

Med dessa skrivsöndags-inlägg tänker jag försöka sammanfatta hur veckans skrivande har gått. Nu är det fullt ös med skrivplanering som gäller inför att kunna rusa iväg med orden den 1 november och 50.000 ord framåt. Jag törs knappt tänka tanken att jag inte kommer hinna planera klart. Men jag vet några delar som kan vara bra att hinna med, någorlunda.

Hitta tillbaka till tankgångarna och inspirationen som jag hade i somras om den här fantasyidén.
Det har kommit de senaste två dagarna, kanske. När det ena spinner vidare på det andra efter att jag börjat hitta pusselbitar till saker och ting som jag vill ha med. Nu har det kommit så långt att jag hör citat och reflektioner både från karaktärer men också för berättelsen runtomkring. Så jag måste börja skapa kapitelanteckningar.

Skriv ner konkreta händelser.
Som att lista scener. Hit har jag inte kommit för jag är inte säker på hur allt ska vara, eller exakt vad som ska hända. Det behöver inte vara färdigt men ni ska veta hur luddigt alltsammans är. Jag har väldigt mycket tankar och planer som snurrar men det behövs mer konkreta situationer. Jag har det delvist, på vissa håll. Men snart så, så klaffar det allt mer. Och då listar jag till att börja med händelser som sedan kanske tydliggörs i kapitel. Om jag skulle hinna dit…

Kartlägga karaktärer.
Gisses vad detta är nödvändigt ”ont”. Det kommer hjälpa under skrivandet att veta så mycket som möjligt om de som är historiens kärna. Men för mig var det magin och världen som kom först. Sedan har jag fått leta personer och sätta dem i situationer. Alltsammans växer fram från alla håll samtidigt. Snart blir det nog tydligare. Lisa Crons böcker är super för att bygga karaktärsdrivande historier, vilket är min tanke, så dem går jag igenom.

Det får räcka. Vet inte om ni hängde med om hur tankarna snurrar hos mig med skrivplaneringen. Nu är det i varje fall en vecka kvar, knappt, tills jag ska börja skriva och det är ju tajt. Men, underskatta inte den boll som börjat rulla 😉

Bokrecension – Goda grannar

Titel: Goda grannar
Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 356

Handling
Hur väl känner du dina grannar? Micke och Bianca flyttar till ett idylliskt villakvarter som verkar perfekt för deras familj. Men allt eftersom de lär känna sina grannar kommer en känsla av obehag smygande. När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer dock tvivlet bland polisen och i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men vad händer när den enda utvägen tycks vara att ta lagen i egna händer?

”Goda grannar” är en psykologisk spänningsroman om den hårfina gränsen mellan rätt och fel, och om faran med att komma sina grannar alltför nära.

Kommentar
Edvardsson är en författare som det känns lite som att jag litar på, att en bok av honom bjuder på en välskriven och spännande historia. Jag måste säga att det fanns lite förväntningar på den här, plus att omslaget ger en föraning om dramatik… men visst höll även den här.

Jag gillar hur nära det känns som att jag kommer karaktärerna, jag tycker att alla tre får mig på spänn inför allt som hänt och funderingar kring hur det ska bli med allt. Även om de har sina roller, bakgrunder och visioner om framtiden. Det är tillspetsad dramatik om det som vi känner igen oss i. Men samtidigt som det känns bekant och svenskt, så går det inte en minut utan att jag vill läsa vidare. Formuleringar som att de flyttar in på Bråkmakaregatan 13 – så vad kan egentligen gå fel, är klockrena. Samt att det är så skickligt att jag ända till sista meningen är på tårna.

Goda grannar bjöd på ännu en fantastisk läsupplevelse av Edvardsson.

Betyg: 4 av 5

Tisdagstrion – Mytologi & Folktro

Det här får kickstarta bloggandet igen, tyckte temat i dagens tisdagstrio är så spännande att jag bara måste, mest för att själv få en massa tips 😉 Funderade på att ta tre böcker jag är nyfiken på men det fick bli tre som jag redan läst i ämnet och som jag tyckte var intressant just för det, och bra! (Än så länge hör temat ihop med ungdomsböcker för mig..)

En väktares bekännelser av Elin Säfström
Hallahem Staden under berget av Susanne Trydal & Daniel Åhlin
Odinsbarn av Siri Pettersen

Här bakas det

Hej igen efter några veckors uppehåll. För att gå rakt på sak skulle jag nog hävda att det berott på att jag tagit mig förbi de första ostadigt graviditetsveckorna. Så i början av april blir det leverans av bebis nummer två. Det är mycket som snurrar i huvudet och det är mycket som jag själv vill hinna med, typ, men tänkte pladdra på i det här inlägget om den senaste tiden, så kanske jag kan hoppa på tåget igen, både med bloggandet och skrivandet.

Senast jag visade något som hade med skrivandet att göra var i början på augusti, då när jag prompt skulle sätta någon form av rekord för att hinna skriva ett nytt utkast av Värdinnan innan jag skulle iväg för en månad med intensivkurs för körkort. Teoretiskt skulle det bli så vältajmat, men kort efter att jag plussade tog allt tvärstopp.

Det var just när sommarvärmen kom tillbaka och bjöd på sådär 27 grader ett par veckor eller vad det nu var, som jag också drogs med illamåendet och väldiga olustkänslor och trötthet såklart. Värmen gjorde det nog värre. jag kände inte för att göra någonting alls, inte det minsta av nytta, allra minst skapa historier… det var bara att ta sig igenom dagarna och tanken på min överenskommelse om att skriva ett utkast innan avfärd struntade jag i. Något annat tog över förstås. Annat var det nog vid första barnet då jag, om jag bara ville, kunde gräva ner mig i soffan hela dagen 😉

Det var fantastiskt att få tillbaka kropp och knopp under några månader där under våren och sommaren, jag kände mig nästan oövervinnerlig. Hade någorlunda kontroll på sömnen och jag var rätt tränad och hann ta milen på drygt 58 och var tokinspirerad, men nog undrade jag lite hur länge glöden skulle hålla i sig… Till den dagen jag plussade typ. Det ena drog ner det andra och jag kunde inte göra mycket. Helt plötsligt kunde jag med nöd och näppe jogga runt kvarteret, knepigt men så var det – pladask sa det med allt.

Sedan blev det dags att åka norröver med dotra och mamma samt hund och där blev det fullt upp ändå med att få tag i det där körkortet. De första två veckorna var väldigt intensiva. Jag som var trött i vanliga fall och blir dessutom trött av att vara i stan, och på det skulle jag lära mig och körde runt med bil gata ut och gata in. Sedan hem till flickebarnet, och den där teorin som också skulle sitta. Allt gick i ett och till slut blev det provvecka. Först teoriprovet på tisdagen och om jag inte klarade det skulle jag behöva avboka körprovet och det hade varit väldans bökigt. Som tur var klarade jag det, med rätt bra marginal också. Någon dag senare körde jag upp och det var också nervöst förstås men det gick superbra. Väldigt overkligt måste jag säga att jag ”helt plötsligt” blev avbockad som godkänd och kunde köra ut på vägarna själv. Första gången jag körde till jobbet kändes det som jag gjorde något otillåtet…

Men check på det och sedan åkte min liga hem igen. Lillfröken skolades in på förskola och ett antal möten genomfördes och nu sitter jag här. Tillbaka till vardagen igen. Skillnaden nu är att jag har lite mer frihet, på många sätt. Körkort och att jag får några timmar i veckan för mig själv när Liv är på förskolan och leker av sig (allt gick super, hon har hur roligt som helst). Men visst känns det overkligt att komma hem och ha ett par timmar som jag kan göra vad jag vill med. Har dock lovat mig själv att bara jobba med boken, i stort sett. Nu skriver jag detta i och för sig, men absolut ingen städning eller annat trams. Så min lilla morgonstund känns guld värt, jag som älskar förmiddagar i vanliga fall.

Det var nog det som jag behövde skriva av mig lite om. Nu blir det att ta tag i skrivandet igen. Planen är att planera under oktober inför november då det blir nanowrimo. Då kommer jag att skriva på min fantasyidé. Men mer om det kan komma i framtida inlägg. Det här får räcka så länge.

Det känns bra att jag verkar hitta tillbaka nu, det blir lite av en lång slutspurt nu under vintern med bokskrivandet och jag hoppas verkligen jag kan få fram något vettigt 🙂

Bloggen fyller 5 år 🎉

April 2016, readalong.

5 år är en ganska härlig siffra. Visst har det gått lite upp och ner men den har ändå funnits med mig och där böckerna förstås varit en (otroligt) tung bas 🙂 Bytt namn har jag också gjort, är hopplös på att ändå saker och ting, däremot är jag stolt att jag sista halvåret inte bara vågat mig på att heta som jag heter (med tanke på kommande författarskap) utan också som jag alltid önskat heta (kan knåpa ihop ett inlägg om detta framöver).

Jag tror faktiskt den här bloggen har förändrat mitt liv. Gett det en skjuts, in i bokvärlden och därmed fått mig bättre in på resan mot att själv skriva böcker. Något jag innan bloggen inte var redo för, och vem vet när det skulle bli…

Tack för dessa krokiga år, tack för alla magiska läsupplevelser, tack till er som kikar in här och för allt roligt med bokbloggscommunity som jag får vara en del av. Nej det är inget avsked 😉 tror jag börjar hitta tillbaka rätt bra nu.

Bokrecension – Biblioteket

Titel: Biblioteket – berättelsen om en brand, en stad och kärleken till böcker
Författare: Susan Orlean
Förlag: Atlantis
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 381

Handling
En vårdag 1986 börjar en tunn, genomskinlig rök sprida sig i nordöstra bokmagasinet i Los Angeles centralbibliotek. Branden utvecklar sig snabbt till den största biblioteksbranden i USA:s historia, med en halv miljon förstörda böcker. Trettio år senare försöker journalisten Susan Orlean lösa frågan om vem som startade branden. Hon finner sig snart djupt nedsänkt i bibliotekets historia: från det sena 1800-talets excentriska bibliotekschefer till den misslyckade Hollywoodskådespelaren som häktades som misstänkt för branden. Detta är en kärleksförklaring till boken men också en berättelse om staden Los Angeles, lika soldränkt som hård. Och i dess centrum: Biblioteket.

Kommentar
Inte så konstigt kanske, att jag i samma ögonblick som jag såg den här boken bestämde jag mig för att jag ville läsa den. Vissa böcker kräver ju det. Och jag blev inte besviken på den heller. Många gånger kändes det som det absolut bästa jag läst. Sättet som den är skriven på och framförallt dramatiken, ett bibliotek som brinner (!), men även hur författaren blandar in allt möjligt som har med vår bokkärlek att göra – gjorde läsningen enastående. Jag blev smått lyrisk emellanåt, alltså. Tyckte jättemycket om så många delar i den här boken, och den är ju så välskriven.

Angående själva utredningen känner jag lite sisådär inför. Den var intressant och spännande, men även fast jag förstod att författaren inte direkt skulle komma med något avgörande så blev jag ändå en smula besviken. Det finns där som en givande ingrediens. Det som däremot glänser och som Biblioteket står på är allt det andra som vi förknippar med dem.

Egentligen borde jag ha tyckt att det var så väldigt mycket onödigt och mycket text, för det var verkligen hur mycket som helst som författaren gick igenom och berättade om bibliotek, historien och vårt bokläsande. Men nej. Allt var så givande och underbart att läsa. Intressant.

Biblioteket är för den verkligt boknördiga personen som vill känna in sig i vad tillgången till böcker och bibliotek betyder för oss, nu som i alla andra tider.

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Barn som bråkar

Författare: Bo Hejlskos Elvén & Tina Wiman
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 191

Handling
Barn som bråkar, skriker och inte gör som de vuxna säger är svåra att hantera. Eftersom upprörda känslor smittar av sig, är risken stor att du själv snart är lika arg som ditt barn.

I den här boken tar författarna avstamp i elva vardagliga familjesituationer och visar på praktiska handlingsalternativ att använda sig av när en konflikt seglar upp. Metoden som används utgår från ett nytänkande förhållningssätt som kallas lågaffektivt bemötande.

Ta reda på vem som egentligen har problemet, justera förväntningarna på vad barnet klarar av och öva på att hålla dig lugn, är några av råden i denna konkreta och engagerande bok.

Detta är en utmärkt bok att använda i föräldragrupper och handledning. Definitivt är detta föräldrahandboken nummer ett just nu.

Kommentar
Nu var det ett tag sedan jag lyssnade på den här, men jag minns den som väldigt bra. Även om det också rör ”extremfall” finns det mycket i ”vardagstjafset” som går att ta till sig. Det är tänket och den grundläggande inställningen som belyses, och som känns betryggande och konkret. Överlag var det fullt av handfasta råd och exempel på situationer. Jag har fått med mig ett och annat, men tror jag kan komma att återkomma och kika igenom boken framöver, möjligtvis 😛

Det jag fått med mig av denna och andra liknande böcker om barn är att de också förstås är människor med sin vilja och sina behov, och att det gäller att möta dem och göra sitt yttersta för att hitta något på deras nivå och hjälpa dem att lyckas. De vill vara delaktiga och ofta kan det vara föräldrar som bråkar och inte barnen. Det kan vara bra att påminnas, ibland hänger man inte med hur snabbt de utvecklas.

Betyg: 4 av 5